måndag, november 16, 2009
måndag, november 09, 2009
Jag samspelar i grupp
Ozzy går kurs i konflikthantering, sista kursen ever för henne på lärarprogrammet. Spännande. Man får lära sig intressanta saker om att samspela i grupp. Ozzy har som vanligt svårt att sitta still och undrar om hon har vuxendamp.
Ozzy får veta att hon tar examen 15 januari. Då är hon färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Ozzy skall då vara en förebild för ungdomar med ungdomsdamp.
Ozzy tar ett djupt andetag och tittar på bananen framför sig och skriver dagens visdomsord.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
Ozzy får veta att hon tar examen 15 januari. Då är hon färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Ozzy skall då vara en förebild för ungdomar med ungdomsdamp.
Ozzy tar ett djupt andetag och tittar på bananen framför sig och skriver dagens visdomsord.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
lördag, oktober 24, 2009
.. och i bokhyllan står farsans trynorgel
Sitter och rotar runt i min musiksamling. Hittar en Basie-mapp jag inte lyssnat igenom. Klickar på den, och den går igång. Och... döm om min förvåning när jag känner igen omslaget som ett av de som finns bland min salige fars gamla jazzskivor som jag nyligen fått överta av min käre bror! Ooo, det här måste lyssnas på noga. Lyss lyss... plockar fram vinyl(? är det vinyl? Den är jättetung ju. Bakelit?)-originalet och tar ut skivan...och hittar ett helt fantastiskt urklipp i innerfodralet! "Högre fart på den nya poporkestern med ekomaskin och elektricitet". Där kan man läsa om Sture Kinells orkester från Karlskoga, ett band som "ska bli eldrivet".
"Siste träblåsaren i raden är artonårige Gunnar Lilja med altsax, piano, sångröst och munharmonika. Det sista är ingen vanlig trynorgel utan en apparat som låter ungefär som en blandning av hammondorgel och munspel. [...] Alltsedan starten har de sju hållit en jazzig stil med evergreens och liknande, som nog låter bra, men tyvärr inte är så där riktigt populär hos den rock- och twistfrälsta publiken. [...] Halvjazzen dör ut."
Underbart.
Åter till studierna.
fredag, oktober 16, 2009
Ozzy kvalitetstestar saker hon inte har råd med
Hej jag heter Ozzy och jag sitter just nu i förstaklasskupén på Intercitytåget mot Stockholm.
Men Ozzy, om du har råd med förstaklassbiljett på intercity, varför tar du i inte ekstvåtusen istället då? Nej, för min färd bär icke mot hufvudstaden, utan mot vårt fädernes borg, Västra Aros! Hufvudstaden är bara för kycklingar, Västerås är det nya svart.
Vad fan gör man i Västerås? Äter gurkor? Ack nej, man kultiverar sig medelst improvisationsteaterkurser! Jag skall alltså hålla en helgkurs i hur man berättar en improviserad historia på scen - aka storytelling. (Jag har för övrigt idag blivit kallad "drottningen av storytelling", tack för det Anton. Bättre smeknamn än "hon lärargrejen" som en elev kallade mig häromsistens. Hej elevgrejen, jag har ett namn faktiskt. It's Ozzy.
Hur som hafver, ska man hålla kurs i Västra Aros så pröjsar ATR för tågbiljett och hotell, men Ozzy får själv boka biljetten.
Hmmmmmmmm..... förstaklass kostar bara hundra spänn mer än andraklass.... det märker de inte va? Näpp! Moahahaha, jag köper förstaklass, och ser med glädje fram emot denna eminenta upplevelse. Som jag i och för sig har upplevt förut, men då i opröjsad form. Man får sitta i förstaklass så länge det finns platser lediga. På ekstvåtusen i alla fall. Men nu hafver jag alltså en pröjsad, fluffig fåtöljplats längst fram i tåget. Nej vänta nu... vilket håll åker vi åt... vi lär ju knappast bränna rätt igenom hela centralstationen först... jag sitter... SIST i tåget! What da fuck? Ska inte förstaklassarna få sitta längst fram, som ena riktiga borgarbrackor och päsa i sina fluff-fåtöljer? Näpp. De ska å andra sidan inte behöva slita sina skosulor i onödan, och behöver således inte vandra längs med hela tåget för att hitta sin vagn.
Så, hur är då standarden här i förstaklass? Well... på medresenärerna är den nog ganska hög. Här dräller av buisnessboys i backslick och slingade kvinnor i guld och leopardmönstrat. Fåtöljerna är som sagt fluffiga, minst sagt. Toaletten... luktar... pess å pest å senapsgas! Men den är nog kanske en hel kvadratmeter större än vad fattiglapparna längst bak... förlåt... fram i tåget har. Och det fantastiska eluttaget som skall försörja den laptop som dessa bokstäver skrivs på sitter i...
...
röven på konduktören? Någon har helt klart snott dem, för det måste ju finnas eluttag i en tvåtusentalsförstaklasskupé, eller hur?
Ja.
Klart det finns.
Annars dör ju den här laptopen om 1,5 timme, och då kommer jag och alla backslickmän i fluff-fåtöljerna sakteliga döden dö. Vad skola vi göra utan vår uppkoppling? Ångest ångest äro vår arvedel!
Men Ozzy, om du har råd med förstaklassbiljett på intercity, varför tar du i inte ekstvåtusen istället då? Nej, för min färd bär icke mot hufvudstaden, utan mot vårt fädernes borg, Västra Aros! Hufvudstaden är bara för kycklingar, Västerås är det nya svart.
Vad fan gör man i Västerås? Äter gurkor? Ack nej, man kultiverar sig medelst improvisationsteaterkurser! Jag skall alltså hålla en helgkurs i hur man berättar en improviserad historia på scen - aka storytelling. (Jag har för övrigt idag blivit kallad "drottningen av storytelling", tack för det Anton. Bättre smeknamn än "hon lärargrejen" som en elev kallade mig häromsistens. Hej elevgrejen, jag har ett namn faktiskt. It's Ozzy.
Hur som hafver, ska man hålla kurs i Västra Aros så pröjsar ATR för tågbiljett och hotell, men Ozzy får själv boka biljetten.
Hmmmmmmmm..... förstaklass kostar bara hundra spänn mer än andraklass.... det märker de inte va? Näpp! Moahahaha, jag köper förstaklass, och ser med glädje fram emot denna eminenta upplevelse. Som jag i och för sig har upplevt förut, men då i opröjsad form. Man får sitta i förstaklass så länge det finns platser lediga. På ekstvåtusen i alla fall. Men nu hafver jag alltså en pröjsad, fluffig fåtöljplats längst fram i tåget. Nej vänta nu... vilket håll åker vi åt... vi lär ju knappast bränna rätt igenom hela centralstationen först... jag sitter... SIST i tåget! What da fuck? Ska inte förstaklassarna få sitta längst fram, som ena riktiga borgarbrackor och päsa i sina fluff-fåtöljer? Näpp. De ska å andra sidan inte behöva slita sina skosulor i onödan, och behöver således inte vandra längs med hela tåget för att hitta sin vagn.
Så, hur är då standarden här i förstaklass? Well... på medresenärerna är den nog ganska hög. Här dräller av buisnessboys i backslick och slingade kvinnor i guld och leopardmönstrat. Fåtöljerna är som sagt fluffiga, minst sagt. Toaletten... luktar... pess å pest å senapsgas! Men den är nog kanske en hel kvadratmeter större än vad fattiglapparna längst bak... förlåt... fram i tåget har. Och det fantastiska eluttaget som skall försörja den laptop som dessa bokstäver skrivs på sitter i...
