Posten hallå hallå hallå

För ett tag sen sökte jag ju det däringa jobbet, och idag kommer förmodligen svaret dimpa ner i brevlåddan.

Brevlåddan som befinner sig två våningar upp. Inte brevlåddan som finns i dörren, för där finns ingen brevlådda. Två våningar upp finns ett postfack. Och har jag en aning om ungefär vilken tid posten brukar komma? Neeeeee! Så, denna dag kommer förmodligen bli en dag av konditionsträning. Upp för trappan - kolla facket - ner för trappan - vanka omkring helt rastlös - upp för trappan - kolla facket - ja ni fattar.

Det är så evinnerligen hemskt att vänta på såna här brev. Den här gången känner jag mig i och för sig relativt lugn, men ändå. Vad man än får för svar så kommer det bli ett knakelibrak i ens liv. "Ja, du är välkommen att jobba här, vilket innebär att du måste hyra ut din läga i andrahand, fixa så att du kan skriva c-uppsats på distans och en massa annat strulfixande för att sen flytta skitlångt för att ha en asrolig sommar" eller "Nej, du är kass. Varsågod nu att repa in en premiär, usla skådis som vi inte vill ha".

Första gången jag gick och väntade på ett sånt här brev var när jag tidigt 90-tal jobbade på ett slitsamt och ganska jättetråkigt affärsjobb och sökte teaterskolor för första gången. Visste knappt vad en monolog var eller hur man repade in en. Repade framför spegeln. (fnissar åt mig själv nu) Jag ville helt tokmycket bort från tråkjobbet. Så kom breven - nej tack du suger, varsågod att gå tillbaks till ditt bajsiga jobb. Jaha. Depp. Tråk. Segt. Men nästa år, då jävlar! Och nästa år var det nästan så hemskt att mitt liv hängde på det där brevet, för fy fan vad dåligt jag mådde på det totalt okreativa slitsamma jobbet då. Åkte hem varenda lunch för att kolla posten. Inget brev. Inget brev. Inget brev. .... BREV!!!!! Började gråta nästan innan jag öppnat det. Brevet från den enda skola jag verkligen ville gå... sprätta sprätta... Jag är... antagen... WHAAAAAAAAAAAT!!!! ANTAGEEEEEEEEEEEEEEEN!!! Hooodelaaalyyyy! Åkte tillbaka till bajsjobbet med smilgroparna vid öronen, gick direkt till chefen och begärde tjänstledigt. Vilken känsla.

Gick skolan. Sommarlov. Sökte Skara skolscen samtidigt som breven om vilka som gått vidare till andra året skickades ut. Bodde hos min älskade vän Muminpappan. Vi var tvungna att åka hem under pausen på sökningarna i Skara för att kolla posten. Den hade inte kommit! Panik! Men den måste komma när som helst! Vi spelar kort så länge för att fördriva tiden. Spelar som sopor, kan inte tänka, NU KOM BREVBÄRAREN oh shit my god... MUMINPAPPAN KOM IN! Ringer min mamma - har posten kommit? Ja... sprätt sprätt... JAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Ozzy och Muminpappan dansar en liten krejsi dans och åker tillbaks till sökningarna.

När skolan var över var jag tvungen att gå tillbaks till sliltjobbet. Samma dag som skolan började för hösten satt jag vid en kassaapparat och stirrade ut mot solen utanför och längtde tillbaks, och åkte ännu längre ner i deppträsket än vad jag varit innan jag kom in på skolan. Jobbade hela hösten. Flyttade till stan för att kunna vara med i teatergruppen skolkompisarna startat. Pendlade till bajsjobbet. Hyrde ut lägenheten i byhålan i andra hand till en sunkig misskötsam idiot. Kändes som om jag satt fast. Sökte ett jätteskojigt "skådisjobb" på en stor nöjespark i centrala Göteborg. Återigen... the brevhorror. Den här gången var brevet vägen ut. Fick projektanställning som gjorde att jag kunde säga kiss and goodbye till bajsjobbet och hello till tio års frilansande som skådis och pedagog och fy fan vad kul det har varit! Så länge man slipper väntan på the brev. För den väntan är pure horror.

Posten kanske har kommit nu? 11.03... förmodligen inte. Men kanske måste kolla... för säkerhets skull?

---