Ikväll somnar jag ensam men glad.
Tänkte bara meddela det.
Och hej hej lindykompisen som hittat min blogg! Jag frågade aldrig vad du hette. Oartigt.
Och här kommer en rapport om det.
Jag är så jävla glad ikväll (inatt, klockan är ju fan halv två) för jag har varit nykter (nästan) hela kvällen och dansat arslet av mig med en massa trevliga människor och fick sälle hem på vagnen med en jättetrevlig människa å va han e trevlig raj raj
MEN
en mycket skojig detalj, framför allt för stadiga Ozzybloggfans, är att ikväll kom det fram en helt (halvt, har nog sett 'na nån gång på dansen) okänd människa och sa "jaaa men är det inte du som har den där skitroliga bloggen?". (För övrigt, hur fan gör man med punkter/frågetecken/utropstecken + citattecken?) Öööö joooo... HUR FAN VET DU ATT DET ÄR JAG?!?! Jo, då har denna människa idkat dektektivarbete (dektek!) och klurat ut att jag skrivit i bloggen att jag skulle påkursmeKurt nån torsdag, och att jag höll på med impro, och då lade kvinnan ifråga ihop ett plus ett och kom på att bloggen var min.
HA! Där rök den anonymiteten. För jag är ju SCHEEETANONYM i den här bloggen jäh rajt det är därför alla mina fans vill adda mig på fejsburk. Hej alla fans!
ÅÅÅÅÅ fyhelvetevadeekulådansalindyrajdidajdidajdidaj
Tänk så mycket gladare man blir av att bara ta en (två) öl väldigt tidigt på kvällen (och snylta järnet på bjudbålen som säkert innehöll en halv promille alkohol) och bara dansa och dansa och fan vad ont i fötterna jag har.
Och svältfödd. Har ätit en scheeetleten krock missjö sen halv fyra. Och vem fick sista dansen? Jo, en pruttfull snubbe som spexa loss järnet och glömde bort att han dansade med en Ozzy. Men han var väldigt glad i alla fall. Och svettig. Han måste ha varit full. Om han inte var full så har han en väldigt skojig och sprallig personlighet. Har faktiskt dansat med honom en gång förut kom jag på. Då var han... skitfull. Vilket är mycket märkligt. Att jag har dansat med snubben två gånger i min liv, och han har varit pruttfull (eller haft en skojig och sprallig personlighet?) bägge gångerna.
En annan mycket spexig detalj för kvällen är att jag på vägen hem från vagnen fick sälle med en fransman SOM ÅKTE HIT ÖVER HELGEN BARA FÖR ATT DANSA LINDY sånt är fränt. Känner honom inte alls, men va fan, dansar man lindy så är man ju nästan bästisar på stört. Så jag fick säga två meningar på franska. Pourquois tu as öööö flyttat à Suède? Va fan heter flyttat öööö demenager för hälvätä. Fransmannen svarar "jag öö har ööö intöö jag ärrr härrr över helg för att dåånsa". Fränt. Sen fick jag säga feu d'artifice också. Fyrverkeri.
Sådeså.
Nu måste jag sluta skriva, annars orkar ni inte läsa klart.
Gonatt! rajrajrajrajrajrajrajrajrajrajrajrajrajraj
söndag, mars 30, 2008
lördag, mars 29, 2008
Kvällsless
Blogga på fyllan är en grej som Ozzy gör ibland. Ikväll är hon inte så himla full, bara lite lätt, men ändå.
En neggogrej med alkohol i vissa fall är att Ozzy blir deprimerad av den. Oftast blir hon glad, men ibland deppad. Ikväll är det depptema.
Jag tycker världen jävlas med mig.
Jag tycker inte om att prata negativt om andra människor, som vissa vill att jag ska göra.
Jag tycker inte om människor som skriker efter bekräftelse och tror att hela världen hatar dem stup i kvarten.
Jag tycker inte om oron för obesvarad kärlek.
Jag tycker inte om att vara en central person i improgruppen.
Å andra sidan
så tycker jag om att hålla Albabäbisen och det får jag göra precis hur mycket jag vill
så tycker jag om att få höra att jag är jävligt bra på att improvisera
så tycker jag om att vara jävligt bra på att improvisera
så tycker jag att jag var sjukt snygg ikväll och det var surt att inte vissa kom och såg det
så tycker jag ofta att jag är snygg nuförtiden
Men å tredje sidan
så somnar jag nog lite ledsen och ensam ikväll.
Gonatt.
En neggogrej med alkohol i vissa fall är att Ozzy blir deprimerad av den. Oftast blir hon glad, men ibland deppad. Ikväll är det depptema.
Jag tycker världen jävlas med mig.
Jag tycker inte om att prata negativt om andra människor, som vissa vill att jag ska göra.
Jag tycker inte om människor som skriker efter bekräftelse och tror att hela världen hatar dem stup i kvarten.
Jag tycker inte om oron för obesvarad kärlek.
Jag tycker inte om att vara en central person i improgruppen.
Å andra sidan
så tycker jag om att hålla Albabäbisen och det får jag göra precis hur mycket jag vill
så tycker jag om att få höra att jag är jävligt bra på att improvisera
så tycker jag om att vara jävligt bra på att improvisera
så tycker jag att jag var sjukt snygg ikväll och det var surt att inte vissa kom och såg det
så tycker jag ofta att jag är snygg nuförtiden
Men å tredje sidan
så somnar jag nog lite ledsen och ensam ikväll.
Gonatt.
torsdag, mars 27, 2008
Rapport från Fröken Får
Å fy faaaaaaaaan vad trögt det går idag! Bäääääääää.
--------------------------------
Sitter och brölar på samma punkt, kommer ingenstans. Om det finns någon del av min hjärna som fungerar så är det möjligen reptilhjärnan.
Och på radion spelar de Oppåhåppaligginteådraaadajjj och jag stirrar rakt fram. Betalar räkningar. Söker ett jobb. Facebookar med Mr Madison och åjajjar mig.
Tänker på kärleken som just nu känns ungefär som att vara en fluga på insidan av ett soligt fönster och flyga mot rutan och bånka huvet i glaset om och om igen. Och idag måste jag producera sisådär 4000 tecken intelligent text medans hjärnan skriker "åk till bagaregården och håll en bäbis, åk till hisingen och hångla, gå och lägg dig och sov igen, åk till affären och köp hundra kilo knark till reptilhjärnan".
Ja. Så får det nog bli. Frisk luft + cykel + en påse socker. Fast egentligen vill jag dra något ljustätt över mig. Mörk filt som en säck över mig och vara ensam med tankarna.
Men jag gör raka motsatsen.
Självplågeri.
--------------------------------
Sitter och brölar på samma punkt, kommer ingenstans. Om det finns någon del av min hjärna som fungerar så är det möjligen reptilhjärnan.
Och på radion spelar de Oppåhåppaligginteådraaadajjj och jag stirrar rakt fram. Betalar räkningar. Söker ett jobb. Facebookar med Mr Madison och åjajjar mig.
Tänker på kärleken som just nu känns ungefär som att vara en fluga på insidan av ett soligt fönster och flyga mot rutan och bånka huvet i glaset om och om igen. Och idag måste jag producera sisådär 4000 tecken intelligent text medans hjärnan skriker "åk till bagaregården och håll en bäbis, åk till hisingen och hångla, gå och lägg dig och sov igen, åk till affären och köp hundra kilo knark till reptilhjärnan".
Ja. Så får det nog bli. Frisk luft + cykel + en påse socker. Fast egentligen vill jag dra något ljustätt över mig. Mörk filt som en säck över mig och vara ensam med tankarna.
Men jag gör raka motsatsen.
Självplågeri.
tisdag, mars 25, 2008
Återigen - tant?
Exakt hur många tantpoäng är det på att använda paraply när det snöar? .....
Det snöar ju som faaaan! Flera decimeter ju!
Så nu får man välja. Komma till skolan och se ut som en snögubbe, eller få några tantpoäng.
Det snöar ju som faaaan! Flera decimeter ju!
Så nu får man välja. Komma till skolan och se ut som en snögubbe, eller få några tantpoäng.
lördag, mars 22, 2008
Tantig, tråkig, trött?
Har man blivit en tråkig kärring när man sitter hemma ensam på påskafton?
Kunde gått på klubb på Storan.
Kunde gått på bio.
Kunde gått på fest i Majorna och sen ut på nån klubb.