...
röven på konduktören? Någon har helt klart snott dem, för det måste ju finnas eluttag i en tvåtusentalsförstaklasskupé, eller hur?
Ja.
Klart det finns.
Annars dör ju den här laptopen om 1,5 timme, och då kommer jag och alla backslickmän i fluff-fåtöljerna sakteliga döden dö. Vad skola vi göra utan vår uppkoppling? Ångest ångest äro vår arvedel!
söndag, oktober 11, 2009
Tröttja
Ååååhåhåhåhåååå vad jag vill skolka från praktiken!!! Jag har inte haft ett nine to five-jobb sen 1997 och nu minns jag varför.
Fifan för nine to five. Man örker ju int nånting alls! Klockan är nu tjugo över sju och jag fundilerar så smått på att gå och lägga mig. När gick jag och la mig halv åtta senast? När jag var... fyra bast kanske?
Människan är inte skapt för att gå upp 05:15. I alla fall inte Ozzy-människan.
En annan störande grej är att jag funderar på att gå och lägga mig för att jag är... uttråkad. Skulle kunna städa. Men... lill inte. Blä. Den här praktiken suger musten så otroligt fett ur mig. Lill ingenting.
Min handledare tar ju fan inte rast heller. Kastar i sig mat på 10 minuter. Så jag gömmer mig på kontoret för att få rast, men hon börjar diskutera planeringar, didaktiska frågeställningar och annat. Någon gång har jag sagt till henne "jag tänkte slösurfa och låta hjärnan ta rast en stund nu om det är ok". Vilket det är. För hon inser ju att hon inte tar rast. Och fortsätter jobba. Och har jättehöga krav på mig. Vilket hon iofs kanske borde ha, med tanke på att jag i princip är färdigutbildad nu och ska vara en jämlike.
My ass.
Jag kan ingenting. Jag har inte tusen övningar att dra ut ur röven. Jag är totalt omotiverad och tycker att hon kräver för mycket av eleverna, och lider med eleverna som har sin första lektion klockan åtta.
Jag kommer bli en filmvisar-fröken. Hjälp.
Fifan för nine to five. Man örker ju int nånting alls! Klockan är nu tjugo över sju och jag fundilerar så smått på att gå och lägga mig. När gick jag och la mig halv åtta senast? När jag var... fyra bast kanske?
Människan är inte skapt för att gå upp 05:15. I alla fall inte Ozzy-människan.
En annan störande grej är att jag funderar på att gå och lägga mig för att jag är... uttråkad. Skulle kunna städa. Men... lill inte. Blä. Den här praktiken suger musten så otroligt fett ur mig. Lill ingenting.
Min handledare tar ju fan inte rast heller. Kastar i sig mat på 10 minuter. Så jag gömmer mig på kontoret för att få rast, men hon börjar diskutera planeringar, didaktiska frågeställningar och annat. Någon gång har jag sagt till henne "jag tänkte slösurfa och låta hjärnan ta rast en stund nu om det är ok". Vilket det är. För hon inser ju att hon inte tar rast. Och fortsätter jobba. Och har jättehöga krav på mig. Vilket hon iofs kanske borde ha, med tanke på att jag i princip är färdigutbildad nu och ska vara en jämlike.
My ass.
Jag kan ingenting. Jag har inte tusen övningar att dra ut ur röven. Jag är totalt omotiverad och tycker att hon kräver för mycket av eleverna, och lider med eleverna som har sin första lektion klockan åtta.
Jag kommer bli en filmvisar-fröken. Hjälp.
lördag, oktober 10, 2009
Här får ni ett skitlångt inlägg om mitt fantastiska slitiga liv just nu
Jag har fått skäll av Ellen för att jag bloggar för sällan. Skönt att vara saknad! Dock finns det en anledning till bloggfrånvaron, and it's called praktik. Eller VFU som det så fint heter nuförtiden. (VerksamhetsFörlagd Utbildning.) Fint att det finns ett fint namn. Praktik är tydligen fult. Sen får det inte heta handledare heller, utan lärarutbildare, som förkortas LLU:are. Var kommer mittenL:et ifrån? Jag är för övrigt inte praktikant, jag är lärarstudent. Fast alla skolor man är ute på hänger kvar i 80-talet och kallar oss för lärarkandidater. Så jag hasar omkring på min praktikplats (VFU-skola) i hasorna på min handledare (lärarutbildare) med en skylt på bröstet där det står lärarkandidat (lärarstudent). Gött.
När man är kandidat (student) ska man följa handledarens (LLU:arens) dag till punkt och pricka, vilket innebär att min väckarklocka ringer...
kvart....
över......
FEM!
tre dagar i veckan.
KVART ÖVER FEM!!! TRE DAGAR I VECKAN!!! VARAV TVÅ ÄR MÅNDAG OCH FREDAG!!! Kan det bli bättre? Ja.
Kvart över fem, vad är det för skola du är på egentligen? Jotack, det är en helt vanlig elitistisk skola där första lektionen börjar klockan åtta, vilket innebär att jag måste åka 07:09 för att vara på skolan 07:40 vilket innebär att jag måste gå 07:00 vilket innebär att jag måste kliva upp ur sängen 05:45 för att hinna vara vacker när jag åker till skolan, vilket jag oftast inte hinner eftersom jag är medvetslös när klockan ringer så tidigt. Jag... kan... inte... ta mig upp ur sängen. Så därför måste jag snooza ca 45 minuter. Yey. Och sen är jag som en zombie och allt går i ultrarapid och hela faderullan slutar alltid med att jag antingen går till skolan i slarvtruls och osminkad (men med sjukt snygga kläder) eller sminkar mig på bussen under trötta Göteborgares förvånade övervakning.
Väl på skolan är jag ganska pigg de första timmarna. När jag kommer dit har jag ju faktiskt varit nästan vaken i 2,5 timme. Tjofaderittan nu kör vi, vad bör en miljöbeskrivning innehålla? Skriv bra nu ongar annars får ni stryk av fröken. (Ja, jag säger sånt och hoppas att de fattar ironi, vilket jag själv proklamerar att de inte gör. Var inte ironisk! Det kan drabba dig själv!) Och eleverna skriver mindre bra och jag coachar. Skriveliskriv.
Och hallego. De kan ju inte. Och de sliter sitt hår. Och de FÖRSÖKER VERKLIGEN!!! Något jag inte är van vid. Har varit på elitskolor förut, men då hade jag såklart "skolans svåraste klass" och fick slita som ett djur för att få ordning på undervisningen. Men de här... hallego. I love them. Och lider med dem. Det är fan inte lätt att skriva skönlitterärt när man bara vill räkna matte hela tiden.
En elev som slitit som ett djur och skrivit en jättelång miljöbeskrivning som mest bestod av "det finns det och det och det och det och det och det och det och det där" sa med underbar öststatsbrytning; Det her er svårt freken. Dy är jettebrå på miljebeskrivning, du kommer på saker jettesnabbt jy, dy bara sejer rett yt saker, metaforer och såna saker.
Hallego. I love him. Och han sliter. Och kommer bara klara G. Kan man inte få ge betyg i go'het? Då får alla (utom en) mvg.
När man är kandidat (student) ska man följa handledarens (LLU:arens) dag till punkt och pricka, vilket innebär att min väckarklocka ringer...
kvart....
över......
FEM!
tre dagar i veckan.
KVART ÖVER FEM!!! TRE DAGAR I VECKAN!!! VARAV TVÅ ÄR MÅNDAG OCH FREDAG!!! Kan det bli bättre? Ja.
