Tröttare än trött. Varför? Ingen vet. Skulle kunna somna stående. Tänkte en kort sekund att jag skulle tagit en eftermiddagslur. Och sen kom Chalmeristerna. Hela gårdsplanen utanför är full med fulla Chalmerister i studentikosa outfits: några i lila overaller med märken och pins på, några i svarta kåpor, en snubbe i regnbågsstajl. De grillar, festar och spelar hög musik. Hurra. Tji tupplur.
Just nu borde jag ägna mig åt att cutta haloumiost och majkolvar i bitar och röra ihop en fantastisk sås. Ork? Försökte boosta upp mig med ett gäng socker. Gick inge bra. Fick snarare motsatt effekt.
Jag har förresten gjort konstigaste saken ever idag.
Jag har målat mina glasögon med tuschpenna.
Blev faktiskt ganska bra. Fast det luktar lite mysko. Undrar vad som händer om man duttar parfym på brillorna. Ännu konstigare sysselsättning än att måla dem med tuschpenna. "Vad gör du Ozzy?" "Jag duttar parfym på mina brillor".
Sunk-Ozzy
Jag känner mig som Mats. Han brukade pimpa sina mobiler. En gång försökte han pimpa telefonen med nagellack. Han ångrade sig sen när det bara kladdade och blev fingeravtryck överallt.
måndag, april 30, 2007
Jag må jag leva 2.0
Silverfisken skriver om födelsedagar idag. Vilka som slår högst och så vidare. Och så mycket kan jag väl säga att 35 är inte en av höjdaråldrarna. 14 var tufft. Då blev man fjortis. 15 var tufft. Då fick man köra moped. 18 var tufft. Myndisch. 20 var tufft - bjuda på fest med egenhändigt köpt alkohol. Blev grymmefirad också, alla var där. I min lilla lilla etta i den lilla lilla hålan. 25 var helt menlöst. Jag och Muminpappan satt och analyserade "Kröningen" av Lars Forsell på mitt rum. Vid åtta ropade hans tjej att nu var det kaffe och tårta. Vi slängde i oss kaffe och tårta på fem minuter, sen fortsatte vi analysera. Hela dan. 30 var hur kul som helst. Två fester. En på fredag kväll. Då fick jag oslagbart den bästa present jag nånsin fått. Och här kommer sagan om den.
Min vän Lindex bor stora delar av året i en annan del av Sverige, för jävla långt bort, och har ofta svårt att komma ifrån på födelsedagar och annat. Och just den här dagen beklagade hon sig så innerligt för att hon inte kunde komma, det sög fett helt enkelt. Sen på födelsedagsfesten så var Marina så jävla fnissig och konstig och jag fattade inte varför. Så efter ett tag var jag tvungen att gå in i mitt rum en stund. Sen knackade det på dörren. Öppnar. Där står Cicci bredvid en skitastor låda med snöre runt och fnissar ihjäl sig. Ozzy: Men va faaan har ni köpt?!?! En tvättmaskin ellerrrr? Så öppnar jag den, och i ligger en jättefnissig Lindex med två Roskilde biljetter i handen. Då blev jag VÄLDIGT glad.
Och nu är det då dags för nästa jämna siffra. 35. Exakt hur fränt är det att vara 35 år, barnlös med 0 presumtiva pappor i närheten? Och inte ha hittat ett eget förstahandskontrakt? Jag lever som om jag vore 20 fortfarande. Kanske låter härligt i mångas öron. Men inte i mina. Jag är inte 20. Jag är 35. Jag vill ha villa volvo vovve. (Trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det... oj oj.)
Min vän Lindex bor stora delar av året i en annan del av Sverige, för jävla långt bort, och har ofta svårt att komma ifrån på födelsedagar och annat. Och just den här dagen beklagade hon sig så innerligt för att hon inte kunde komma, det sög fett helt enkelt. Sen på födelsedagsfesten så var Marina så jävla fnissig och konstig och jag fattade inte varför. Så efter ett tag var jag tvungen att gå in i mitt rum en stund. Sen knackade det på dörren. Öppnar. Där står Cicci bredvid en skitastor låda med snöre runt och fnissar ihjäl sig. Ozzy: Men va faaan har ni köpt?!?! En tvättmaskin ellerrrr? Så öppnar jag den, och i ligger en jättefnissig Lindex med två Roskilde biljetter i handen. Då blev jag VÄLDIGT glad.
Och nu är det då dags för nästa jämna siffra. 35. Exakt hur fränt är det att vara 35 år, barnlös med 0 presumtiva pappor i närheten? Och inte ha hittat ett eget förstahandskontrakt? Jag lever som om jag vore 20 fortfarande. Kanske låter härligt i mångas öron. Men inte i mina. Jag är inte 20. Jag är 35. Jag vill ha villa volvo vovve. (Trodde aldrig jag skulle höra mig själv säga det... oj oj.)
söndag, april 29, 2007
För att slippa göra mig i ordning skriver jag detta
Som uppmärksamma läsare kanske märkt har jag en ny bloggtoppsvariantsknapp här till höger.
Jag har position nr 6 kan man se på den.
I en lista som består av 7 bloggar.