Men stannar hemma, chattar med Lena, käkar äggost och kollar på film. Också gött! Kvällens stora dilemma lyder: kolla på Elizabeth - the golden age eller Livet är underbart som jag redan sett tyysen gånger. Roberto Begnini är helt lovely.
Och nu tar helt plötsligt D över Lenas msn! Intressant. Har aldrig pratat med honom. Prata prata. Vi pratar Commodore 64. Correction: Jag pratar. D har tystnat.
Ah va fan bloggar jag för?
Kunde gått på klubb på Storan.
Kunde gått på bio.
Kunde gått på fest i Majorna och sen ut på nån klubb.
Men stannar hemma, chattar med Lena, käkar äggost och kollar på film. Också gött! Kvällens stora dilemma lyder: kolla på Elizabeth - the golden age eller Livet är underbart som jag redan sett tyysen gånger. Roberto Begnini är helt lovely.
Och nu tar helt plötsligt D över Lenas msn! Intressant. Har aldrig pratat med honom. Prata prata. Vi pratar Commodore 64. Correction: Jag pratar. D har tystnat.
Ah va fan bloggar jag för?
söndag, mars 16, 2008
Om att fylla sitt liv med för mycket
Läste precis att Lena var hemma hela kvällen igår. Kollade på melodifestival och msn:ade. Och jag blev SJUKT AVUNDSJUK! Jag vill också vara hemma! Men ikväll kan jag inte för jag ska spela föreställning och det finns ingen som kan hoppa in.
Började räkna... Om jag är hemma på fredag så blir det första gången på 16 dagar jag är hemma en kväll. Och kvällen som var för 17 dagar sedan var enda kvällen på 30 dagar jag varit hemma. Och så undrar jag varför jag aldrig blir frisk?
Idag föreställning, igår dans, i fredags reunion, torsdag dans, onsdag dans, tisdag rep, måndag dans, söndag dans, lördag brollfest, fredag after work impro med efterföljande öl, torsdag dans, onsdag hemma sjuk, tisdag rep, måndag dans, söndag dans, lördag dans, fredag föreställning, torsdag dans, onsdag dans, tisdag rep, måndag dans, söndag dans....... och så vidare.
Nej, jag vet, man ska inte gnälla när man har så mycket tid för sina egna intressen. Men det är lite klurigt att vara en människa som bara vill ha roligt samtidigt som man är sjuvk. På långfredag ska jag fan vara hemma. Jättehemma. Hela dagen. Kanske lördag och söndag också. Fan va gööööööööött.
Började räkna... Om jag är hemma på fredag så blir det första gången på 16 dagar jag är hemma en kväll. Och kvällen som var för 17 dagar sedan var enda kvällen på 30 dagar jag varit hemma. Och så undrar jag varför jag aldrig blir frisk?
Idag föreställning, igår dans, i fredags reunion, torsdag dans, onsdag dans, tisdag rep, måndag dans, söndag dans, lördag brollfest, fredag after work impro med efterföljande öl, torsdag dans, onsdag hemma sjuk, tisdag rep, måndag dans, söndag dans, lördag dans, fredag föreställning, torsdag dans, onsdag dans, tisdag rep, måndag dans, söndag dans....... och så vidare.
Nej, jag vet, man ska inte gnälla när man har så mycket tid för sina egna intressen. Men det är lite klurigt att vara en människa som bara vill ha roligt samtidigt som man är sjuvk. På långfredag ska jag fan vara hemma. Jättehemma. Hela dagen. Kanske lördag och söndag också. Fan va gööööööööött.
lördag, mars 15, 2008
Vihardebravihärbakibilen
Ojojojojojoj.
Även en helt vanlig inte särskilt dramatisk ölkväll kan riva upp grejer i tell ya.
Kvällens evenemang: Stage door som förr i tiden. Alltså, gamla harar och spöken från Liseberg samlas och dricker för många öl ihop. Känns inte så dramatiskt. Och är inte så dramatiskt heller.
Men på vägen hem så rusar tankarna krejsi. Det var ändå tio år sen jag började där. Och det är ungefär folken från då som är där ikväll. Saker man gjorde. Saker man sa. Ozzy på den tiden var en riktig tvättäkta bekräftelsesucker. Fy fan. Hade liksom glömt bort den Ozzy'n. Och ejenklien, det är väl inget att ånka på att man var sån då. Människan förändras ju. Jag upplever mig själv inte alls sån längre. Men ändå.
Och saker man sa, saker man gjorde, för att man inte hade koll på livet. Jag tänkte att jag var nog ganska vuxen och gammal under den tiden. Och idag räknade vi ut att jag var 26 när jag började där. Och att min dåtida chef var 25, och gjorde ungefär samma mängd jobb som fyra pers gör nuförtiden. Men då var allt nytt, nya rutiner, och ingen fattade nåt om hur nåt skulle göras, för allt var nytt och helt krejsi. Och jag? Jag minns att jag gav henne negativ kritik, för det var så mycket som kunde göras bättre. KONSTIGT!!! Människan gick under av jobb, arbetade nio på morgonen till två på natten. Men allt var nytt, och ingen berättade för oss hur skitigt våra chefer hade det.
Och allt var helt galet och nytt. Och kopiösa mängder alkohol processades genom Ozzykroppen, det var liksom det man kunde göra med sitt liv när man slutade nånstans mellan åtta och tolv på kvällen. Alkohol, bio eller tv. Och Ozzy mådde inte alltid så bra. Ofta gjorde hon det, men lika ofta riktigt bajsig själ.
Shit man. Jag var en så totalt annan människa då. Och det här låter förmodligen helt platt och patetiskt och whatever, men fuck de'.
Jag är så sjukt mycket gladare och lyckligare nu, även om jag ibland låter cynisk. Det är bara ord. Men i själen är jag så jävla glad nuförti'n. Har faktiskt tänkt på det ofta senaste åren. Fan vad jag är glad. Fan vad jag mår bra. Jag har så gott om tid. Jag klarar mig ekonomiskt. Jag har roliga grejer för mig. Men framförallt, jag är så jävla nöjd. Med mig. Jag är helt grym. Och så kände jag inte förr. Verkligen inte.
Och tänk, att jag får vara med mig för resten av min liv. Måckla mig.
Även en helt vanlig inte särskilt dramatisk ölkväll kan riva upp grejer i tell ya.
Kvällens evenemang: Stage door som förr i tiden. Alltså, gamla harar och spöken från Liseberg samlas och dricker för många öl ihop. Känns inte så dramatiskt. Och är inte så dramatiskt heller.
Men på vägen hem så rusar tankarna krejsi. Det var ändå tio år sen jag började där. Och det är ungefär folken från då som är där ikväll. Saker man gjorde. Saker man sa. Ozzy på den tiden var en riktig tvättäkta bekräftelsesucker. Fy fan. Hade liksom glömt bort den Ozzy'n. Och ejenklien, det är väl inget att ånka på att man var sån då. Människan förändras ju. Jag upplever mig själv inte alls sån längre. Men ändå.
Och saker man sa, saker man gjorde, för att man inte hade koll på livet. Jag tänkte att jag var nog ganska vuxen och gammal under den tiden. Och idag räknade vi ut att jag var 26 när jag började där. Och att min dåtida chef var 25, och gjorde ungefär samma mängd jobb som fyra pers gör nuförtiden. Men då var allt nytt, nya rutiner, och ingen fattade nåt om hur nåt skulle göras, för allt var nytt och helt krejsi. Och jag? Jag minns att jag gav henne negativ kritik, för det var så mycket som kunde göras bättre. KONSTIGT!!! Människan gick under av jobb, arbetade nio på morgonen till två på natten. Men allt var nytt, och ingen berättade för oss hur skitigt våra chefer hade det.
Och allt var helt galet och nytt. Och kopiösa mängder alkohol processades genom Ozzykroppen, det var liksom det man kunde göra med sitt liv när man slutade nånstans mellan åtta och tolv på kvällen. Alkohol, bio eller tv. Och Ozzy mådde inte alltid så bra. Ofta gjorde hon det, men lika ofta riktigt bajsig själ.
Shit man. Jag var en så totalt annan människa då. Och det här låter förmodligen helt platt och patetiskt och whatever, men fuck de'.
Jag är så sjukt mycket gladare och lyckligare nu, även om jag ibland låter cynisk. Det är bara ord. Men i själen är jag så jävla glad nuförti'n. Har faktiskt tänkt på det ofta senaste åren. Fan vad jag är glad. Fan vad jag mår bra. Jag har så gott om tid. Jag klarar mig ekonomiskt. Jag har roliga grejer för mig. Men framförallt, jag är så jävla nöjd. Med mig. Jag är helt grym. Och så kände jag inte förr. Verkligen inte.