Kvart över fem, vad är det för skola du är på egentligen? Jotack, det är en helt vanlig elitistisk skola där första lektionen börjar klockan åtta, vilket innebär att jag måste åka 07:09 för att vara på skolan 07:40 vilket innebär att jag måste gå 07:00 vilket innebär att jag måste kliva upp ur sängen 05:45 för att hinna vara vacker när jag åker till skolan, vilket jag oftast inte hinner eftersom jag är medvetslös när klockan ringer så tidigt. Jag... kan... inte... ta mig upp ur sängen. Så därför måste jag snooza ca 45 minuter. Yey. Och sen är jag som en zombie och allt går i ultrarapid och hela faderullan slutar alltid med att jag antingen går till skolan i slarvtruls och osminkad (men med sjukt snygga kläder) eller sminkar mig på bussen under trötta Göteborgares förvånade övervakning.
Väl på skolan är jag ganska pigg de första timmarna. När jag kommer dit har jag ju faktiskt varit nästan vaken i 2,5 timme. Tjofaderittan nu kör vi, vad bör en miljöbeskrivning innehålla? Skriv bra nu ongar annars får ni stryk av fröken. (Ja, jag säger sånt och hoppas att de fattar ironi, vilket jag själv proklamerar att de inte gör. Var inte ironisk! Det kan drabba dig själv!) Och eleverna skriver mindre bra och jag coachar. Skriveliskriv.
Och hallego. De kan ju inte. Och de sliter sitt hår. Och de FÖRSÖKER VERKLIGEN!!! Något jag inte är van vid. Har varit på elitskolor förut, men då hade jag såklart "skolans svåraste klass" och fick slita som ett djur för att få ordning på undervisningen. Men de här... hallego. I love them. Och lider med dem. Det är fan inte lätt att skriva skönlitterärt när man bara vill räkna matte hela tiden.
En elev som slitit som ett djur och skrivit en jättelång miljöbeskrivning som mest bestod av "det finns det och det och det och det och det och det och det och det där" sa med underbar öststatsbrytning; Det her er svårt freken. Dy är jettebrå på miljebeskrivning, du kommer på saker jettesnabbt jy, dy bara sejer rett yt saker, metaforer och såna saker.
Hallego. I love him. Och han sliter. Och kommer bara klara G. Kan man inte få ge betyg i go'het? Då får alla (utom en) mvg.
onsdag, september 23, 2009
Post hantverkar-traumatisk stress
Jag vill inleda detta inlägg med en öppen fråga.
Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.
Suck.
Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?
Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?
Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.
Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.
Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).
Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.
TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.
Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????
Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.
Och så fick jag migrän igen. Hej.
Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.
Suck.
Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?
Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?
Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.
Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.
Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).
Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.
TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.
Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????
Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.
Och så fick jag migrän igen. Hej.
torsdag, september 10, 2009
Ett halvfräscht inlägg om munhygien
Jaha, jag har tydligen blivit veckobloggare. Bloggar en gång i veckan. Så kan det gå när man har för mycket att stå. I.
Trogna läsare vetom att jag för sisådär ett år sedan hade hål i tänderna. Hål djupare än Marianergraven. (Stort M?) Fick släpa mig till tandläkaren som gladeligen skinnade mig på sisådär... oj jag har förträngt siffran. Minns inte om det var tre lax eller sex laxar i en laxask. Skulle tippa på det senare, för jag fick högkostnadsskydd och betalade bara hälften, men betalade ändå sketamycket.
Tandläkaren sa sisomså: Ajabaja! Do måste skelja mit flååår, do får lett håll. (Bah säger jag, jag får inte alls lätt hål. Du skulle bara veta när jag var hos tandläkaren senast, hade jag lätt fått hål hade jag inte haft några tänder kvar.) Han skrev ut en stooor flaska flour som Ozzy tog hem och sköljde med vareviga kväll. I... två veckor. Sen fasade hon ut lite. Inte fan kan man stå och floura vareviga kväll heller, har väl viktigare saker för mig!
Tandhygienisten (som INTE är samma sak som tandläkare, de gör helt olika saker, alltid lär man sig något nytt) sa sisomså: Men assååå.. duvv måste juvv anvenda tandtråede! Duvv borstar juvv varje kvell eller huvr? Aaa och vahettere mellan tännndenna, de e juvv samma sak där liksom, duvv måste annvenda tanntrååd varje kvell. Åsså kan duvv köpa den här skitbilliga borsten å borsta bakom liksom. Vilket Ozzy gjorde. Tandborsten äro använd. En gång. Tandtråden var Ozzy mycket flitig med i säkert ett halvår, sen fasades det ut och blir nuförtiden nån gång när det känns som om det behövs, vilket ibland blir ofta, ibland inte alls.
Skämmes!
Vet ni vad som händer om man inte tandtrådar och sen går till hygienisten? (Förutom att man får lägga sig över hennes knän och få dask på stjärten?) (Oh, nu kommer jag få massa läsare eftersom jag skriver om smisk på stjärten.)(Smisk smisk.) Jo, hygienisten petar med en petmoj i tandköttet så blo'n sprutar och säger "men duvv har juvv inte tandtrådat, kolla vilka ficker du har!".
Skämmes!
Hygienisten frågade om jag ville boka tid om ett år av mig själv eller om hon skulle ringa. Och slarver som jag är så sa jag ring mig för annars kommer det dröja ett millennium innan jag kommer tillbaks. Och... nu har hon jagat mig i två veckor. Och jag har vägrat svara. MEN... idag lämnar hon det förlösande meddelandet "om du kommer innan 25:e september gäller ditt högkostnadsskydd fortfarande och då betalar du bara halva priiis". Jajadådådådådå! Bokar tid. Och inser att
NU JÄVLAR ÄR DET DAGS ATT FLOSSA OCH FLOURA! Får flossa och floura som fan så kanske jag hinner ikapp alla slarvdagar.
Så nu hinner jag inte blogga mer. Måste gurgla.
Trogna läsare vetom att jag för sisådär ett år sedan hade hål i tänderna. Hål djupare än Marianergraven. (Stort M?) Fick släpa mig till tandläkaren som gladeligen skinnade mig på sisådär... oj jag har förträngt siffran. Minns inte om det var tre lax eller sex laxar i en laxask. Skulle tippa på det senare, för jag fick högkostnadsskydd och betalade bara hälften, men betalade ändå sketamycket.
Tandläkaren sa sisomså: Ajabaja! Do måste skelja mit flååår, do får lett håll. (Bah säger jag, jag får inte alls lätt hål. Du skulle bara veta när jag var hos tandläkaren senast, hade jag lätt fått hål hade jag inte haft några tänder kvar.) Han skrev ut en stooor flaska flour som Ozzy tog hem och sköljde med vareviga kväll. I... två veckor. Sen fasade hon ut lite. Inte fan kan man stå och floura vareviga kväll heller, har väl viktigare saker för mig!
Tandhygienisten (som INTE är samma sak som tandläkare, de gör helt olika saker, alltid lär man sig något nytt) sa sisomså: Men assååå.. duvv måste juvv anvenda tandtråede! Duvv borstar juvv varje kvell eller huvr? Aaa och vahettere mellan tännndenna, de e juvv samma sak där liksom, duvv måste annvenda tanntrååd varje kvell. Åsså kan duvv köpa den här skitbilliga borsten å borsta bakom liksom. Vilket Ozzy gjorde. Tandborsten äro använd. En gång. Tandtråden var Ozzy mycket flitig med i säkert ett halvår, sen fasades det ut och blir nuförtiden nån gång när det känns som om det behövs, vilket ibland blir ofta, ibland inte alls.