Sitter just nu med hela mig invirad i diverse badlakan. Har äntligen fått tummen ur och ska göra något kreativt av den här dagen. Ska gå på musikquiz med Gorane och Jensa. (För jag får inte tag på tant Johanna! :O( <-- det ska föreställa en ledsen clown) Egentligen lite mot min vilja känner jag. Trött efter improvision song contest och trött av att hjärtat hoppar upp och ner. Upp på en höjd, ner i en grop osv. Men, jag kan ju inte bara sitta här och stirra hela dan så jag släpar mig iväg. Slipper ju laga mat också om jag harvar mig ut utanför durren.
Song contest var nog för övrigt det roligaste jag någonsin gjort på en scen. När föreställningen var slut var mina skrattmuskler i ansiktet helt ömma och uttröttade. Jublet har nog aldrig varit så högt som när jag gjorde en Lill Lindfors och tappade kjolen.
Men nu måste min själ ta tag i kroppen och resa på sig för fixning.
Jag har position nr 6 kan man se på den.
I en lista som består av 7 bloggar.
Sitter just nu med hela mig invirad i diverse badlakan. Har äntligen fått tummen ur och ska göra något kreativt av den här dagen. Ska gå på musikquiz med Gorane och Jensa. (För jag får inte tag på tant Johanna! :O( <-- det ska föreställa en ledsen clown) Egentligen lite mot min vilja känner jag. Trött efter improvision song contest och trött av att hjärtat hoppar upp och ner. Upp på en höjd, ner i en grop osv. Men, jag kan ju inte bara sitta här och stirra hela dan så jag släpar mig iväg. Slipper ju laga mat också om jag harvar mig ut utanför durren.
Song contest var nog för övrigt det roligaste jag någonsin gjort på en scen. När föreställningen var slut var mina skrattmuskler i ansiktet helt ömma och uttröttade. Jublet har nog aldrig varit så högt som när jag gjorde en Lill Lindfors och tappade kjolen.
Men nu måste min själ ta tag i kroppen och resa på sig för fixning.
Jag må ja leva
BAH!
Jag måste bestämma mig för hur jag ska "fira" min födelsedag (som infaller om en vecka förf.anm)
Gräva en grav och hoppa ner i?
Supa skallen av sig? (Rekommenderas ej)
Öppet hus med smörgåstårta, moccatårta och kaffe? (Aningen 1945-feeling)
Barnkalas kanske? Bullaråsaftåballonger?
För länge sen funderade jag på om jag faktiskt skulle ha ett ironiskt gravöl för min ungdom. Kanske ska ha det? Med den dära dödsmarschen i högtalarna, svart klädsel och en liten symbolisk kista med nåt skojigt från min ungdom i.
Fast det känns inte lika aktuellt nu när jag faktiskt för första gången har åldersångest inför en födelsedag. Risken är att det bara blir äkta och patetiskt istället för ironiskt och shit the same hur gammal man är.
35 år och barnlös. Döndöndöndöööööön. Olycksbringande musik i bakgrunden.
Nä nu bestämde jag mig för att vara glad så det blir barnkalas på fredag kl 19. hipp hurra
Jag måste bestämma mig för hur jag ska "fira" min födelsedag (som infaller om en vecka förf.anm)
Gräva en grav och hoppa ner i?
Supa skallen av sig? (Rekommenderas ej)
Öppet hus med smörgåstårta, moccatårta och kaffe? (Aningen 1945-feeling)
Barnkalas kanske? Bullaråsaftåballonger?
För länge sen funderade jag på om jag faktiskt skulle ha ett ironiskt gravöl för min ungdom. Kanske ska ha det? Med den dära dödsmarschen i högtalarna, svart klädsel och en liten symbolisk kista med nåt skojigt från min ungdom i.
Fast det känns inte lika aktuellt nu när jag faktiskt för första gången har åldersångest inför en födelsedag. Risken är att det bara blir äkta och patetiskt istället för ironiskt och shit the same hur gammal man är.
35 år och barnlös. Döndöndöndöööööön. Olycksbringande musik i bakgrunden.
Nä nu bestämde jag mig för att vara glad så det blir barnkalas på fredag kl 19. hipp hurra
en till
Tvärt emot mina bloggkrigsprinciper måste jag bara länka till den här som ligger några snäpp före mig på bloggtoppens lista över humorbloggar: Gyklargruppen. Har man, som jag, läst språkhistoria så flabbar man ihjäl sig stundtals. Skulle vilja se lite mer kasus dock, och nu blev det dödsnördigt! Hipp hurra för nördarna!
God morgon (ja jag vet att klockan är ett!)
Det finns så många trevliga bloggar out there. Senaste fyndet; den här. Skojiga egenhändigt gjorda illustrationer i många av hennes inlägg. Rolickt. Nu ska jag fortsätta rota i andras liv. Kaffe och rotning i andras liv är en underbar hobby.
nocturne
Jahaja.
Sprang på den destruktiva snubben igen idag.
Suck.
I ena ringhörnan: Destruktiv snubbe som vill ha Ozzy mer än allt i hela världen.
I andra ringhörnan: Världens bästa snubbe (Tramsebyxan) som inte vill ha Ozzy men som gör allt som står i hans makt för att få henne att tro att han vill det. För att sen berätta hur mycket han tycker om den och den och den tjejen och hur mycket han fortfarande tycker om sitt ex.
Idag var han till exempel på teatern och kollade föreställningen. Efteråt kom han fram och kramades och frågade om jag skulle med hem till Jesper och äta glass.
Varför gör han sånt när han inte vill ha mig?