Och tänk, att jag får vara med mig för resten av min liv. Måckla mig.
tisdag, mars 11, 2008
Det undermedvetna klampar in och överraskar
Två gånger på lika många veckor har väckarklockan väckt mig mitt i en galet romantisk dröm. Om samma person.
Där ser man.
Där ser man.
måndag, mars 10, 2008
Det är årtalen som gör'et?
Brollan har antagit en utmaning där man ska skriva vad som hände i ens liv för 5, 10, 15 och 20 år sedan. Skojig läsning för liten syster. Av ren nyfikenhet skall jag nu inventera mitt eget liv för att se om det haft något spännande femårsigt innehåll.
2003: Jag startar mitt Clownföretag som jag fortfarande har som extraknäck. Stora visioner, stora drömmar, litet resultat. Men ett skojigt sådant ändå.
1998: Jag pluggar på kunskapslyftet, vilket gör att jag kan ta tjänstledigt från mitt otroligt tråkiga och deprimerande jobb i en mataffär och sluta pendla till hålan där affären ligger. Jag får också jobb på Lisebergs programavdelning, där jag sedan tillbringar åtta år som underhållare. Sjukt roligt! Hade det inte varit för att jag blev så gammal och girig hade jag varit kvar fortfarande.
1993: Öööö...Å fy fan vilken gråzon. Jag jobbar på veckodagarna och festar på helgerna. Kanske åker jag på mitt livs första Hultsfredsfestival då? Detta var på den tiden då man kunde vara äldre än 15 bast och ändå ha skoj på Hultsfred. Jag åker förmodligen också på nån alkoholindränkt charter vilket vi gjorde varje år ett tag. Tänk så mycket pengar man har när man jobbar hela veckorna.
1988: Jag tror jag kanske börjar gymnasiet det här året? Eller går i nian. Ja, jag går nog i nian. I så fall så åker jag på skolresa till Danmark och Tyskland. Även denna alkoholindränkt så det står härliga till. Är man uppväxt på bonnvischan så är man. Jag sommarjobbar nog inte den här sommaren utan slappar och festar. Ojoj. Året innan däremot jobbade jag i en tvättäkta lanthandel, med snurrskiva för att mata fram varorna, kassaapparat där man slår in hundratal, tiotal, ental, tioöringar och femöringar och sen trycker på nån stor mojjäng så det låter rassel rassel.
Vilka slätstrukna femårsgrejer. Brollans var mycket mer omvälvande. Hmmm... När händer mina stora grejer ejenklien?
1991 (tror jag) Slutar gymnasiet och får jobb i mataffären. Flyttar hemifrån nääääää det gjorde jag ju när jag var 18! Meh! I så fall gick jag ju på gymnasiet 1988! Och tog studenten '90? Bah! Jag hatar siffror! Vi säger student = '90.
1990: Flyttar hemifrån och börjar försörja mig själv.
1992: (Tror jag.) Träffar ett as som knäcker min självkänsla och gör att jag geggar ner mig i en depression som jag inte kommer ur förräns
1995: Kommer in på teaterskolan vilket gör att hela mitt liv förändras totalt. Helt nytt umgänge, helt ny Ozzy. En flummigare och mjukare Ozzy som kramar sina vänner när hon träffar dem. Stor omställning för bonnatjejen.
1997: Slutar teaterskolan, men går med i TeaterHjulet, numera www.gbgimpro.se , en stooor del av mitt liv.
1998: Jobbet på Liseberg. Var ju faktiskt med ovanför också.
2003: Clownköret. Också med ovan.
2004: Slutar på Liseberg och har en hel sommar ledigt med stämplingspengar. Det var den gamla goa tiden INNAN ALLIANSEN!!!
2005: Börjar på lärarprogrammet. Återigen helt nytt umgänge och helt ny Ozzy. Denna gång en smart Ozzy som kan saker.
2007: Alliansen kommer till makten och sabbar allt gott i hela världen. (Säges med en blinkning. De har gjort några bra saker också, men det dåliga överväger FETT MYCKET!!!!! RÖSTA RÖTT NÄSTA VAL MADDERFACKERS ELLER STANNA HEMMA!!!) Detta år går jag även med i West coast jitterbuggs, något som också blivit en stoooooor del av mitt liv. Jag tror dessutom att det är där jag träffar mannen i mitt liv. Men det har jag å andra sidan trott många gånger förr.
Hmmm vad blir trenden? Ingen. Det händer balla grejer i mitt liv rätt ofta verkar det som.
Mitt liv är mitt fantastiska liv. Titeln på bloggen stämmer fett.
2003: Jag startar mitt Clownföretag som jag fortfarande har som extraknäck. Stora visioner, stora drömmar, litet resultat. Men ett skojigt sådant ändå.
1998: Jag pluggar på kunskapslyftet, vilket gör att jag kan ta tjänstledigt från mitt otroligt tråkiga och deprimerande jobb i en mataffär och sluta pendla till hålan där affären ligger. Jag får också jobb på Lisebergs programavdelning, där jag sedan tillbringar åtta år som underhållare. Sjukt roligt! Hade det inte varit för att jag blev så gammal och girig hade jag varit kvar fortfarande.
1993: Öööö...Å fy fan vilken gråzon. Jag jobbar på veckodagarna och festar på helgerna. Kanske åker jag på mitt livs första Hultsfredsfestival då? Detta var på den tiden då man kunde vara äldre än 15 bast och ändå ha skoj på Hultsfred. Jag åker förmodligen också på nån alkoholindränkt charter vilket vi gjorde varje år ett tag. Tänk så mycket pengar man har när man jobbar hela veckorna.
1988: Jag tror jag kanske börjar gymnasiet det här året? Eller går i nian. Ja, jag går nog i nian. I så fall så åker jag på skolresa till Danmark och Tyskland. Även denna alkoholindränkt så det står härliga till. Är man uppväxt på bonnvischan så är man. Jag sommarjobbar nog inte den här sommaren utan slappar och festar. Ojoj. Året innan däremot jobbade jag i en tvättäkta lanthandel, med snurrskiva för att mata fram varorna, kassaapparat där man slår in hundratal, tiotal, ental, tioöringar och femöringar och sen trycker på nån stor mojjäng så det låter rassel rassel.
Vilka slätstrukna femårsgrejer. Brollans var mycket mer omvälvande. Hmmm... När händer mina stora grejer ejenklien?
1991 (tror jag) Slutar gymnasiet och får jobb i mataffären. Flyttar hemifrån nääääää det gjorde jag ju när jag var 18! Meh! I så fall gick jag ju på gymnasiet 1988! Och tog studenten '90? Bah! Jag hatar siffror! Vi säger student = '90.
1990: Flyttar hemifrån och börjar försörja mig själv.
1992: (Tror jag.) Träffar ett as som knäcker min självkänsla och gör att jag geggar ner mig i en depression som jag inte kommer ur förräns
1995: Kommer in på teaterskolan vilket gör att hela mitt liv förändras totalt. Helt nytt umgänge, helt ny Ozzy. En flummigare och mjukare Ozzy som kramar sina vänner när hon träffar dem. Stor omställning för bonnatjejen.
1997: Slutar teaterskolan, men går med i TeaterHjulet, numera www.gbgimpro.se , en stooor del av mitt liv.
1998: Jobbet på Liseberg. Var ju faktiskt med ovanför också.
2003: Clownköret. Också med ovan.
2004: Slutar på Liseberg och har en hel sommar ledigt med stämplingspengar. Det var den gamla goa tiden INNAN ALLIANSEN!!!
2005: Börjar på lärarprogrammet. Återigen helt nytt umgänge och helt ny Ozzy. Denna gång en smart Ozzy som kan saker.
2007: Alliansen kommer till makten och sabbar allt gott i hela världen. (Säges med en blinkning. De har gjort några bra saker också, men det dåliga överväger FETT MYCKET!!!!! RÖSTA RÖTT NÄSTA VAL MADDERFACKERS ELLER STANNA HEMMA!!!) Detta år går jag även med i West coast jitterbuggs, något som också blivit en stoooooor del av mitt liv. Jag tror dessutom att det är där jag träffar mannen i mitt liv. Men det har jag å andra sidan trott många gånger förr.
Hmmm vad blir trenden? Ingen. Det händer balla grejer i mitt liv rätt ofta verkar det som.