Skämmes!
Vet ni vad som händer om man inte tandtrådar och sen går till hygienisten? (Förutom att man får lägga sig över hennes knän och få dask på stjärten?) (Oh, nu kommer jag få massa läsare eftersom jag skriver om smisk på stjärten.)(Smisk smisk.) Jo, hygienisten petar med en petmoj i tandköttet så blo'n sprutar och säger "men duvv har juvv inte tandtrådat, kolla vilka ficker du har!".
Skämmes!
Hygienisten frågade om jag ville boka tid om ett år av mig själv eller om hon skulle ringa. Och slarver som jag är så sa jag ring mig för annars kommer det dröja ett millennium innan jag kommer tillbaks. Och... nu har hon jagat mig i två veckor. Och jag har vägrat svara. MEN... idag lämnar hon det förlösande meddelandet "om du kommer innan 25:e september gäller ditt högkostnadsskydd fortfarande och då betalar du bara halva priiis". Jajadådådådådå! Bokar tid. Och inser att
NU JÄVLAR ÄR DET DAGS ATT FLOSSA OCH FLOURA! Får flossa och floura som fan så kanske jag hinner ikapp alla slarvdagar.
Så nu hinner jag inte blogga mer. Måste gurgla.
torsdag, september 03, 2009
Jag KAN koppla av!
För en herrans massa år sedan sprang jag in i den berömda väggen. Detta var långt före ordet "utbränd" blivit ett allmänt vedertaget begrepp, så sjukskrivning var det inte tal om. Istället ägnade jag min tid åt att rasa ihop när jag kom hem innanför dörren, skälla på allt och alla, göra tusen saker varje kväll för det blir nog lugnare bara "det här" blir gjort och ligga vaken på nätterna och vrida mig.
Hur jag kom ur detta minns jag inte, men när folk började prata om att vara utbränd förstod jag att det var just detta jag varit, och läste på. Sedan dess har Ozzylivet ständigt gått ut på att försöka inte ta på sig för mycket (trots att allt är så jävla kul!) varvat med att ta på sig för mycket (för allt är så jävla kul!) och säga nej till allt för att man inte kan säga nej (för allt är så jävla kul!).
Det senaste året har dock bjudit förändring. Tror jag. Om jag märker att jag blir irrationellt irriterad på någon inser jag att hoppla, riskzon, hem och slacka! Direkt alltså. Säga nej. Även till roliga saker. Den största insikten (shit man, jag är verkligen gammal och klok) är att... sluta plugga. Nej, jag har inte slutat PLUGGA. Men jag har slutat plugga. Ni fattar? Nä.
Ozzy - högskolestudent - fas 1 aka följströmmenfasen: Jag gör som alla andra. Skiter i de böcker som andra säger är dåliga, för det är fräckt att skita i skolan. Denna fas höll i sig i ungefär en termin, och var nog snarare ett utfall av att böckerna denna kurs var evinnerligen tråkiga och ointressanta. Och att det var kul att dricka öl med nya kompisar.
Ozzy - högskolestudent - fas 2 aka jag-älskar-svenska-fasen: Jag älskar svenska, älskar att skriva. Såklart. Varför skulle jag annars ha en blogg? Jag älskar grammatik, jag älskar litteratur, jag var i himmelriket och drog hem Vg på i princip allt. Ansträngningsnivån (hur fan stavar man till ansträngning undrar svenskfröken) var extrem. Ambitionsnivån ännu högre. Pluggade som en tok, spelade impro som en tok, och... ja. Hej lilla vägg. Inte en vägg den här gången, högre mur kanske. Men ändå. Avslappning var det inte tal om, men jag fick ta ett halvårs break från impron för att klara studierna.
Ozzy - högskolestudent - fas 3 aka diskbråcksfasen: Hur lär man sig historia? Det går ju inte! Man måste lära sig allt som hänt i hela världen någonsin! Det går ju inte! Det går dessutom ännu sämre om man får diskbråck och inte kan sitta. Denna fas gick mest ut på att ha ont blandat med tvångspluggande de stunder det inte gjorde ont eller var piss piss piss piss-tråkigt. Denna fas är precis lämnad, och har nu gett plats åt...
Ozzy - högskolestudent - fas 4 aka slackerfasen: Det är ju sjuuuukt gott om tid att läsa! Och texterna är ju sjuuukt lätta! (Jämför såklart med McKay hela världshistorien på 1200 sidor på amerikanska.) Och jag har lärt mig att föreläsningar på pedagogen kan vara intressanta och roliga, men inte så roliga att man går in i väggen för dem. Så, idag skolkade Ozzy första föreläsningen och bjöd sig själv på frukost på sängen istället, några timmar i skolan gick som en dans (förutom saaatans ont i ryggen), och hamnade nu på Forum (aka dansen) med en köpp kaff i handen. Skulle kunna plugga... Men... näh. Jag slackar istället. Jag slackar! Och hinner med det! Fifan va gött! Finns massa saker jag skulle kunna ha dåligt samvete för att jag inte gör just nu. Men... det skiter väl jag i?
Jaa det gör jag. Fläskar på Una Mae Carlisle (senaste fantastiska jazzfyndet) på Spotify och... slösurfar... aaaahhh... sörplar kaff... ahhh... virar in benen i fleecefilten och sjunker ner i soffan... aaaahhhh...
Jag är bra på att ta hand om mig själv. Jag älskar mig själv. Hejja.
Hur jag kom ur detta minns jag inte, men när folk började prata om att vara utbränd förstod jag att det var just detta jag varit, och läste på. Sedan dess har Ozzylivet ständigt gått ut på att försöka inte ta på sig för mycket (trots att allt är så jävla kul!) varvat med att ta på sig för mycket (för allt är så jävla kul!) och säga nej till allt för att man inte kan säga nej (för allt är så jävla kul!).
Det senaste året har dock bjudit förändring. Tror jag. Om jag märker att jag blir irrationellt irriterad på någon inser jag att hoppla, riskzon, hem och slacka! Direkt alltså. Säga nej. Även till roliga saker. Den största insikten (shit man, jag är verkligen gammal och klok) är att... sluta plugga. Nej, jag har inte slutat PLUGGA. Men jag har slutat plugga. Ni fattar? Nä.
Ozzy - högskolestudent - fas 1 aka följströmmenfasen: Jag gör som alla andra. Skiter i de böcker som andra säger är dåliga, för det är fräckt att skita i skolan. Denna fas höll i sig i ungefär en termin, och var nog snarare ett utfall av att böckerna denna kurs var evinnerligen tråkiga och ointressanta. Och att det var kul att dricka öl med nya kompisar.
Ozzy - högskolestudent - fas 2 aka jag-älskar-svenska-fasen: Jag älskar svenska, älskar att skriva. Såklart. Varför skulle jag annars ha en blogg? Jag älskar grammatik, jag älskar litteratur, jag var i himmelriket och drog hem Vg på i princip allt. Ansträngningsnivån (hur fan stavar man till ansträngning undrar svenskfröken) var extrem. Ambitionsnivån ännu högre. Pluggade som en tok, spelade impro som en tok, och... ja. Hej lilla vägg. Inte en vägg den här gången, högre mur kanske. Men ändå. Avslappning var det inte tal om, men jag fick ta ett halvårs break från impron för att klara studierna.
Ozzy - högskolestudent - fas 3 aka diskbråcksfasen: Hur lär man sig historia? Det går ju inte! Man måste lära sig allt som hänt i hela världen någonsin! Det går ju inte! Det går dessutom ännu sämre om man får diskbråck och inte kan sitta. Denna fas gick mest ut på att ha ont blandat med tvångspluggande de stunder det inte gjorde ont eller var piss piss piss piss-tråkigt. Denna fas är precis lämnad, och har nu gett plats åt...