Men jag var i alla fall duktig när jag sprang på destruktive snubben. Han frågade varför jag inte skickat nåt mess till honom så han kunde få mitt nummer. Då sa jag som det var. "Du är destruktiv, det säger du själv, och det är inte bra för mig. Det är synd. Jag gillar dig, men inte att du är destruktiv." Och sen brydde jag mig inte så mycket om honom resten av kvällen.
Fast mitt hjärta gör jätteont. Jag tycker synd om honom. Han är så ensam och liten på jorden. (Eller ja, 2 meter lång, men... liten.) Och jag känner mig elak. Men jag får nog ta det. Det går över.
Sprang på den destruktiva snubben igen idag.
Suck.
I ena ringhörnan: Destruktiv snubbe som vill ha Ozzy mer än allt i hela världen.
I andra ringhörnan: Världens bästa snubbe (Tramsebyxan) som inte vill ha Ozzy men som gör allt som står i hans makt för att få henne att tro att han vill det. För att sen berätta hur mycket han tycker om den och den och den tjejen och hur mycket han fortfarande tycker om sitt ex.
Idag var han till exempel på teatern och kollade föreställningen. Efteråt kom han fram och kramades och frågade om jag skulle med hem till Jesper och äta glass.
Varför gör han sånt när han inte vill ha mig?
Men jag var i alla fall duktig när jag sprang på destruktive snubben. Han frågade varför jag inte skickat nåt mess till honom så han kunde få mitt nummer. Då sa jag som det var. "Du är destruktiv, det säger du själv, och det är inte bra för mig. Det är synd. Jag gillar dig, men inte att du är destruktiv." Och sen brydde jag mig inte så mycket om honom resten av kvällen.
Fast mitt hjärta gör jätteont. Jag tycker synd om honom. Han är så ensam och liten på jorden. (Eller ja, 2 meter lång, men... liten.) Och jag känner mig elak. Men jag får nog ta det. Det går över.
lördag, april 28, 2007
Här kommer lilla Ozzy håhåjaja bärandes på en Pozzy håhåjaja
Som ett brev på posten så drömde jag inatt att Tramsebyxan och jag var ett par. Såna drömmar stör mig. För det känns ju nästan som om det hänt i verkligheten. Men det har det ju inte. Han har bjudit mig på en pasta, that's it. Och på fest hos honom på Valborg. Och så ska vi gå på bio och se Totoro också. Och så ska han hälsa på mig i sommar på landet. Och så ska vi kanske åka till Herräng dance camp ihop.
Vad håller jag på med?
Och vad håller han på med? The man of the dubbla budskap.
Vad håller jag på med?
Och vad håller han på med? The man of the dubbla budskap.
fredag, april 27, 2007
Här kommer trötta Ozzy hon släpar på en pozzy
Återigen en såndär lång dag. Det finns bara såna nu verkar det som.
Fan måste bajsa hang on
hoppas ni antecknade det nu
i alla fall
Jag gick hemifrån halv tio i morse och kom hem kvart över elva på kvällen. En kvart sen alltså. Tid jag vilat under dessa dryga 13 timmar: 1,5 typ. Den kom nu på slutet. Hade precis hoppat upp på cykelen för att cykela hem från teatern då Tramsebyxan ringer och försöker dra med mig på dans. Det lyckas han inte med eftersom jag är dödens trött. Men vi pratar i telefon samtidigt som jag cyklar, och efter en stund inser vi att vi är på nästan samma ställe i stan, så vi säger "ses på Korsvägen", och så gör vi det och sen bjuder han mig på mat på najs uteservering. Najs! Han gör det sannerligen inte lätt för en stackars Ozzy att inte sukta efter honom. Speciellt inte när han försöker fota henne med sin mobil och säger att hon är så fantastiskt vacker. Tramsebyxan med stort T. Samtidigt är det ju bra att umgås lite med honom, för nu börjar jag fatta vad han är för människa och inse att han inte är perfekt.
Det är märkligt. Jag blir ju så himla ofta förälskad. Pang tjoff sådär. Som jag blev i Tramsebyxan. Sen går det över lika fort. Som det inte riktigt har gjort med Tramsebyxan. SEN kan man börja lära känna snubben i fråga om han fortfarande finns kvar och inte blivit bortskrämd av Ozzys förälskelse. Jag borde sluta bli pangförälskad och istället lära känna snubben först så jag vet om det är nåt att bli förälskad i eller inte.
För övrigt så blev jag idag utvärderad av min VFU-samordnare. Hon skulle komma och kolla på en lektion om antiken jag skulle hålla idag. Men VIPS blev det ändrat, och hon kom istället på ANNA MARIA LENNGRENLEKTIONEN som jag hade sån ångest över igår.
Och den blev...