Mitt liv är mitt fantastiska liv. Titeln på bloggen stämmer fett.
Sjukt trött och sjukt glad. Jag älskar livet. Hurra
Snabb update. Det händer sjukt mycket just nu.
Fredag: Föreställning med efterföljande öl med diverse danskompisar. Sjukt trevligt! Hurra! Lena, vi får avhandla mitt nattliga fyllemess i ett mer privat forum. Man vet aldrig vem som hittar hit.
Lördag: Trött hela dagen. Fest på kvällen hos bror som inte fick någon soptunna. Han fick en partypåse med ballonger, struthatt, tutor och confetti, och sex träd i Vi-skogen. Sjukt kul fest! Kunde inte alls stanna så länge som jag ville pga Pesttrafik, men jag gick när stämningen var på topp.
Söndag: Lite plugg, sen dans. På väg till dansen får jag dock ett mms. Min låtsassyster Marina med en EN TIMMA GAMMAL BEBIS I FAMNEEEEEEEEEN! Dagens chock. Hela världen snurrade några extravarv under ett par minuters tid. Och ingen att dela den stora grejen med. Cicci svarade inte i telefon, inte mamma heller. Så många fler finns det inte som fattar hur stort det här är för mig. Marina och jag har känt varandra sen jag var 12 år och varit som systrar sen dess. Det är nästan som att jag själv skulle få barn. Hooooooooooooooooo. Pioooooooooh. Omtumlande. Så, för att varva ner så... dansade jag lindy hop i sex timmar i sträck. Ööööööö. Hälsosamt? Kuuuuuvl!
Måndag: Sjuuuuuuuuukt mycket skolplugg att ta igen. Kommer inte hinna läsa allt, no way. Alltså... jag skulle hur lätt som helst kunna vara arbetslös, om man hade fett med pengar. Det finns ju så mycket roligt att göra!
Well, måste återgå till existentiell ångest och förföljelsemani i Goehtes "Torquato Tasso" nuvv. Mutar mig själv med lite glass å kaff.
Tjing!
Fredag: Föreställning med efterföljande öl med diverse danskompisar. Sjukt trevligt! Hurra! Lena, vi får avhandla mitt nattliga fyllemess i ett mer privat forum. Man vet aldrig vem som hittar hit.
Lördag: Trött hela dagen. Fest på kvällen hos bror som inte fick någon soptunna. Han fick en partypåse med ballonger, struthatt, tutor och confetti, och sex träd i Vi-skogen. Sjukt kul fest! Kunde inte alls stanna så länge som jag ville pga Pesttrafik, men jag gick när stämningen var på topp.
Söndag: Lite plugg, sen dans. På väg till dansen får jag dock ett mms. Min låtsassyster Marina med en EN TIMMA GAMMAL BEBIS I FAMNEEEEEEEEEN! Dagens chock. Hela världen snurrade några extravarv under ett par minuters tid. Och ingen att dela den stora grejen med. Cicci svarade inte i telefon, inte mamma heller. Så många fler finns det inte som fattar hur stort det här är för mig. Marina och jag har känt varandra sen jag var 12 år och varit som systrar sen dess. Det är nästan som att jag själv skulle få barn. Hooooooooooooooooo. Pioooooooooh. Omtumlande. Så, för att varva ner så... dansade jag lindy hop i sex timmar i sträck. Ööööööö. Hälsosamt? Kuuuuuvl!
Måndag: Sjuuuuuuuuukt mycket skolplugg att ta igen. Kommer inte hinna läsa allt, no way. Alltså... jag skulle hur lätt som helst kunna vara arbetslös, om man hade fett med pengar. Det finns ju så mycket roligt att göra!
Well, måste återgå till existentiell ångest och förföljelsemani i Goehtes "Torquato Tasso" nuvv. Mutar mig själv med lite glass å kaff.
Tjing!
torsdag, mars 06, 2008
Jamåhalevaihundradeår
I övermorgon ska jag på mitt livs första 40-årskalas. Eller f'låt - fest. Brollan fyller 40.
Brollan är dessutom hyfsat ekonomiskt oberoende och har allt han vill ha. Och jag ska köpa present. Så imorrn tänkte jag bege mig ut på stan och hitta den där fantastiska saken som han inte tänkt på att han faktiskt ville ha.
Brollan är dessutom hyfsat ekonomiskt oberoende och har allt han vill ha. Och jag ska köpa present. Så imorrn tänkte jag bege mig ut på stan och hitta den där fantastiska saken som han inte tänkt på att han faktiskt ville ha.
Som till exempel en snöbollskramare....
Eller en tedoppare med timer....
Eller en kamouflerad soptunna!
Helt allvarligt, soptunnan var ganska rolig faktiskt... fast å andra sidan så måste jag först släpa med mig presenten till teatern eftersom jag ska direkt dit efter shoppingrundan, och sen måste jag släpa med mig den ut på krogen som jag ska ut på efter föreställningen, och sen hem, och sen på bussen ut till hålan där bror bor, och sen den 10 minuter långa gångvägen till brollans hus från bussen.
Nä, det blir nog ingen soptunna. Fast det hade varit sjukt kul att hänga in en soptunna i garderoben på krogen.
Vad ska jag köpa till min brooooor? Förslag emottages tacksamt.
Hurra för besök!
Tänk att ett litet besök från en liten mor kan göra en Ozzy så glad.
Konstigt.
Min mor är inte och hälsar på i stan överdrivet ofta. Hon är en tvättäkta lantis som får panik av rondeller och mer än en bil på gatan samtidigt. Så nu har jag bott här i ett år, och endast fått en snabb inkikning av mor när hon ändå passerade genom stan tillsammans med sin nye karl. Men igår kom hon och hängde med mig i massa timmar! Rovligt!
Och nu insåg jag att jag bloggade om det här igår. Men här kommer fortsättningen. Efter mor hade åkt så blev det helt tomt. Fast jag samtidigt var så himla glad liksom. Det kändes helt skumt. Jag träffar ändå min mamma ganska ofta, varför blev jag så himla glad den här gången? Kanske hänger ihop med att hon är här så himla sällan. OCH kom jag på, för att det var någon annan än jag i mitt hem!
Jag äääälskar påhälsning. En av de bästa grejerna med att bo i kollektiv var att det hipp som happ kunde befinna sig typ tio pers i ens hem utan att man själv planerat det. Skitaskoj! Men nu har jag bott själv i ett år och kan nog räkna antalen besök på åtminstone två händer. Det är för lite för att vara en Ozzylägenhet!
Näpp, det här får det bli ändring på.
Fast inte nu, för nu måste jag duscha och göra mig i ordning för kvällens danskurs!
Konstigt.
Min mor är inte och hälsar på i stan överdrivet ofta. Hon är en tvättäkta lantis som får panik av rondeller och mer än en bil på gatan samtidigt. Så nu har jag bott här i ett år, och endast fått en snabb inkikning av mor när hon ändå passerade genom stan tillsammans med sin nye karl. Men igår kom hon och hängde med mig i massa timmar! Rovligt!
Och nu insåg jag att jag bloggade om det här igår. Men här kommer fortsättningen. Efter mor hade åkt så blev det helt tomt. Fast jag samtidigt var så himla glad liksom. Det kändes helt skumt. Jag träffar ändå min mamma ganska ofta, varför blev jag så himla glad den här gången? Kanske hänger ihop med att hon är här så himla sällan. OCH kom jag på, för att det var någon annan än jag i mitt hem!
Jag äääälskar påhälsning. En av de bästa grejerna med att bo i kollektiv var att det hipp som happ kunde befinna sig typ tio pers i ens hem utan att man själv planerat det. Skitaskoj! Men nu har jag bott själv i ett år och kan nog räkna antalen besök på åtminstone två händer. Det är för lite för att vara en Ozzylägenhet!
Näpp, det här får det bli ändring på.
Fast inte nu, för nu måste jag duscha och göra mig i ordning för kvällens danskurs!
onsdag, mars 05, 2008
Det finns absolut ingen bra överskrift i hela världen till det här inlägget.
Idag haver jag haft besök av min kära mor. Första gången hon hälsar på i min "nya" lägenhet. Som jag bott i i ett år. (i i?) Hurra för besök från mor! Så trevligt!