Ozzy - högskolestudent - fas 4 aka slackerfasen: Det är ju sjuuuukt gott om tid att läsa! Och texterna är ju sjuuukt lätta! (Jämför såklart med McKay hela världshistorien på 1200 sidor på amerikanska.) Och jag har lärt mig att föreläsningar på pedagogen kan vara intressanta och roliga, men inte så roliga att man går in i väggen för dem. Så, idag skolkade Ozzy första föreläsningen och bjöd sig själv på frukost på sängen istället, några timmar i skolan gick som en dans (förutom saaatans ont i ryggen), och hamnade nu på Forum (aka dansen) med en köpp kaff i handen. Skulle kunna plugga... Men... näh. Jag slackar istället. Jag slackar! Och hinner med det! Fifan va gött! Finns massa saker jag skulle kunna ha dåligt samvete för att jag inte gör just nu. Men... det skiter väl jag i?
Jaa det gör jag. Fläskar på Una Mae Carlisle (senaste fantastiska jazzfyndet) på Spotify och... slösurfar... aaaahhh... sörplar kaff... ahhh... virar in benen i fleecefilten och sjunker ner i soffan... aaaahhhh...
Jag är bra på att ta hand om mig själv. Jag älskar mig själv. Hejja.
tisdag, september 01, 2009
Snart sluvt ju!
Nu har jag gått omkring i snart två veckor och haft dåligt samvete över min stackars bortglömda blogg. Gått och väntat på inspiration. Den förefaller icke infinna sig när man hafver tid att skriva. Snarare när man inte alls har tid att skriva säger inspirationen "hallå, jag finns!" och Ozzy tvångsloggar in på bloggen för att skriva av sig.
Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!
Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.
Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.
Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!
Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.
Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.
onsdag, augusti 19, 2009
Ozzy - den dikotomiska kvinnan
Äntligen äntligen äntligen får jag tid att landa hemma. Börjar styra upp livet igen, städar efter alla väsk- ur och i- packningar, börjar lagra upp matlådor för vintern, tvättar, styr upp hemmet helt enkelt. Och fundilerar på det däringa att gbgimpro frågade om jag ville vara deras (våran?) officiella producent med högre arvode osv, och inser att om jag gör det (vilket jag kommer göra) så kommer mitt liv i mycket större utsträckning utspela sig hemmavid.
Åååååhhh! Hemma! Jag älskar hemma!
Vilket är ytterst motsägelsefullt, med tanke på att jag spenderar sisådär 6-7 kvällar i veckan någon annanstans än hemma.
Och sen kom jag inte längre i den tankebanan nähä där sir man köp min bok istället jag är pank
Åååååhhh! Hemma! Jag älskar hemma!
Vilket är ytterst motsägelsefullt, med tanke på att jag spenderar sisådär 6-7 kvällar i veckan någon annanstans än hemma.
Och sen kom jag inte längre i den tankebanan nähä där sir man köp min bok istället jag är pank
lördag, augusti 15, 2009
Pengar vs ledighet
För kanske första gången i sommar känns det som om jag är ledig. Oh, the irony, med tanke på att skolan börjar om knappt två veckor och jag har sjuuukt mycket att fixa innan dess.
Men idag.
Inga tider att passa. Ålandstoken och hennes älskade Boogieman och hennes älskade hunn kommer ut till ön för att få si hur paradiset ser ut i oväder, och jag ska väl slänga ihop något att stoppa i deras magar. Men det gör jag sääään! Istället dricker jag kaffi, luktar på mors nybakade bullar, lyssnar på melodikrysset, slöläser bloggar och känner mig...
ledig.
Ah.
Ledig med stor L.
Fan att jag glömde Tomb Raider aka årets "testa gamla klassiker-spel"-variant i stan. Hur ska jag nu fördriva min lediga tid?
Den fantastiska ledighetskänslan infann sig av en enda orsak. Jag jobbade sista dagen på sommarjobbet igår, och har väl kanske bestämt mig för att inte ta några extradagar där. Fattiglapp som jag är så har jag så otroligt svårt att tacka nej till jobb. Men när jag inser att jag faktiskt har två betalda improuppdrag kvar innan augusti är slut, och dessutom får producentarvode för ett feeeeett uppdrag jag sålde igår så tänker jag att... kanske jag är värd lite vila?
Ja. Det är jag.
Vila.
Ah.
Dagens smolk i bägaren dock: Jag glömde varma kläder i stan och har bara små fina kjolar och nylonstrumpor att värma mina stackers ben med. Hej filt.
Men idag.
Inga tider att passa. Ålandstoken och hennes älskade Boogieman och hennes älskade hunn kommer ut till ön för att få si hur paradiset ser ut i oväder, och jag ska väl slänga ihop något att stoppa i deras magar. Men det gör jag sääään! Istället dricker jag kaffi, luktar på mors nybakade bullar, lyssnar på melodikrysset, slöläser bloggar och känner mig...
ledig.
Ah.
Ledig med stor L.
Fan att jag glömde Tomb Raider aka årets "testa gamla klassiker-spel"-variant i stan. Hur ska jag nu fördriva min lediga tid?
Den fantastiska ledighetskänslan infann sig av en enda orsak. Jag jobbade sista dagen på sommarjobbet igår, och har väl kanske bestämt mig för att inte ta några extradagar där. Fattiglapp som jag är så har jag så otroligt svårt att tacka nej till jobb. Men när jag inser att jag faktiskt har två betalda improuppdrag kvar innan augusti är slut, och dessutom får producentarvode för ett feeeeett uppdrag jag sålde igår så tänker jag att... kanske jag är värd lite vila?
Ja. Det är jag.
Vila.
Ah.
Dagens smolk i bägaren dock: Jag glömde varma kläder i stan och har bara små fina kjolar och nylonstrumpor att värma mina stackers ben med. Hej filt.
torsdag, augusti 13, 2009
Busseti
För kanske tysende gången den här sommaren sätter jag mig i ett fordon för att färdas tio mil från ett paradis till ett annat (från stan till öa eller tvärtom), och suckar spontant att det var helvitta vilket åkande det var den här sommaren då, aldrig får man pusta ut, alltid ska man färdas. Men så plockar jag fram pressbyråbullen och pressbyråkaffet som får stilla den värsta hungern innan ankomstplats aka sommarjobbet äntras, och som grädde på moset knäpper jag på den lilla presenten jag fick för gårdagens radiopratande, en liten fickradio med hörlurar. Käckt. Länge sedan jag lyssnade på radio.
Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.
Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.
Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.
Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.
Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.
Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.
onsdag, augusti 12, 2009
Jag kular, å å
Inför kvällens happenings (tycka om nyheter i Radio Göteborg kl 17 samt öppet hus med Ozzy som dj på dansen från 18 och framåt) kör jag hardcore. Laddar med ölburksfrisyr (ölburk = the ultimate luggpapiljott!), val av kläder (varför har jag aldrig något att ta på mig???) och musiklyssning, och plötsligt slår det mig.
Vilket kul liv jag har. Jäkla kulare är vad jag är. Så som livet är nu skulle det alltid kunna få vara. Ledig till eftermiddagssnåret då det är dags att lalla iväg till nåt kul. (Gärna något kul man får betalt för!)
Visst måste kularna finnas? Vi kulare drar ju igång en massa människor och förgyller deras liv! Får dem att skratta, dansa och aktivera sig!