SÅ SJUKT BRAAAA WEHOOO GO OZZY GO OZZY GO OZZY
Och sen hade tydligen nån elev viskat till min VFU-samordnare att "Ozzy är jättebra, vi vi ha henne istället för X" (X=min handledare som också är en grymt bra lärare) GO OZZY GO OZZY GO OZZY
Och sist men inte minst vill jag bara säga fan va grymma ni e som kommenterar så mycket så tokskoj att komma hem och ha massa kommentarer att läsa I love you my dear readers godnajt
Fan måste bajsa hang on
hoppas ni antecknade det nu
i alla fall
Jag gick hemifrån halv tio i morse och kom hem kvart över elva på kvällen. En kvart sen alltså. Tid jag vilat under dessa dryga 13 timmar: 1,5 typ. Den kom nu på slutet. Hade precis hoppat upp på cykelen för att cykela hem från teatern då Tramsebyxan ringer och försöker dra med mig på dans. Det lyckas han inte med eftersom jag är dödens trött. Men vi pratar i telefon samtidigt som jag cyklar, och efter en stund inser vi att vi är på nästan samma ställe i stan, så vi säger "ses på Korsvägen", och så gör vi det och sen bjuder han mig på mat på najs uteservering. Najs! Han gör det sannerligen inte lätt för en stackars Ozzy att inte sukta efter honom. Speciellt inte när han försöker fota henne med sin mobil och säger att hon är så fantastiskt vacker. Tramsebyxan med stort T. Samtidigt är det ju bra att umgås lite med honom, för nu börjar jag fatta vad han är för människa och inse att han inte är perfekt.
Det är märkligt. Jag blir ju så himla ofta förälskad. Pang tjoff sådär. Som jag blev i Tramsebyxan. Sen går det över lika fort. Som det inte riktigt har gjort med Tramsebyxan. SEN kan man börja lära känna snubben i fråga om han fortfarande finns kvar och inte blivit bortskrämd av Ozzys förälskelse. Jag borde sluta bli pangförälskad och istället lära känna snubben först så jag vet om det är nåt att bli förälskad i eller inte.
För övrigt så blev jag idag utvärderad av min VFU-samordnare. Hon skulle komma och kolla på en lektion om antiken jag skulle hålla idag. Men VIPS blev det ändrat, och hon kom istället på ANNA MARIA LENNGRENLEKTIONEN som jag hade sån ångest över igår.
Och den blev...
SÅ SJUKT BRAAAA WEHOOO GO OZZY GO OZZY GO OZZY
Och sen hade tydligen nån elev viskat till min VFU-samordnare att "Ozzy är jättebra, vi vi ha henne istället för X" (X=min handledare som också är en grymt bra lärare) GO OZZY GO OZZY GO OZZY
Och sist men inte minst vill jag bara säga fan va grymma ni e som kommenterar så mycket så tokskoj att komma hem och ha massa kommentarer att läsa I love you my dear readers godnajt
torsdag, april 26, 2007
Ont det gör ont men ändå jag har klarat mig rätt länge jag börjar bli van
Detta är inte, som man kanske kan luras att tro om man är stadig läsare av "Mitt fantastiska liv" (som fortfarande inte bytt bloggnamn! why? don't know! feghet maybe. end sidospår.) ett inlägg om hjärtsmärta.
Det är ett inlägg om äkta smärta
The pain!
Inte vilken pain som helst
Det är
Finne-precis-under-näsan-pain
Jag förstår inte!
Liten
Går lätt att sminka över
Om man står ut med THE PAIN
för det gör helt galet ont!
Nu har jag gått med en sån i två dagar, och den håller på att försvinna.
Då är det dags för the next worst pain.
Biter mig själv i kinden och får en blåsa.
HUR ONT gör inte DET?! Man känner det hela tiden.
När jag var liten läste min bror, och således även jag, Gaston. Han uppfann olika saker. Bland annat en tugg-Gaston. En mojäng man satte på huvudet med två armar på med sugproppar längst ut som man sög fast kinderna i så att de åkte ut och man följaktligen (följ d aktligen?) slapp bita sig själv i kinderna.
Önskelista till Ozzys 35 (ångest) - årskalas:
Kille
Ny läga
Bäbis
Bil
Tugg-Gaston
Det är ett inlägg om äkta smärta
The pain!
Inte vilken pain som helst
Det är
Finne-precis-under-näsan-pain
Jag förstår inte!
Liten
Går lätt att sminka över
Om man står ut med THE PAIN
för det gör helt galet ont!
Nu har jag gått med en sån i två dagar, och den håller på att försvinna.
Då är det dags för the next worst pain.
Biter mig själv i kinden och får en blåsa.
HUR ONT gör inte DET?! Man känner det hela tiden.
När jag var liten läste min bror, och således även jag, Gaston. Han uppfann olika saker. Bland annat en tugg-Gaston. En mojäng man satte på huvudet med två armar på med sugproppar längst ut som man sög fast kinderna i så att de åkte ut och man följaktligen (följ d aktligen?) slapp bita sig själv i kinderna.
Önskelista till Ozzys 35 (ångest) - årskalas:
Kille
Ny läga
Bäbis
Bil
Tugg-Gaston
hilfe
Imorgon ska jag hålla lektion om Anna Maria Lenngren för ett gäng elever som 1: hatar svenska och 2: har en lektion på hela dagen. En 45-minutare om Anna Maria Lenngren med en osäker lärarkandidat (alias Ozzy).
Oh yeah
Jag längtar
inte
Jag har inte ens planerat den än, hur FAAN ska jag lyckas göra detta roligt?!?!
Dockteater?
Föreläsa naken?
Bjuda på kakor?
Jag kanske ska bjuda på kakor... nån tröst för att de släpat sig dit. Dåligt! Ozzy börjar muta med kakor... BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄäää JAG ÄR EN DÅLIG FRÖKEEEEEEEN
Oh yeah
Jag längtar
inte
Jag har inte ens planerat den än, hur FAAN ska jag lyckas göra detta roligt?!?!