Hej kaffe promenad visa Ozzys skola promenad kaffe och muffinsbesvikelse (varför har de ALDRIG dagsfärska pistagemuffins med vanilj när min mor någon enstaka gång får tillfälle? gammal pistafemuffins med hallonsylt = bajsigt substitut.) mamma köper paraply till Ozzy Ozzy köper wipes till sig själv mamma köper behå till sig själv Ozzy köper två små kollegieblock till sig själv promenad de har inte dagsfärska p-muffins med v-kräm i muffinsaffären heller så ännu en muffinsbesvikelse promenad ta hem Ozzys cykel som låter som ett helt tröskverk mamma hjälper Ozzy rätta upp hjulet och spänna kedjan och skruva fast stänkskärmen sitta soffa prata äta snabbmackisar och kycklingköttbullar kaffe varför ringer inte mammas nya kille titta på bilder i datorn nu ringde han hejdå!
Och nu är klockan fyra och jag har en massa pluggetiplugg som jag skitit i för att jag hellre ville träffa min mor.
Och klockan sex kan man träna dans om man vill. Och man vill! Men man är lite sjuk! Och man borde ligga i soffa och läsa och sova!
Varför är allt som inte är skola och sjukdom skoj?
Och framför allt... om jag cyklar till dansen får jag för första gången sen cykeln var ny höra hur min numera icke skramliga cykel susar fram genom vår-Göteborg. Mmm... Cykellllllllllllll..............
Hej kaffe promenad visa Ozzys skola promenad kaffe och muffinsbesvikelse (varför har de ALDRIG dagsfärska pistagemuffins med vanilj när min mor någon enstaka gång får tillfälle? gammal pistafemuffins med hallonsylt = bajsigt substitut.) mamma köper paraply till Ozzy Ozzy köper wipes till sig själv mamma köper behå till sig själv Ozzy köper två små kollegieblock till sig själv promenad de har inte dagsfärska p-muffins med v-kräm i muffinsaffären heller så ännu en muffinsbesvikelse promenad ta hem Ozzys cykel som låter som ett helt tröskverk mamma hjälper Ozzy rätta upp hjulet och spänna kedjan och skruva fast stänkskärmen sitta soffa prata äta snabbmackisar och kycklingköttbullar kaffe varför ringer inte mammas nya kille titta på bilder i datorn nu ringde han hejdå!
Och nu är klockan fyra och jag har en massa pluggetiplugg som jag skitit i för att jag hellre ville träffa min mor.
Och klockan sex kan man träna dans om man vill. Och man vill! Men man är lite sjuk! Och man borde ligga i soffa och läsa och sova!
Varför är allt som inte är skola och sjukdom skoj?
Och framför allt... om jag cyklar till dansen får jag för första gången sen cykeln var ny höra hur min numera icke skramliga cykel susar fram genom vår-Göteborg. Mmm... Cykellllllllllllll..............
tisdag, mars 04, 2008
Fan vad jag har det bra
Det är ju tur att någon ruskar om en ibland så att man keeps it real.
Jag är världsmästare i zappning och kollar i princip aldrig på ett helt program utan att zappa runt. Men ikväll fastnade jag totalt, glömde tid och rum. Dokumentär, Cracked but not broken. En snubbe, en kamera, en prostituerad narkoman som berättar allt. Varför, hur... alla de där frågorna som man funderar över när man pratar om prostitution. En så jäkla snygg och smart tjej, helt fast i crackmissbruk.
Hela filmen är i svartvitt. Tills hon tänder på. Då blir allt i färg, och man får se de knallrosa väggarna i det sunkiga hotellrum hon hyr en dag i taget. Betalar genom att sätta in annonser i tidningen. Man får sitta med när hon svarar i telefon. 30 samtal om dagen. När hon sticker och sticker och sticker för att hitta en åder som hon kan skjuta i. Torkar blod torkar blod torkar blod. Och läser ett brev hon fått från sin mamma som undrar vad som hänt med hennes vackra levande dotter. Planerar ekonomin så den räcker till hyra, tvätt, annons och droger.
Hej och hå. Vad gnäller man för när man gnäller?
Jag är världsmästare i zappning och kollar i princip aldrig på ett helt program utan att zappa runt. Men ikväll fastnade jag totalt, glömde tid och rum. Dokumentär, Cracked but not broken. En snubbe, en kamera, en prostituerad narkoman som berättar allt. Varför, hur... alla de där frågorna som man funderar över när man pratar om prostitution. En så jäkla snygg och smart tjej, helt fast i crackmissbruk.
Hela filmen är i svartvitt. Tills hon tänder på. Då blir allt i färg, och man får se de knallrosa väggarna i det sunkiga hotellrum hon hyr en dag i taget. Betalar genom att sätta in annonser i tidningen. Man får sitta med när hon svarar i telefon. 30 samtal om dagen. När hon sticker och sticker och sticker för att hitta en åder som hon kan skjuta i. Torkar blod torkar blod torkar blod. Och läser ett brev hon fått från sin mamma som undrar vad som hänt med hennes vackra levande dotter. Planerar ekonomin så den räcker till hyra, tvätt, annons och droger.
Hej och hå. Vad gnäller man för när man gnäller?
lördag, mars 01, 2008
En helt oväntad reunion
Kan man tänka sig! Igår efter after worken gick jag och Vickan till Stage door en sväng för att snacka lite bajs. Men hoppla! Där sitter ju Jakopp tillsammans med min gamle karaokestammispolare Nikkudasuuu och polaren Ingo och... RIIIIIIIIIIIM!!!!! Rim flyttade till Japan för ett år sedan eller mer kanske det var... och sen dess har jag inte sett henne. För några månader sedan flyttade hon till Oslo för att utbilda sig till floor maneger till ett nytt H&M i Tokyo, men i mitt huvud är hon fortfarande i Japan och liksom helt onåbar förutom via bloggen och msn. OCH SÅ SITTER HON PÅ STAMMISHAKET som om det var det naturligaste i världen! Tjihooo! Vi utbyter tatueringstittningar och skämtar om bajs, precis som det ska vara. Vickan berättar om att hon kollat på West side story och lagt till "i röven" efter varje replik.
Vi avliiiiiiideeeeeeeer! (i röven!) Det är ju sjukt komiskt! (i röven!) Vi dör av skratt! (i röven) Finessen kommer när man inte ens behöver säga "i röven" utan istället gör en paus ---- och alla tänker i röven och asflabbar.
Pubertalt. Och fantastiskt roligt! Å vad roligt att få skämta bajs igen! Det finns ingen man kan skämta bajs med som Rim. Men sen ska ju de gå på fest. Tråkigt tycker vi. Men... då dräller Alex in som jag inte träffat på typ tre år! HEEEEEEEJ!
Jag har ju faktiskt sjukt mycket kompisar när jag tänker efter. Bara att jag är tokdålig på att umgås med dem och höra av mig till dem. (----)
Nu måste jag klä på mig och göra mig fin för kvällens föreställning!
Rajjdidajjj
Vi avliiiiiiideeeeeeeer! (i röven!) Det är ju sjukt komiskt! (i röven!) Vi dör av skratt! (i röven) Finessen kommer när man inte ens behöver säga "i röven" utan istället gör en paus ---- och alla tänker i röven och asflabbar.
Pubertalt. Och fantastiskt roligt! Å vad roligt att få skämta bajs igen! Det finns ingen man kan skämta bajs med som Rim. Men sen ska ju de gå på fest. Tråkigt tycker vi. Men... då dräller Alex in som jag inte träffat på typ tre år! HEEEEEEEJ!
Jag har ju faktiskt sjukt mycket kompisar när jag tänker efter. Bara att jag är tokdålig på att umgås med dem och höra av mig till dem. (----)
Nu måste jag klä på mig och göra mig fin för kvällens föreställning!
Rajjdidajjj
torsdag, februari 28, 2008
Jag förstår alla knarkare
Fi fan idag är det sockercraving på hög nivå. Vissa dagar blir det så. Vaknar ur en fantastisk romantisk dröm av att väckarklockan ringer. Känner i kroppen att jag inte har sovit en god sömn. Sjukt trött. Hasar mig upp. Hasar mig till skolan. Köper en balja kaffe. Somnar tre gånger på lektionen innan rast. Nä, här behövs socker för att piggna till.
En twix.
Tillbaks till lektionen, somnar nästan igen, fast nu lite mer uppvevad av sockret. Lunch. Fessk å mooos å morutter. Kaffe. Tre små götter kan väl inte skada?
Surfar efter stipendier och upptäcker att jag återigen missat det feta stipendiet som jag sökt en gång men av oförklarlig anledning fått avslag på. Möte med sövande dam på universitetsbiblioteket som förklarar hur man letar efter litteratur och artiklar till uppsatser. Bara jag, Maria och damen. Nypa sig i arm för att inte somna.