Jag måste nog lämna in en petition till regeringen. Inför stadsanställda kulare! Tiotusen spänn i månaden för att göra kul grejer som aktiverar andra. That's my shit!
Vilket kul liv jag har. Jäkla kulare är vad jag är. Så som livet är nu skulle det alltid kunna få vara. Ledig till eftermiddagssnåret då det är dags att lalla iväg till nåt kul. (Gärna något kul man får betalt för!)
Visst måste kularna finnas? Vi kulare drar ju igång en massa människor och förgyller deras liv! Får dem att skratta, dansa och aktivera sig!
Jag måste nog lämna in en petition till regeringen. Inför stadsanställda kulare! Tiotusen spänn i månaden för att göra kul grejer som aktiverar andra. That's my shit!
tisdag, augusti 11, 2009
Min häst den har tre-kanter?
Händer inget på landet? Pfft bah! Inatt åskade det så att väggarna skakade, taklampan sa pinnnggg och blixten gick genom polarens vägg. MEN, den här gången tänker jag mig icke sväfva iväg i detta drama, utan istället förtälja om vardagsdramatiken:
Hästarna.
Klockan sex på morgonen. Ozzys väckarklocka hojtar att hon inte får sova längre, hon måste plåga sig iväg till tråktråkjobbet. Ozzy vägrar och ligger och drar sig. Och hör... kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti (jag börjar kunna skriva kloppeti jäkligt snabbt nu) kloppeti kloppeti kloppeti
Själva ljudet kloppeti är inte så ovanligt ejenklien. Det ligger något slags ridskolevariant i närheten, och med jämna mellanrum kommer diverse småtjejer (var är småkillarna?) ridandes på hästar av olika färg och form på vägen. Men... klockan är sex. Orkar verkligen småtjejerna gå upp klockan SEX för att kloppetikloppa? Ok, hästtokiga tjejer gör vad som helst för sin häst, men klockan SEX på en söndag morgon? Jaja. Galna tjejer tänker Ozzy och hasar sig upp. Raggardusch, fläta håret, studsa in i bilen, rajsa iväg, svänga höger i korsningen...
går inte. För där står...
typ tyyyysen hästar. I en klump. (Tyyysen är en kraftig överdrift, det kan max ha varit åtta hästar. Men detta är ett skönlitterärt inlägg, och i skönlitteratur får man ljuga som en... häst?) Tysen hästar i klump. På vägen som går till höger, vägen som Ozzy ska åka på. Från andra hållet kommer annan bil med dito förvirrad förare, som undrar hur fankiken han/hon ska ta sig igenom den enorma flocken. Ozzy har brått och bestämmer sig för att det är dags för en sightseeing i Ellös city, dvs ta en omväg på ett par minuter. Ringer mor som hojtar hopplala hästtokerier vi måste ringa ägarna.
The drama. Hästar i klunga. Frågan lyder dock: Vad i helsefyr gjorde de i korsningen? För de stod verkligen i en klunga, såg ut som ett gäng rökande gangstas som planerade illdåd. Dessutom, idag när jag skulle ta bussen till stan fick jag stå en liten stund vid hållplatsen. Som ligger vid en av hästhagarna. Och där stod tre hästar. Och blängde illvilligt på mig. Och snackade med sina polare i hagen tvåhundra meter bort.
"Gnääähähähähägg?" (Häst i fjärran)
"Gnääähähägg!" (Häst vid hållplats)
Tystnad. Blängeri på Ozzy.
"gnä...ägg!" (Häst i fjärran)
Häst vid hållplats ser nu ut som om häst i fjärran är en jävla tjötröv som borde ägna sig åt gräsätning istället för gnäggeri, frustar, skakar på gangsta-luggen och börjar käka gräs.
Jag är helt fascinerad. Och undrar hur man stavar till fascinerad.
Hästarna.
Klockan sex på morgonen. Ozzys väckarklocka hojtar att hon inte får sova längre, hon måste plåga sig iväg till tråktråkjobbet. Ozzy vägrar och ligger och drar sig. Och hör... kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti kloppeti (jag börjar kunna skriva kloppeti jäkligt snabbt nu) kloppeti kloppeti kloppeti
Själva ljudet kloppeti är inte så ovanligt ejenklien. Det ligger något slags ridskolevariant i närheten, och med jämna mellanrum kommer diverse småtjejer (var är småkillarna?) ridandes på hästar av olika färg och form på vägen. Men... klockan är sex. Orkar verkligen småtjejerna gå upp klockan SEX för att kloppetikloppa? Ok, hästtokiga tjejer gör vad som helst för sin häst, men klockan SEX på en söndag morgon? Jaja. Galna tjejer tänker Ozzy och hasar sig upp. Raggardusch, fläta håret, studsa in i bilen, rajsa iväg, svänga höger i korsningen...
går inte. För där står...
typ tyyyysen hästar. I en klump. (Tyyysen är en kraftig överdrift, det kan max ha varit åtta hästar. Men detta är ett skönlitterärt inlägg, och i skönlitteratur får man ljuga som en... häst?) Tysen hästar i klump. På vägen som går till höger, vägen som Ozzy ska åka på. Från andra hållet kommer annan bil med dito förvirrad förare, som undrar hur fankiken han/hon ska ta sig igenom den enorma flocken. Ozzy har brått och bestämmer sig för att det är dags för en sightseeing i Ellös city, dvs ta en omväg på ett par minuter. Ringer mor som hojtar hopplala hästtokerier vi måste ringa ägarna.
The drama. Hästar i klunga. Frågan lyder dock: Vad i helsefyr gjorde de i korsningen? För de stod verkligen i en klunga, såg ut som ett gäng rökande gangstas som planerade illdåd. Dessutom, idag när jag skulle ta bussen till stan fick jag stå en liten stund vid hållplatsen. Som ligger vid en av hästhagarna. Och där stod tre hästar. Och blängde illvilligt på mig. Och snackade med sina polare i hagen tvåhundra meter bort.
"Gnääähähähähägg?" (Häst i fjärran)
"Gnääähähägg!" (Häst vid hållplats)
Tystnad. Blängeri på Ozzy.
"gnä...ägg!" (Häst i fjärran)
Häst vid hållplats ser nu ut som om häst i fjärran är en jävla tjötröv som borde ägna sig åt gräsätning istället för gnäggeri, frustar, skakar på gangsta-luggen och börjar käka gräs.
Jag är helt fascinerad. Och undrar hur man stavar till fascinerad.
söndag, augusti 09, 2009
Hästarnas hemliga hästsammansvärjning. Eller inte.
På landet händer inte så mycket spännande. Sommarens mest spännande - och samtidigt mest tragiska - händelse är mammans knafsade benmuskel som läkaren hävdade var en sträckning. "Rör på dig så mycket som du kan, cykla gärna motionscykel", vilket modern gjorde. Sex veckor senare utan resultat går hon till annan fabbro doktor som konstaterar att en lårmuskel i princip är av, och att hon ska vila så mycket som möjligt. Dessutom "så kan det bli kroniskt, eftersom du gått med det så länge". BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska vården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
En annan inte så spännande sak är vännen som deppar. Ozzy åker med till fabbro doktorn som ger vännen antidepressiv medicin som äts i två veckor tills nästa fabbro doktor säger nej dom ska du nog sluta med vilket resulterar i förvirring och besök på psykakuten där fabbro doktor säger "ja... hmm... vad du ska göra? Du borde söka hjälp, till exempel på vårdcentralen". (Ja precis, där vi redan varit två gånger.) BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska psykvården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
Vård ska man alltså låta bli. Själv föregår jag med gott exempel och har skitit i att sjukgymnasticera (gymnastisera? gympisera? gymma? sjukgymma?) hela långa sommaren och dansat sönder kroppen istället. Perfekt. Och imorrn skall jag till sjukgymnasten och erkänna att jag skolkat från sjukgympastiken i 1,5 månad, och kommer få skämmes som en gris. Skämmes! Du är ju vuxen Ozzy, du ska ta ansvar för ditt liv! Varför gör du inte din sjukgympastik?!
