Detta inlägg handlar inte bara om friidrott så håll ut!

Nyhet numero ett:

Gårdagen var en känslostorm utan dess like.

Linus Törnblad river ut sig och kommer näst sist!
Stefan Holm är helt grym, felfri innan han... river ut sig och blir... FYRA!
Johan Wissman är grym och går vidare!
Susanna Kallur blir... FYRA! Men EN HUNDRADELS MARGINAL!

Fy fan jag hade blivit så förbannad om det skiljt en hundradel. Minsta möjliga skillnad. Jag hade nog drämt till någon, närmaste person, vem som helst! Susanna grät. Och jag grät. Och led med mina grannar under höjdhoppet. Ibland går det liksom inte bara att hejda vissa kroppsljud. Och då menar jag inte fisar, rapar, (OBS vi vill nu utfärda en varning för ovårdat språk och grovhet, fulhet i mun och annat, pallar du inte sånt, sluta läs NU) muttpruttar och hysteriska skrattanfall, jag menar ljud som

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ

och så vidare.

Men det kan ju å andra sidan grannarna i det här huset gott ha. Om de envisas med att festa loss tänker jag fan vråla lungorna ur mig när det är friidrott.

Nyhet numero två:

Som många av er vet så är jag den evigt ensamvandrande singeln. Bland annat för att jag har en tendens att drabbas av sjuklig blyghet när jag finner någon av manligt kön fantastisk. Som till exempel tatueraren. Däremot så springer jag ju på fantastiska män hela hela hela hela hela hela tiden, slår nog världsrekord i antal förälskelser på kortast tid. Den här veckan har jag till exempel varit förälskad tre gånger. Först i tatueraren, sen i en jättefin hårdrockare som satte sig bredvid mig på vagnen och looog och jag log och blev knallröd och fipplade med telefonen och gick av på nästa hållplats. För att jag faktiskt skulle av där, inte för att jag blev blyg. Skulle jag åkt längre hade jag nog tränat på flörteri tror jag, för det är ett ständigt projekt.

Och idag tog jag high score i flörteri. För idag kom... hantverkaren.

Aaaaahhh. Dessa hantverkare. Alltså ni grabbar som läser detta, att skaffa sig en tjej är hur lätt som helst. Följ bara dessa punkter:

a) bli hantverkare
b) tatuera dig

Jag har faktiskt ingen aning om just denna hantverkare var tatuerad, men han bara utstrålade... solsken och jag vet inte vad! Oh my god.

Till råga på allt så skulle hantverkeriet i husets alla lägenheter pågå tor-fre 8-16, så positive thinking som Ozzy är så tänkte hon att det räcker om jag röjer för hantverkaren torsdag morgon, för han lär ju inte börja här eftersom jag bor mitt i huset.

Trodde jag ja. Tio över åtta vaknar jag. Vet inte av vad. Sen hör jag knackningar. Inser att det är hantverkaren. Jag ligger helt naken i sängen, måste upp och öppna. Öppnar dörren från sovrummet och hojtar med svag morgonröst: vänta... snubben låser upp dörren! Tack ljuva dörrhasp för din existens! Virar täcket runt mig, hasar upp och öppnar. Och utanför står... Adonis! Och jag fnissar och är morgoncharmig och säger hoppsan jag måste plocka undan först. Adonis säger att han kommer tillbaka om en halvtimme.

Ozzy borstar tänder, sätter upp hår och fiffar sig i rallyfart. Städar, plockar undan. Adonis kommer tillbaka. Adonis pratar väldigt mycket med Ozzy, som är helt avslappnad och glad och trevlig och skämtar och får honom att skratta. Och när han ska gå säger han "sådärja, nu var det klart". Och här kommer Ozzys guldkommentar: "Jaha, så du kommer aldrig tillbaka mer nu då?" Reaktion? Adonis blir knallröd och skrattar och säger "näää...."

K-chinggggg Ozzy Åssbårn ten points!

---