Dockteater?
Föreläsa naken?
Bjuda på kakor?
Jag kanske ska bjuda på kakor... nån tröst för att de släpat sig dit. Dåligt! Ozzy börjar muta med kakor... BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄäää JAG ÄR EN DÅLIG FRÖKEEEEEEEN
aaaHA!
Kriget intensifieras. Just nu fungerar inte bloggtoppenknappen här till höger. Mycket misstänkt sabotage. Jag får nog skicka gestapo på Syrrans granne.
För övrigt, hur elakt i hela världen är det inte att behöva gå upp kvart över fem?!
Måste kila.
För övrigt, hur elakt i hela världen är det inte att behöva gå upp kvart över fem?!
Måste kila.
onsdag, april 25, 2007
I declare war
Nu är det fett öppet krig!
Syrrans granne anklagar mig för krigsförbrytelser eftersom jag medvetet inte länkade hans namn i förra inlägget. Han hotar med att anmäla mig till tribunalen i Haag.
Mesig som jag är kryper jag därför till korset och länkar.
Drar mig tillbaka för att lägga upp en anfallsstrategi.
För er som undrar om krigets upprinnelse, läs föregående inlägg.
Nu blir jag så uppeldad så finskorporna ligger mycket risigt till. Aj aj aj.
Syrrans granne anklagar mig för krigsförbrytelser eftersom jag medvetet inte länkade hans namn i förra inlägget. Han hotar med att anmäla mig till tribunalen i Haag.
Mesig som jag är kryper jag därför till korset och länkar.
Drar mig tillbaka för att lägga upp en anfallsstrategi.
För er som undrar om krigets upprinnelse, läs föregående inlägg.
Nu blir jag så uppeldad så finskorporna ligger mycket risigt till. Aj aj aj.
Ge mig ett Y! Y!
Hoppla.
Mitt fantastiska liv ligger på tolfte plats på bloggtoppens lista över humorbloggar. (Och syrrans granne ligger på 13:e moahahaha han har nu förklarat öppet krig.)
Måste alltså vara lite skojig nu. Eftersom det förra inlägget mest var... very depressing o jäs indeed.
Men eftersom man inte kan vara skojig på beställning (om ni inte tror mig, jobba som clown några år och se vad som händer när folk säger "åh en clown, gör nåt skoj". är det nån gång man inte är rolig så är det då. vad ska man göra liksom. det var två tomater som gick på en väg... end sidospår) så tänker jag vara tråkig istället.
Hmm.
Det går trögt.
För det står en icke helt tömd låda med finskorpor och stirrar på mig en bit bort. Jag fettbildade ju lite igår. Men jag fettbildade inte klart, för jag föråt mig på finskorpor. Så det blev några kvar. Som nu står där och spänner musklerna, vinkar lite inbjudande, blinkar mot mig, ger mig en komplimang och säger äääät mig, äääät mig.
Finskorpor is da shit.
När jag var liten fick jag varje jul en paket med finskorpor av min morbror. Som har ett namn som slutar på Y. Och därmed byter vi spår!
Ni har hört att alla som har ett namn som slutar på Y är kriminella va? Och är de inte kriminella så är de säkerligen svenniga. Säger folk. Otaliga gånger har jag hamnat i situationer där folk häcklar y-namnen och undrar hur någon ejenklien kan döpa någon till exempelvis Kenny eller Ronny.
Då känner ni inte min släkt.
ALLA män (utom en), från morfar och i rakt nedstigande led har ett tilltalsnamn som slutar på y. Räknar vi in morfar (som för länge sedan tog sin själ och gick) så har vi i släkten totalt 5 y-män. Eller ejenklien 6. För såklart, när mamma träffade pappa... "Och vad heter du då?"
Conny
Mamsen fick spel och tyckte yeriet gått för långt. Min bror heter därför Stellan.
Själv tycker jag dock att y-trenden är galet humoristisk, och vill gärna fortsätta trenden. OM JAG HITTAR NÅN JÄVLA MAN NÅN GÅNG. Behöver dock lite input på namnen, eftersom de börjar ta slut. De som fallit in i huvet är: Johnny, Ronny, Sonny, Tony, Kenny, Kelly, Jimmy, Benny, Timmy, Barney, Tommy och Conny då såklart.
Mitt fantastiska liv ligger på tolfte plats på bloggtoppens lista över humorbloggar. (Och syrrans granne ligger på 13:e moahahaha han har nu förklarat öppet krig.)
Måste alltså vara lite skojig nu. Eftersom det förra inlägget mest var... very depressing o jäs indeed.
Men eftersom man inte kan vara skojig på beställning (om ni inte tror mig, jobba som clown några år och se vad som händer när folk säger "åh en clown, gör nåt skoj". är det nån gång man inte är rolig så är det då. vad ska man göra liksom. det var två tomater som gick på en väg... end sidospår) så tänker jag vara tråkig istället.
Hmm.
Det går trögt.
För det står en icke helt tömd låda med finskorpor och stirrar på mig en bit bort. Jag fettbildade ju lite igår. Men jag fettbildade inte klart, för jag föråt mig på finskorpor. Så det blev några kvar. Som nu står där och spänner musklerna, vinkar lite inbjudande, blinkar mot mig, ger mig en komplimang och säger äääät mig, äääät mig.
Finskorpor is da shit.