För att... för att... för att den är tråkig? För att... för att... jag... inte... vill? FÖR ATT JAG ÄR LAT! tänker jag skamset innan jag inser att sommaren faktiskt varit ett enda jäkla slit med fulltid, deprimerade vänner och pajsade mamsben. (Och dans såklart, dans hinns alltid med på något konstigt vis.)
Fifan. Det är pinsamt att gå till tant sjukgymnast och erkänna att man inte gjort ett piss sen sist. Inte göra det man ska när man faktiskt får vård. Riktig vård. Fungerande vård. Fast hur länge fick jag inte bråka innan jag fick den? (kvarglömda akupunkturnålar, stearin i hela håret av värmedynor, ni minns?)
Fast det var ju inte den svenska vården det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om hästarnas hemliga hästsammansvärjning! Men det får vi ta en annan dag.
En annan inte så spännande sak är vännen som deppar. Ozzy åker med till fabbro doktorn som ger vännen antidepressiv medicin som äts i två veckor tills nästa fabbro doktor säger nej dom ska du nog sluta med vilket resulterar i förvirring och besök på psykakuten där fabbro doktor säger "ja... hmm... vad du ska göra? Du borde söka hjälp, till exempel på vårdcentralen". (Ja precis, där vi redan varit två gånger.) BAH! Vanvård! Gläfs! Vaffan??!! SUCK den svenska psykvården grymt gnöff gnäll morr gläfs.
Vård ska man alltså låta bli. Själv föregår jag med gott exempel och har skitit i att sjukgymnasticera (gymnastisera? gympisera? gymma? sjukgymma?) hela långa sommaren och dansat sönder kroppen istället. Perfekt. Och imorrn skall jag till sjukgymnasten och erkänna att jag skolkat från sjukgympastiken i 1,5 månad, och kommer få skämmes som en gris. Skämmes! Du är ju vuxen Ozzy, du ska ta ansvar för ditt liv! Varför gör du inte din sjukgympastik?!
För att... för att... för att den är tråkig? För att... för att... jag... inte... vill? FÖR ATT JAG ÄR LAT! tänker jag skamset innan jag inser att sommaren faktiskt varit ett enda jäkla slit med fulltid, deprimerade vänner och pajsade mamsben. (Och dans såklart, dans hinns alltid med på något konstigt vis.)
Fifan. Det är pinsamt att gå till tant sjukgymnast och erkänna att man inte gjort ett piss sen sist. Inte göra det man ska när man faktiskt får vård. Riktig vård. Fungerande vård. Fast hur länge fick jag inte bråka innan jag fick den? (kvarglömda akupunkturnålar, stearin i hela håret av värmedynor, ni minns?)
Fast det var ju inte den svenska vården det här inlägget skulle handla om, det skulle ju handla om hästarnas hemliga hästsammansvärjning! Men det får vi ta en annan dag.
onsdag, juli 29, 2009
Halvvägs
Idag skall Mitt fantastiska liv servera mig en ny erfarenhet, nämligen att få debattera ilsket och underhållande i radio. Hurra! Jag älskar radio! Och jag vill bli radiopratare när jag blir stor! (Ja, jag är 37 men man måste väl inte vara stor för det?)
Jag älskar att ta mig an nya karriärer. Varje gång jag inleder en ny karriär ser jag framför mig hur otroligt framgångsrik jag blir och hur väl jag kan mitt område/ämne. När jag började folkhögskola i teater såg jag framför mig hur jag kom in på scenskolan (det var för övrigt ingen tvekan om att jag skulle komma in, det var bara en fråga om när. Och sen kom jag inte in. Tjipp!). När jag var klar på teaterskolan och insåg att jag kanske inte skulle komma in på scenskolan såg jag framför mig hur jag fick fetaste jobbet som teaterpedagog (och så småningom började undervisa på scenskolan). Sen när jag inte fick jobb som det heller så startade jag frigrupp och såg framför mig Göteborgs bästa frigrupp som fick sjukt mycket bidrag. Som vi inte fick. (Fast nu går det ganska bra och jag får i alla fall en hel del projektuppdrag där.) Startade clowngrupp och såg framför mig hur jag jobbade med Teater Halland och så småningom (såklart) började undervisa i clown på scenskolan. (Jäla scenskolan, jag tycker ju inte ens om den, varför vill jag undervisa på den då? Kanske för att skaka vett i den skyddade verkstad den faktiskt är?) Det blev inte scenskolan, det blev Vuxenskolan. Men jävlar vad kul det var att undervisa, där också! Hurra!
Det verkar vara ett vinnande koncept i Ozzys liv: Se hägringen och kom halvvägs. Halvvägs äro min lott. Men jag älskar min lott! Jag gillar halvvägs!
Förriga veckan var jag som sagt på dansläger, och där kan man snacka halvvägs. Tre dansgolv, varav ett hade stämningen "här dansar proffsen, kom inte och tro att du kan nåt", och ett hade stämningen "här är vi ganska bra blandat med usla men vad gör det? Vi tokdansar, yey!". (Det tredje hade stämningen "här klämmer vi på varandra sen hittar vi ett skrymsle nånstans". Jag var inte skrymselsugen.) Ozzy valde såklart tokdansen. Folkligt, trevligt, alla får vara med, yey! Och i mitt stilla sinne tänker jag (och byter till jagform) att jag vill inte bli ett av proffsen som findansar och inte vill dansa med alla. Om man bara vill dansa med proffs så blir det ju ingen dans, för proffsen bor annanstans 95% av året. Då kan man ju sitta där med sin findans och muggla.
MEN det var ju inte det det här inlägget skulle handla om! Det skulle ju handla om halvvägs! Jag tänker idag alltså inleda min nya karriär som radiopratare, och ser framför mig hur jag blir panelhöna i Christers relationsrådet (världens bästa radioinslag). Men var är halvvägs då? Jobba i fiket på radion?
(Vilket påminner mig om att jag måste läsa på om dagens debattämne NUVV för jag hade inte hört talas om ett enda eftersom jag häckat i dansjungeln senaste veckan.)
Jag älskar att ta mig an nya karriärer. Varje gång jag inleder en ny karriär ser jag framför mig hur otroligt framgångsrik jag blir och hur väl jag kan mitt område/ämne. När jag började folkhögskola i teater såg jag framför mig hur jag kom in på scenskolan (det var för övrigt ingen tvekan om att jag skulle komma in, det var bara en fråga om när. Och sen kom jag inte in. Tjipp!). När jag var klar på teaterskolan och insåg att jag kanske inte skulle komma in på scenskolan såg jag framför mig hur jag fick fetaste jobbet som teaterpedagog (och så småningom började undervisa på scenskolan). Sen när jag inte fick jobb som det heller så startade jag frigrupp och såg framför mig Göteborgs bästa frigrupp som fick sjukt mycket bidrag. Som vi inte fick. (Fast nu går det ganska bra och jag får i alla fall en hel del projektuppdrag där.) Startade clowngrupp och såg framför mig hur jag jobbade med Teater Halland och så småningom (såklart) började undervisa i clown på scenskolan. (Jäla scenskolan, jag tycker ju inte ens om den, varför vill jag undervisa på den då? Kanske för att skaka vett i den skyddade verkstad den faktiskt är?) Det blev inte scenskolan, det blev Vuxenskolan. Men jävlar vad kul det var att undervisa, där också! Hurra!