Cykla hem. Handla mat på vägen. Och sockerrrrrrr. En kexchoklad och ett halvt paket mariekex (de känns nyttigare för att de inte är så goda, sic!) senare är min kropp helt speedad samtidigt som jag är sjukt trött. Kan inte sova pga sockret.
Korkat.
Känner mig som da övertänd tjockis in da haus. Oftast lyckas jag hålla cravingen stången, men när jag är såhär trött så är det fan omöjligt. Tur att jag ska dansa och cykla långa uppförsbacken idag.
Nu ska jag söka stipendier till världens bästa improteater! Om jag inte somnar.
En twix.
Tillbaks till lektionen, somnar nästan igen, fast nu lite mer uppvevad av sockret. Lunch. Fessk å mooos å morutter. Kaffe. Tre små götter kan väl inte skada?
Surfar efter stipendier och upptäcker att jag återigen missat det feta stipendiet som jag sökt en gång men av oförklarlig anledning fått avslag på. Möte med sövande dam på universitetsbiblioteket som förklarar hur man letar efter litteratur och artiklar till uppsatser. Bara jag, Maria och damen. Nypa sig i arm för att inte somna.
Cykla hem. Handla mat på vägen. Och sockerrrrrrr. En kexchoklad och ett halvt paket mariekex (de känns nyttigare för att de inte är så goda, sic!) senare är min kropp helt speedad samtidigt som jag är sjukt trött. Kan inte sova pga sockret.
Korkat.
Känner mig som da övertänd tjockis in da haus. Oftast lyckas jag hålla cravingen stången, men när jag är såhär trött så är det fan omöjligt. Tur att jag ska dansa och cykla långa uppförsbacken idag.
Nu ska jag söka stipendier till världens bästa improteater! Om jag inte somnar.
onsdag, februari 27, 2008
eftermiddagsblurr invirad i badlakan
Jag undrar hur många gånger idag jag har tagit upp texten "Tidsavstånd, verkningshistoria och tillämpning i hermeneutiken" och sedan lagt ner den igen idag. Det borde vara förbjudet att översätta vetenskapliga texter om man inte kan svenska. Så sjuuuuukt dåligt översatt! Bah! Svenskafröken (får man säga svenskaaafröken förresten? diskuterade detta ingående med Pins-Ann häromdagen. hon var dessutom grymt upprörd över att folk säger osocia. det heter ju Asocial. och så vidare. och jag sa don't mess with a svenskAfröken jag vet bäst! fast jag har ingen aning egentligen. eller jo, vi diskuterade detta i skolan har jag för mig och kom fram till att svenskA var ok. hävdade jag i alla fall i diskussionen med Ann. end sidospår) i mig får spuck och hänger bara upp sig på den keffa textbindningen.
Bah.
Istället fixar jag impropublik, fundilerar på dans och städar. Trots att jag har två texter till av samma kvalitet fast på engelska kvar. Och klockan sex cyklar jag till dansen för prutt vad trist det är med litteraturteori när man inte fattar ett skit.
Första gången jag tog upp texten idag slog det mig att min stoleblol fyller 40 år just precis just idag! Och då var jag ju sjukt tvungen att ringa och sjunga jamåhaleva med falsk stämma. Hurra bror! Bror hade fått en pulsklocka i föllsedagspissent och skulle äta rester från frysen som föllsedagslunch. Partäääj.
Och nu är det mammas nya kille på radio, världens just nu roligaste program. Framförallt nycirkusartisten Katla. Jag skrattar så väggarna rasslar varje gång jag lyssnar på det. HAHAHA idag är Katla en grå liten mus sa de precis och jag flabbar redan.
Åååå make my day så mycket roligt det finns i livet som inte är texter om litteraturteori!
Bah.
Istället fixar jag impropublik, fundilerar på dans och städar. Trots att jag har två texter till av samma kvalitet fast på engelska kvar. Och klockan sex cyklar jag till dansen för prutt vad trist det är med litteraturteori när man inte fattar ett skit.
Första gången jag tog upp texten idag slog det mig att min stoleblol fyller 40 år just precis just idag! Och då var jag ju sjukt tvungen att ringa och sjunga jamåhaleva med falsk stämma. Hurra bror! Bror hade fått en pulsklocka i föllsedagspissent och skulle äta rester från frysen som föllsedagslunch. Partäääj.
Och nu är det mammas nya kille på radio, världens just nu roligaste program. Framförallt nycirkusartisten Katla. Jag skrattar så väggarna rasslar varje gång jag lyssnar på det. HAHAHA idag är Katla en grå liten mus sa de precis och jag flabbar redan.
Åååå make my day så mycket roligt det finns i livet som inte är texter om litteraturteori!
tisdag, februari 26, 2008
Absolute tvångsblogg 3.0
Jag har upptäckt en ny sorts dyslexi. Tangentolexi. Ett intressant fenomen. Felstavning pga att man knappar fel på tangenterna. Det intressanta är att det oftast är samma ord som felstavas. Itne. Ohc. På senare tid har jag drabbats av extrem tangentolexi. Skriver ett ord. Skriver fel. Ändrar. Till en annan felstavning. För att fingrarna (skrev fingranra! sudd sudd sudd) flyger för fort över tangenterna.
Nu ska jag skriva en stund utan att rätta.
Efter att jag itne fick skådespelarjobbet så måste jag nu hitta något nytt att göra. FÖrra sommaren jobbade jag med en ilsken funktionshindrad som ville döda mig. Känner inte för det i år. Så nu har jag fått lite inspiration. Jag ska jobba på kollo! Eller jag ska i alla fall söka en massa massa jobb på kollo. Nån som vet nåt kollo som in teär Rönn, Bua, Korsvadenuhette eller Galtarö? Ändå fyra olika kollon! Nåt borde man väl kunna få jobb på? Ja! Ozzy ska bli kollofröken! Hurra! Hoppas jag. Den här gången tänker jag dock inte iílita på min magskänsla. Förra gången sa den ju stenåhårt att jag skulle få skopådisjobb. Det fick jag inte. Fuck magkänslakn.
Hmmm... Blir man mer tangentolektisk ju längre man skriver? Och... vilket ord stavades fel på först? Inte! Itne.
Historiskt sett så följer språket trenderna och blir som folket vill. Ord förkortas. Innebörder förskjuts. Stavningar ändras. Kommer vi skriva itne om 50 år?
Nu ska jag skriva en stund utan att rätta.
Efter att jag itne fick skådespelarjobbet så måste jag nu hitta något nytt att göra. FÖrra sommaren jobbade jag med en ilsken funktionshindrad som ville döda mig. Känner inte för det i år. Så nu har jag fått lite inspiration. Jag ska jobba på kollo! Eller jag ska i alla fall söka en massa massa jobb på kollo. Nån som vet nåt kollo som in teär Rönn, Bua, Korsvadenuhette eller Galtarö? Ändå fyra olika kollon! Nåt borde man väl kunna få jobb på? Ja! Ozzy ska bli kollofröken! Hurra! Hoppas jag. Den här gången tänker jag dock inte iílita på min magskänsla. Förra gången sa den ju stenåhårt att jag skulle få skopådisjobb. Det fick jag inte. Fuck magkänslakn.
Hmmm... Blir man mer tangentolektisk ju längre man skriver? Och... vilket ord stavades fel på först? Inte! Itne.
Historiskt sett så följer språket trenderna och blir som folket vill. Ord förkortas. Innebörder förskjuts. Stavningar ändras. Kommer vi skriva itne om 50 år?
lördag, februari 16, 2008
Istället för musik - förvirring
Kanske ett misstag att hälsa på i Posts myspace. Urbans röst sätter alltid igång tankeverksamheten helt krejsi i Ozzyhjärnan.
Det skulle vara så otroligt skönt om man själv alltid visste exakt vad man tyckte och kände. Och vad andra tyckte och kände. Så slapp man springa omkring som en vilsen kantarell i lingonskogen.
Det skulle vara så otroligt skönt om man själv alltid visste exakt vad man tyckte och kände. Och vad andra tyckte och kände. Så slapp man springa omkring som en vilsen kantarell i lingonskogen.
Nu är jag nog nykter igen.
Jag rulade fett igår på premiären. Fan va gutt. Och sen blev jag helt tooooooooookfull! Krejsi. Bakfyllan gick över vid niosnåret nu på kvällen.