När jag var liten fick jag varje jul en paket med finskorpor av min morbror. Som har ett namn som slutar på Y. Och därmed byter vi spår!
Ni har hört att alla som har ett namn som slutar på Y är kriminella va? Och är de inte kriminella så är de säkerligen svenniga. Säger folk. Otaliga gånger har jag hamnat i situationer där folk häcklar y-namnen och undrar hur någon ejenklien kan döpa någon till exempelvis Kenny eller Ronny.
Då känner ni inte min släkt.
ALLA män (utom en), från morfar och i rakt nedstigande led har ett tilltalsnamn som slutar på y. Räknar vi in morfar (som för länge sedan tog sin själ och gick) så har vi i släkten totalt 5 y-män. Eller ejenklien 6. För såklart, när mamma träffade pappa... "Och vad heter du då?"
Conny
Mamsen fick spel och tyckte yeriet gått för långt. Min bror heter därför Stellan.
Själv tycker jag dock att y-trenden är galet humoristisk, och vill gärna fortsätta trenden. OM JAG HITTAR NÅN JÄVLA MAN NÅN GÅNG. Behöver dock lite input på namnen, eftersom de börjar ta slut. De som fallit in i huvet är: Johnny, Ronny, Sonny, Tony, Kenny, Kelly, Jimmy, Benny, Timmy, Barney, Tommy och Conny då såklart.
Det här är ett ganska sorgligt inlägg. Varning för snyft. Men jag måste få släppa ut lite av det här.
Det finns egentligen bara en enda nackdel med min praktikplats.
Det finns för många fantastiska gifta män där.
Framförallt en.
Ozzy vill ha! Han är helt fantastisk! Och gift! Och har barn! Och Ozzy tillhör kategorin "se men inte röra paxade snubbar". Så... se. Men inte flörta.
Suck
Vi har till och med samma arbetsrum. Ett enda litet skrivbord skiljer oss åt. Så där sitter vi, vid våra skrivbord. Och pratar. Och skrattar. Och pratar. Och Ozzy trånar. I smyg. För det är så förbjudet så hon har inte sagt det till någon. För han är ju paxad. Perfekt, men paxad. Han är precis en sån hon vill ha. Fantastisk. Det tyckte jag även under min förra praktikperiod (ett år sen) och perioden före det (1,5 år sen). Trodde det skulle gå över. Det gör det inte. Han är allt jag vill ha.
Suck
Jag kommer få ta nån jag inte vill ha om jag ska få nån. Alla andra är paxade. Och är de inte paxade så kan man slå sig i backen på att de inte vill ha Ozzy, utan en sötare variant av flicka som inte är... ja... jag vet inte vad de inte är som jag är. Eller vad de har som jag inte har. Förutom att de möjligen är sötare. Men jag är också ganska söt. Tycker jag i alla fall. Så varför räcker inte det?
Suck
Jag vill hångla. Jag vill sitta på picnicfilt med min fantastiska kille och picnica och kela istället för att sitta ensam med en bok som jag inte läser för jag har fullt upp med att titta på alla tvåsamma runtomkring. Jag vill säga puss i telefon. Jag vill att nån ska tycka att jag är den absolut bästa människan i hela världen. Vill krama kille när jag somnar istället för krama kudden. Kudden börjar bli ganska sliten nu.
Suck
Men det har jag inte tid att bry mig om nu, för nu ska jag gå på dans igen. Ensam.
Det finns för många fantastiska gifta män där.
Framförallt en.
Ozzy vill ha! Han är helt fantastisk! Och gift! Och har barn! Och Ozzy tillhör kategorin "se men inte röra paxade snubbar". Så... se. Men inte flörta.
Suck
Vi har till och med samma arbetsrum. Ett enda litet skrivbord skiljer oss åt. Så där sitter vi, vid våra skrivbord. Och pratar. Och skrattar. Och pratar. Och Ozzy trånar. I smyg. För det är så förbjudet så hon har inte sagt det till någon. För han är ju paxad. Perfekt, men paxad. Han är precis en sån hon vill ha. Fantastisk. Det tyckte jag även under min förra praktikperiod (ett år sen) och perioden före det (1,5 år sen). Trodde det skulle gå över. Det gör det inte. Han är allt jag vill ha.
Suck
Jag kommer få ta nån jag inte vill ha om jag ska få nån. Alla andra är paxade. Och är de inte paxade så kan man slå sig i backen på att de inte vill ha Ozzy, utan en sötare variant av flicka som inte är... ja... jag vet inte vad de inte är som jag är. Eller vad de har som jag inte har. Förutom att de möjligen är sötare. Men jag är också ganska söt. Tycker jag i alla fall. Så varför räcker inte det?
Suck
Jag vill hångla. Jag vill sitta på picnicfilt med min fantastiska kille och picnica och kela istället för att sitta ensam med en bok som jag inte läser för jag har fullt upp med att titta på alla tvåsamma runtomkring. Jag vill säga puss i telefon. Jag vill att nån ska tycka att jag är den absolut bästa människan i hela världen. Vill krama kille när jag somnar istället för krama kudden. Kudden börjar bli ganska sliten nu.
Suck
Men det har jag inte tid att bry mig om nu, för nu ska jag gå på dans igen. Ensam.