Det verkar vara ett vinnande koncept i Ozzys liv: Se hägringen och kom halvvägs. Halvvägs äro min lott. Men jag älskar min lott! Jag gillar halvvägs!
Förriga veckan var jag som sagt på dansläger, och där kan man snacka halvvägs. Tre dansgolv, varav ett hade stämningen "här dansar proffsen, kom inte och tro att du kan nåt", och ett hade stämningen "här är vi ganska bra blandat med usla men vad gör det? Vi tokdansar, yey!". (Det tredje hade stämningen "här klämmer vi på varandra sen hittar vi ett skrymsle nånstans". Jag var inte skrymselsugen.) Ozzy valde såklart tokdansen. Folkligt, trevligt, alla får vara med, yey! Och i mitt stilla sinne tänker jag (och byter till jagform) att jag vill inte bli ett av proffsen som findansar och inte vill dansa med alla. Om man bara vill dansa med proffs så blir det ju ingen dans, för proffsen bor annanstans 95% av året. Då kan man ju sitta där med sin findans och muggla.
MEN det var ju inte det det här inlägget skulle handla om! Det skulle ju handla om halvvägs! Jag tänker idag alltså inleda min nya karriär som radiopratare, och ser framför mig hur jag blir panelhöna i Christers relationsrådet (världens bästa radioinslag). Men var är halvvägs då? Jobba i fiket på radion?
(Vilket påminner mig om att jag måste läsa på om dagens debattämne NUVV för jag hade inte hört talas om ett enda eftersom jag häckat i dansjungeln senaste veckan.)
tisdag, juli 28, 2009
Ozzy et la dolce vita
Jag har hört att sommarlovet är till för att vila ut sig på. Så bra tänker jag, och skaffar mig fem veckors heltidsjobb, åker på dansläger utan sömn i fem dagar och flänger fram och tillbaka mellan stan och öa.
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
Herregud. Dansläger utan sömn. It rocks. Rekordet slogs natten mellan fredag och lördag då jag sov trekvart och dansade åtta timmar. Yey!
Men sen tar det stopp och tröttjan härjar min kropp. (Ursäkta det oavsiktliga rimmet.) (Varför finns rim för övrigt? Obs: Inte min vän Rim, hon måste verkligen finnas. Men rim? Rim med stor R = nödvändigt, rim med litet r = överskattat.) Jaja svarar Ozzys själ, jag sover väl dårå! Så nu har jag sovit konstant sen i lördags klockan fyra. Typ. Med små avbrott för mat, dans och filmtittning. Idag tixempel sov jag till tolv (med små avbrott för tvättstugebesök) och har fortfarande inte gjort mer än ätit frukost MED TÅRTA TILL för det får jag för jag är vuxen och får bestämma själv och hävdar att tårtfrukost är det nya svart.
Så, här ligger jag nu, precis som igår, i sängen med laptopen i knät och flippar mellan musikmapp, facebook, bloggar och annat. Och... aaaaahhhh... avkoppling. För första gången sen ensamma stranden någon gång i sommarens barndom. Inga krav utöver att jag skall befinna mig på Forum kl åtta och spela skivor. Määään det är ju sex timmar kvar, jag hinner slacka ordentligt till dess. Kanske skulle sätta på lite mer kaffe?
Aaaaaahhhh
söndag, juli 19, 2009
Samvetenheten
Det har varit mycket snack om det dåliga samvetet de senaste dagarna. (De senaste dagarna har för övrigt varit ganska tumultartade, men pga sekretess kan Mitt fantastiska liv inte offentliggöra detta tumult förf.anm.) Det fantastiska livet har varit fullständigt fullknökat med dåliga samveten, folk får dåligt samvete för att de ber om saker av folk som har dåligt samvete för att de får saker, samtidigt får andra dåligt samvete för att de inte gjort vad några med dåligt samvete har bett dem om.
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
Och så vidare.
Därför vill Mitt fantastiska liv nu be det dåliga samvetet att fara och flyga en gång för alla.
Vem mår bra av dåligt samvete? Den som har dåligt samvete mår dåligt. Den som är orsaken till det dåliga samvetet får dåligt samvete. Exempelvis man får dåligt samvete för att man inte hälsar på gammal snäll släkting i Munkedal (jag) (är inte gammal släkting men har dåligt samvete) men släktingen vill väl inte att jag ska ha dåligt samvete så då får hon dåligt samvete för att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsar på.
Hej livsgröt!
En vän gick i terapi och pratade om just detta. "Jag har så dåligt samvete för att jag inte träffar den och den och den och den." Terapeuten skrev en lista på alla som vännen hade dåligt samvete för. Därefter ströks alla som borde vännen ville träffa pga dåligt samvete. Kvar fanns de som vännen ville träffa. Två pers. Fan va gött! Då träffar man dem!
Själv sitter jag just nu och har dåligt samvete för att jag inte vill vara offentligt oväsen på scen på torsdag för att hjälpa en vän. Jag har, helt ärligt, hjälpt vän på sistone så att jag fyllt kvoten för ett bra tag framöver (Obs, kära vän, få inte dåligt samvete för detta!) och orkar inte hjälpa en vän till. Så jag tackade ja. Först. Sen fick jag dåligt samvete för att jag inte gjorde som jag ville, utan som mitt samvete ville. Så jag ringde och sa tack men nej tack. Och vännen fick en affärsmässig ton och jag fick för mig att jag var en bajskorv och fick dåligt samvete.
Och jävlar vad sur jag blir. Wa e detta för hyss? Wa e de no titt? Varför har jag dåligt samvete?? Lägg ner!! Ghah.
Jag måste, för övrigt, skaffa mig en kamera. Kanske man skulle bli snattare på äldre dar?
lördag, juli 18, 2009
Msn-humor
Jag befinner mig just nu på hemlig ort (samma hemliga ort som jag varit på hela sommaren förf.anm.) tillsammans med min käre vän Jakopp och vi gör som vanligt allt och ingenting. Just nu till exempel har vi hamnat i varsin säng i varsitt rum med en öppen dörr emellan. Härifrån kan jag se Jakobs ben om jag lyfter på huvudet lite. Men vi kan i alla fall prata med varandra.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
Men istället loggar Jakob in på msn. Så vi chattar med varandra. Och jag tycker det är sanslös humor att ligga 5 meter ifrån varandra och chatta.
Ozzy säger:
åh hej jakob, länge sen
Jakob säger:
hej hej
Jakob säger:
ligger du bekvämt?
Ozzy säger:
ja
Ozzy säger:
gör du?
Jakob säger:
oja
Ozzy säger:
bra
Ozzy säger:
vi borde ses nån dag
Jakob säger:
ja det vore roligt
Jakob säger:
men jag orkar inte sätta mig upp igen just nu
Och så skrattar vi. I verkliga livet, inte i sajberspäjs. Och sen minns vi hur det var när vi bodde ihop i studenttrean för några år sedan. Då var det ju faktiskt en hel toalett mellan våra rum, och man var tvungen att ta den enorma hall-korridoren på sisådär tre meter för att ses. Så, istället hände det sig, titt som tätt, sisådär varendaste dag, att
Ozzy säger:
Har du tejp?
Jakob säger:
Ja, jag tror det.
Ozzy säger:
Kan inte du komma hit med den?
Msn-humor at its best. Länge leve lättjan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