Och nu är det sådär många saker som man vill skriva om igen för att tömma sin hjärna och sitt hjärta, men det kan man inte när man inte vet exakt vilka som läser den här bloggen.
Jaaaaa shit maj godd livet vad du brötar till det för Ozzy hela tiden.
Och nu är det sådär många saker som man vill skriva om igen för att tömma sin hjärna och sitt hjärta, men det kan man inte när man inte vet exakt vilka som läser den här bloggen.
Jaaaaa shit maj godd livet vad du brötar till det för Ozzy hela tiden.
fredag, februari 15, 2008
hmm
Jag är lite gladare idag. Skulle bara säga det. Har hittat några olika jobb jag kan söka. Lägerledare. Samma som förra året - fast på ön bredvid. Plastfabrik (feta pengar). Och det ska bli lite roligt att spela idag i alla fall, bara folk inte tjötar för mycket om jobbet jag inte ska jobba på. Och nu ska jag fika med Robert om en stund. Robert är så bra för Ozzys själ. Alltid.
Jag längtar tills resten av ensemblen kommer tillbaks.
Fast usch.. nu tappade jag sugen igen. Hoppas den kommer tillbaks.
Jag längtar tills resten av ensemblen kommer tillbaks.
Fast usch.. nu tappade jag sugen igen. Hoppas den kommer tillbaks.
Den första premiären i mitt liv som jag inte ser fram emot
Jag har fortfarande inte fått något brev. Fy fan så jävla mycket tid jag har lagt ner på att rusa hem när jag egentligen inte hinner för att kolla brevlådan.
Så jag tröttnar och ringer och frågar
och har inte fått nåt jobb.
Och imorrn ska jag stå på en scen och vara underhållande. När jag bara känner mig sämst. Och premiärfesta med tre stycken som har fått jobb. När jag hellre skulle hoppa från en hög bro.
Det går väl över.
Men just nu orkar jag inte vara klämkäck.
Jag hatar teaterbranschen och minns varför jag började plugga till lärare. Alltid nåt. Fast jag har ingen lust att plugga heller just nu. För jag känner mig så lurad, som har tillbringat en hel vecka med att inte kunna tänka på nåt annat än det där jävla brevet - när det där jävla brevet bara vill tala om för mig att jag "inte passar".
Nä, jag passar inte in. What's new?
Så jag tröttnar och ringer och frågar
och har inte fått nåt jobb.
Och imorrn ska jag stå på en scen och vara underhållande. När jag bara känner mig sämst. Och premiärfesta med tre stycken som har fått jobb. När jag hellre skulle hoppa från en hög bro.
Det går väl över.
Men just nu orkar jag inte vara klämkäck.
Jag hatar teaterbranschen och minns varför jag började plugga till lärare. Alltid nåt. Fast jag har ingen lust att plugga heller just nu. För jag känner mig så lurad, som har tillbringat en hel vecka med att inte kunna tänka på nåt annat än det där jävla brevet - när det där jävla brevet bara vill tala om för mig att jag "inte passar".
Nä, jag passar inte in. What's new?
onsdag, februari 13, 2008
Nu blir det svordomsrace
Helt eländigt.
Jag har fortfarande inte fått det där förbannade helvetes jävla brevet.
För jag har citymail.
I måndags gick djungeltrumman, helt rubbat. När jag gick till skolan hade jag inte fått något brev. Klarade inte av att vara kvar, så jag skolkade och åkte till teatern och byggde scenografi istället. Där mötte jag Simon, som glatt meddelar att han fått rollen som Borka. Och att den har fått det och att den har fått det, och att Amanda som gjorde audition samtidigt som mig har fått rollen som Husbocken, den som jag vill ha. Fast de behöver ju två... Och på kvällen ringer Vickan och berättar att hon har fått rollen som Lina och jag blir helt tokigt glad för hennes skull.
Och alla frågar mig om hur det gått för mig.
Men jag har inte fått något brev.
Tisdag. Tredje dagen jag springer upp och ner för de jävla gröna trapporna upp till postfacket för att kolla. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Försöka göra något konstruktivt. Går inte. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Klockan tre ger jag upp. Det kom inget.
Idag är alltså fjärde dagen jag sitter här som på nålar och inte kan koncentrera mig på att plugga, för att jag bara väntar på det jävla förbannade helvetes brevet. Lyssnar efter ljudet från ytterdörren med efterföljande plonkljud från diverse postfack. Jag har varit uppe två gånger idag. Första gången låg det en hel hög brev. Nervsammanbrott. Massa brev, men inte det brevet. Ironiskt nog dock ett brev från mitt gamla, sjukt tråkiga pestiga sommarjobb, som frågar om jag vill jobba där i år igen.
Nu har jag hört dörren och plonket ungefär fyra gånger. Men det kommer ju inte fyra brevbärare från citymail. Alltså, fantomhörningar.
Försöker spela bort en stund på idiotiska spel på King. Och skiter knäck varje gång ytterdörren öppnas. Känslan är exakt samma som när jag och Muminpappan våren 1996 satt i hans kök och försökte spela kort medan vi väntade på brevbäraren.
Men.... helt allvarligt... nu var det någon som öppnade ett postfack... frågan är bara om det var en brevbärare eller en som bor här. Jag kollade senast för en halvtimma sen.
Fy fan för postfack tre våningar upp.
Jag har fortfarande inte fått det där förbannade helvetes jävla brevet.
För jag har citymail.
I måndags gick djungeltrumman, helt rubbat. När jag gick till skolan hade jag inte fått något brev. Klarade inte av att vara kvar, så jag skolkade och åkte till teatern och byggde scenografi istället. Där mötte jag Simon, som glatt meddelar att han fått rollen som Borka. Och att den har fått det och att den har fått det, och att Amanda som gjorde audition samtidigt som mig har fått rollen som Husbocken, den som jag vill ha. Fast de behöver ju två... Och på kvällen ringer Vickan och berättar att hon har fått rollen som Lina och jag blir helt tokigt glad för hennes skull.
Och alla frågar mig om hur det gått för mig.
Men jag har inte fått något brev.
Tisdag. Tredje dagen jag springer upp och ner för de jävla gröna trapporna upp till postfacket för att kolla. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Försöka göra något konstruktivt. Går inte. Upp. Kolla. Tomt. Ner. Klockan tre ger jag upp. Det kom inget.
Idag är alltså fjärde dagen jag sitter här som på nålar och inte kan koncentrera mig på att plugga, för att jag bara väntar på det jävla förbannade helvetes brevet. Lyssnar efter ljudet från ytterdörren med efterföljande plonkljud från diverse postfack. Jag har varit uppe två gånger idag. Första gången låg det en hel hög brev. Nervsammanbrott. Massa brev, men inte det brevet. Ironiskt nog dock ett brev från mitt gamla, sjukt tråkiga pestiga sommarjobb, som frågar om jag vill jobba där i år igen.
Nu har jag hört dörren och plonket ungefär fyra gånger. Men det kommer ju inte fyra brevbärare från citymail. Alltså, fantomhörningar.
Försöker spela bort en stund på idiotiska spel på King. Och skiter knäck varje gång ytterdörren öppnas. Känslan är exakt samma som när jag och Muminpappan våren 1996 satt i hans kök och försökte spela kort medan vi väntade på brevbäraren.
Men.... helt allvarligt... nu var det någon som öppnade ett postfack... frågan är bara om det var en brevbärare eller en som bor här. Jag kollade senast för en halvtimma sen.
Fy fan för postfack tre våningar upp.
fredag, februari 08, 2008
Om att vandra i ovisshetens dimbankar
Stadiga p3lyssnare som brollan , Lena och min klasskompis Maria vet vid det här laget att det inte kommer nåt jävla brev idag. För de läste precis upp ett ångestmail från mig i p3Christer - ett mail om hur jag springer upp och ner till det jävla postfacket. Två gånger av fem har det legat något i låddan. Först - ett meddelande från hyresvärden. Sen - ett meddelande från hyresvärden. Jävla hyresvärd, luras på det där sättet!
Det blir en ångesthelg alltså. Fast det lindrade ju lite att Morgan läste upp mitt mail. Puss Morgan!
Det blir en ångesthelg alltså. Fast det lindrade ju lite att Morgan läste upp mitt mail. Puss Morgan!
Posten hallå hallå hallå
För ett tag sen sökte jag ju det däringa jobbet, och idag kommer förmodligen svaret dimpa ner i brevlåddan.