ööööö mycke nu
Hallo alla lärare out there
give me tips på hur man går igenom en gammel text på olika sätt som inte är följande:
give me tips på hur man går igenom en gammel text på olika sätt som inte är följande:
- Fröken (Ozzy) läser högt och sen diskuterar vi den
- Eleverna får läsa högt och sen diskuterar vi den
- Vi tittar på olika varianter, originaltexten, filmsnutt och omskriven text
- Skriva om den till modern variant
- Dra paralleller till nutiden
gymnasieelever är det förresten.
Drömmen om den perfekte mannen?
Jag drömde världens mest symboliska dröm inatt tror jag.
Drömde att jag var i en kiosk. Då kommer snubben från förr som jag sprang på i fredags in. Han blir jätteglad att se mig, och ska lyfta upp mig och sätta mig på sina axlar för att han blir så glad. Då säckar han ihop.
Ingenting att ha alltså. Inte för att han inte är stark fysiskt, som om det skulle spela nån roll. Men han är inte stark psykiskt. O no.
Drömde att jag var i en kiosk. Då kommer snubben från förr som jag sprang på i fredags in. Han blir jätteglad att se mig, och ska lyfta upp mig och sätta mig på sina axlar för att han blir så glad. Då säckar han ihop.
Ingenting att ha alltså. Inte för att han inte är stark fysiskt, som om det skulle spela nån roll. Men han är inte stark psykiskt. O no.
tisdag, april 24, 2007
Kan en dag innehålla fler störande moment?
Vaknar. Jättetrött. Inte van att gå upp tidigt. Fixar mig. Fixar frukost. Ska precis rusa iväg till bussen när jag trampar på en påse med en matlåda i. Hmm, vad skumt, jag blev blöt om foten...? Ah... rutten gammal matlåda med obestämbart innehåll, jag kräks nästan, byta strumpor, tvätta foten, stressad så inåtahelvete, hinner inte ta hand om det nu, tur att det är plastmatta måste rusa, blir skitsen och
missar bussen.
Tänker att "jag tar cykeln ner till Brunnsparken, jag hinner LÄTT dit före bussen jag egentligen skulle åkt med". Så jag tar cykeln. Ungefär 150 meter. Sen
tappar jag kedjan.
Får stå och meka med cykeln, blir jätteoljig, får kleta av olja mot en mur flera gånger. Messar min handledare att jag blir sen för att kedjan hoppat. Med kletiga fingrar messar jag. Måste tvätta händerna innan jag cyklar vidare. Tur att kedjan hoppade av precis utanför Tempo.
Som är stängt.
Öppnar som tur är om fem minuter. Väntar. Öppnar. Jag får låna vasken inne på lagret av snälla Ann i affären som jag faktiskt gått i samma klass som och som är en ängel och en gång till och med lånade ut sin bil till mig. Å, tvätta händerna
utan tvål.
Hittar ingenting fettlösande, och Ann sitter i kassan och jag vill inte störa henne för det är ju morgonrusning och alla jävlar som hängde på låset nyss (myself included) vill fråga saker och köpa saker. Så jag tvättar händerna utan tvål. Får bort det värsta. Cyklar in till stan. Och hinner med en buss så jag kommer i tid till praktikplatsen i alla fall! Hurra för att jag hade tidsmarginal för en gångs skull så jag hade tid att tappa kedjan. Sen går hela dan på praktiken jättebra, det är världens najsaste skola med världens najsaste elever. Trots att de knarkar och slåss och gud vet vad. Underbara. Skolan slut. Åker in till stan, ska ta cykeln från Brunnsparken till teatern. Cyklar ungefär 150 meter sen
hoppar kedjan igen.
Rutinerad som jag är vid det här laget så har jag torkpapper i väskan och vet hur jag lätt får på kejdan. Fixelitrix mitt framför en massa snygga hunks på nåt trendigt fik. Fixat på 20 sek. Men irriterande ändå. Cyklar vidare. Ungefär en kilometer, och SEN
hoppar kedjan!
Och nu får jag inte på den igen, men jag är nästan framme vid teatern, så jag harvar in på ICA för att tjacka gi-vänligt käk vilket inte finns så jag köper jätteonyttig potatisgratäng och kycklingklubba istället. Och lite annat fettbildande när jag ändå fettbildar så att säga. Kommer till teatern. Äter. Försöker fixa kedjan på cykeln samt spänna den.
Det går inte. Hela skiten har tjorvat ihop sig.
Ah, nån får hjälpa mig sen när gruppen kommer. Går in på teatern och riggar scenen för att repa impro. Bosse kommer. Hjälper mig fixa cykeln. Och visar varför det tjorvar.
Däcket håller på att spricka. Och lite annat smått och gott som håller på att trilla loss. "Men det går nog att cykla på den, men det kommer låta för jävligt".
Resten kommer. Vi försöker rigga scen och strukturera oss. Det tar tid. Är jobbigt. Förvirringen är total, ingen vet hur det ska se ut, ingen kommer med idéer, vi är helt enkelt ineffektiva. Sen kör vi ett skojigt rep, men efteråt är jag helt utpumpad och sjukt uppstressad över hur mycket det är att fixa innan lördag.
Sen cyklar jag hem. Sakta. På en cykel som låter helt sjukt mycket. Brrrånk klånk brrrånk klånk. Det låter mindre om jag trampar. Så jag får trampa som fan.
Är hemma igen kvart över tio på kvällen. Exakt 13,5 timmar sen jag gick hemifrån, och hur mycket av den tiden har jag rastat/vilat? 35 minuter.
Rubbad vecka. Varning för inlägg med sjuka spår av stress.
missar bussen.
Tänker att "jag tar cykeln ner till Brunnsparken, jag hinner LÄTT dit före bussen jag egentligen skulle åkt med". Så jag tar cykeln. Ungefär 150 meter. Sen
tappar jag kedjan.
Får stå och meka med cykeln, blir jätteoljig, får kleta av olja mot en mur flera gånger. Messar min handledare att jag blir sen för att kedjan hoppat. Med kletiga fingrar messar jag. Måste tvätta händerna innan jag cyklar vidare. Tur att kedjan hoppade av precis utanför Tempo.
Som är stängt.
Öppnar som tur är om fem minuter. Väntar. Öppnar. Jag får låna vasken inne på lagret av snälla Ann i affären som jag faktiskt gått i samma klass som och som är en ängel och en gång till och med lånade ut sin bil till mig. Å, tvätta händerna
utan tvål.
Hittar ingenting fettlösande, och Ann sitter i kassan och jag vill inte störa henne för det är ju morgonrusning och alla jävlar som hängde på låset nyss (myself included) vill fråga saker och köpa saker. Så jag tvättar händerna utan tvål. Får bort det värsta. Cyklar in till stan. Och hinner med en buss så jag kommer i tid till praktikplatsen i alla fall! Hurra för att jag hade tidsmarginal för en gångs skull så jag hade tid att tappa kedjan. Sen går hela dan på praktiken jättebra, det är världens najsaste skola med världens najsaste elever. Trots att de knarkar och slåss och gud vet vad. Underbara. Skolan slut. Åker in till stan, ska ta cykeln från Brunnsparken till teatern. Cyklar ungefär 150 meter sen
hoppar kedjan igen.
Rutinerad som jag är vid det här laget så har jag torkpapper i väskan och vet hur jag lätt får på kejdan. Fixelitrix mitt framför en massa snygga hunks på nåt trendigt fik. Fixat på 20 sek. Men irriterande ändå. Cyklar vidare. Ungefär en kilometer, och SEN
hoppar kedjan!
Och nu får jag inte på den igen, men jag är nästan framme vid teatern, så jag harvar in på ICA för att tjacka gi-vänligt käk vilket inte finns så jag köper jätteonyttig potatisgratäng och kycklingklubba istället. Och lite annat fettbildande när jag ändå fettbildar så att säga. Kommer till teatern. Äter. Försöker fixa kedjan på cykeln samt spänna den.
Det går inte. Hela skiten har tjorvat ihop sig.
Ah, nån får hjälpa mig sen när gruppen kommer. Går in på teatern och riggar scenen för att repa impro. Bosse kommer. Hjälper mig fixa cykeln. Och visar varför det tjorvar.
Däcket håller på att spricka. Och lite annat smått och gott som håller på att trilla loss. "Men det går nog att cykla på den, men det kommer låta för jävligt".
Resten kommer. Vi försöker rigga scen och strukturera oss. Det tar tid. Är jobbigt. Förvirringen är total, ingen vet hur det ska se ut, ingen kommer med idéer, vi är helt enkelt ineffektiva. Sen kör vi ett skojigt rep, men efteråt är jag helt utpumpad och sjukt uppstressad över hur mycket det är att fixa innan lördag.
Sen cyklar jag hem. Sakta. På en cykel som låter helt sjukt mycket. Brrrånk klånk brrrånk klånk. Det låter mindre om jag trampar. Så jag får trampa som fan.
Är hemma igen kvart över tio på kvällen. Exakt 13,5 timmar sen jag gick hemifrån, och hur mycket av den tiden har jag rastat/vilat? 35 minuter.
Rubbad vecka. Varning för inlägg med sjuka spår av stress.
Man måste ju skriva NÅNTING
Ozzy befinner sig just nu ute i verkligheten och träffar riktiga elever. Hennes hjärna är därför inställd på Gullivers resor, Antika Grekland och Rabelais. Bland annat. Att klämma fram litterärt begåvade blogginlägg under denna period förefaller tämligen skitsvårt.
Det verkar som om blogghjärnan fungerar bäst när man inte har ett skit att ta sig för. Sitter hemma, glor i väggen och grubblar. När man får en miljard intryck om dagen, som nu, är den trögare än kola.
Vill börja jobba NU. Rolickt.
Det verkar som om blogghjärnan fungerar bäst när man inte har ett skit att ta sig för. Sitter hemma, glor i väggen och grubblar. När man får en miljard intryck om dagen, som nu, är den trögare än kola.
Vill börja jobba NU. Rolickt.
måndag, april 23, 2007
krampetikramp
Världen verkar just nu vara inne i en "slut på orden"-period.
Ingen skriver.
Plura skriver inte.
Silverfisken skriver inte.
Jag skriver inte.
Har ni läst "Varför är det så ont om Q?" av Hasse Alfredsson? Q-hunden och Boven springer omkring och dammsuger världen på bokstäver. (Q-hunden gillar q bäst.) Jag tror de varit framme igen.
Ingen skriver.
Plura skriver inte.
Silverfisken skriver inte.
Jag skriver inte.
Har ni läst "Varför är det så ont om Q?" av Hasse Alfredsson? Q-hunden och Boven springer omkring och dammsuger världen på bokstäver. (Q-hunden gillar q bäst.) Jag tror de varit framme igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