Brevlåddan som befinner sig två våningar upp. Inte brevlåddan som finns i dörren, för där finns ingen brevlådda. Två våningar upp finns ett postfack. Och har jag en aning om ungefär vilken tid posten brukar komma? Neeeeee! Så, denna dag kommer förmodligen bli en dag av konditionsträning. Upp för trappan - kolla facket - ner för trappan - vanka omkring helt rastlös - upp för trappan - kolla facket - ja ni fattar.
Det är så evinnerligen hemskt att vänta på såna här brev. Den här gången känner jag mig i och för sig relativt lugn, men ändå. Vad man än får för svar så kommer det bli ett knakelibrak i ens liv. "Ja, du är välkommen att jobba här, vilket innebär att du måste hyra ut din läga i andrahand, fixa så att du kan skriva c-uppsats på distans och en massa annat strulfixande för att sen flytta skitlångt för att ha en asrolig sommar" eller "Nej, du är kass. Varsågod nu att repa in en premiär, usla skådis som vi inte vill ha".
Första gången jag gick och väntade på ett sånt här brev var när jag tidigt 90-tal jobbade på ett slitsamt och ganska jättetråkigt affärsjobb och sökte teaterskolor för första gången. Visste knappt vad en monolog var eller hur man repade in en. Repade framför spegeln. (fnissar åt mig själv nu) Jag ville helt tokmycket bort från tråkjobbet. Så kom breven - nej tack du suger, varsågod att gå tillbaks till ditt bajsiga jobb. Jaha. Depp. Tråk. Segt. Men nästa år, då jävlar! Och nästa år var det nästan så hemskt att mitt liv hängde på det där brevet, för fy fan vad dåligt jag mådde på det totalt okreativa slitsamma jobbet då. Åkte hem varenda lunch för att kolla posten. Inget brev. Inget brev. Inget brev. .... BREV!!!!! Började gråta nästan innan jag öppnat det. Brevet från den enda skola jag verkligen ville gå... sprätta sprätta... Jag är... antagen... WHAAAAAAAAAAAT!!!! ANTAGEEEEEEEEEEEEEEEN!!! Hooodelaaalyyyy! Åkte tillbaka till bajsjobbet med smilgroparna vid öronen, gick direkt till chefen och begärde tjänstledigt. Vilken känsla.
Gick skolan. Sommarlov. Sökte Skara skolscen samtidigt som breven om vilka som gått vidare till andra året skickades ut. Bodde hos min älskade vän Muminpappan. Vi var tvungna att åka hem under pausen på sökningarna i Skara för att kolla posten. Den hade inte kommit! Panik! Men den måste komma när som helst! Vi spelar kort så länge för att fördriva tiden. Spelar som sopor, kan inte tänka, NU KOM BREVBÄRAREN oh shit my god... MUMINPAPPAN KOM IN! Ringer min mamma - har posten kommit? Ja... sprätt sprätt... JAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Ozzy och Muminpappan dansar en liten krejsi dans och åker tillbaks till sökningarna.
När skolan var över var jag tvungen att gå tillbaks till sliltjobbet. Samma dag som skolan började för hösten satt jag vid en kassaapparat och stirrade ut mot solen utanför och längtde tillbaks, och åkte ännu längre ner i deppträsket än vad jag varit innan jag kom in på skolan. Jobbade hela hösten. Flyttade till stan för att kunna vara med i teatergruppen skolkompisarna startat. Pendlade till bajsjobbet. Hyrde ut lägenheten i byhålan i andra hand till en sunkig misskötsam idiot. Kändes som om jag satt fast. Sökte ett jätteskojigt "skådisjobb" på en stor nöjespark i centrala Göteborg. Återigen... the brevhorror. Den här gången var brevet vägen ut. Fick projektanställning som gjorde att jag kunde säga kiss and goodbye till bajsjobbet och hello till tio års frilansande som skådis och pedagog och fy fan vad kul det har varit! Så länge man slipper väntan på the brev. För den väntan är pure horror.
Posten kanske har kommit nu? 11.03... förmodligen inte. Men kanske måste kolla... för säkerhets skull?
Brevlåddan som befinner sig två våningar upp. Inte brevlåddan som finns i dörren, för där finns ingen brevlådda. Två våningar upp finns ett postfack. Och har jag en aning om ungefär vilken tid posten brukar komma? Neeeeee! Så, denna dag kommer förmodligen bli en dag av konditionsträning. Upp för trappan - kolla facket - ner för trappan - vanka omkring helt rastlös - upp för trappan - kolla facket - ja ni fattar.
Det är så evinnerligen hemskt att vänta på såna här brev. Den här gången känner jag mig i och för sig relativt lugn, men ändå. Vad man än får för svar så kommer det bli ett knakelibrak i ens liv. "Ja, du är välkommen att jobba här, vilket innebär att du måste hyra ut din läga i andrahand, fixa så att du kan skriva c-uppsats på distans och en massa annat strulfixande för att sen flytta skitlångt för att ha en asrolig sommar" eller "Nej, du är kass. Varsågod nu att repa in en premiär, usla skådis som vi inte vill ha".
Första gången jag gick och väntade på ett sånt här brev var när jag tidigt 90-tal jobbade på ett slitsamt och ganska jättetråkigt affärsjobb och sökte teaterskolor för första gången. Visste knappt vad en monolog var eller hur man repade in en. Repade framför spegeln. (fnissar åt mig själv nu) Jag ville helt tokmycket bort från tråkjobbet. Så kom breven - nej tack du suger, varsågod att gå tillbaks till ditt bajsiga jobb. Jaha. Depp. Tråk. Segt. Men nästa år, då jävlar! Och nästa år var det nästan så hemskt att mitt liv hängde på det där brevet, för fy fan vad dåligt jag mådde på det totalt okreativa slitsamma jobbet då. Åkte hem varenda lunch för att kolla posten. Inget brev. Inget brev. Inget brev. .... BREV!!!!! Började gråta nästan innan jag öppnat det. Brevet från den enda skola jag verkligen ville gå... sprätta sprätta... Jag är... antagen... WHAAAAAAAAAAAT!!!! ANTAGEEEEEEEEEEEEEEEN!!! Hooodelaaalyyyy! Åkte tillbaka till bajsjobbet med smilgroparna vid öronen, gick direkt till chefen och begärde tjänstledigt. Vilken känsla.
Gick skolan. Sommarlov. Sökte Skara skolscen samtidigt som breven om vilka som gått vidare till andra året skickades ut. Bodde hos min älskade vän Muminpappan. Vi var tvungna att åka hem under pausen på sökningarna i Skara för att kolla posten. Den hade inte kommit! Panik! Men den måste komma när som helst! Vi spelar kort så länge för att fördriva tiden. Spelar som sopor, kan inte tänka, NU KOM BREVBÄRAREN oh shit my god... MUMINPAPPAN KOM IN! Ringer min mamma - har posten kommit? Ja... sprätt sprätt... JAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Ozzy och Muminpappan dansar en liten krejsi dans och åker tillbaks till sökningarna.
När skolan var över var jag tvungen att gå tillbaks till sliltjobbet. Samma dag som skolan började för hösten satt jag vid en kassaapparat och stirrade ut mot solen utanför och längtde tillbaks, och åkte ännu längre ner i deppträsket än vad jag varit innan jag kom in på skolan. Jobbade hela hösten. Flyttade till stan för att kunna vara med i teatergruppen skolkompisarna startat. Pendlade till bajsjobbet. Hyrde ut lägenheten i byhålan i andra hand till en sunkig misskötsam idiot. Kändes som om jag satt fast. Sökte ett jätteskojigt "skådisjobb" på en stor nöjespark i centrala Göteborg. Återigen... the brevhorror. Den här gången var brevet vägen ut. Fick projektanställning som gjorde att jag kunde säga kiss and goodbye till bajsjobbet och hello till tio års frilansande som skådis och pedagog och fy fan vad kul det har varit! Så länge man slipper väntan på the brev. För den väntan är pure horror.
Posten kanske har kommit nu? 11.03... förmodligen inte. Men kanske måste kolla... för säkerhets skull?
torsdag, februari 07, 2008
Smärta och sanslös humor i en krejsi kombination
Här var det tyst!
Jag har bara skitont i ryggen. Pissigt bajsigt oooooont! Idag har jag ondare än igår. Igår var jag på Marinas jobb och fick mig en frisyr. Satt alltså en stund och blev klippt. Det skulle jag tydligen inte gjort. För jag fick en låsning till i ryggen av det, så nu har jag två. Va fint.
Anledningen till att jag idag orkade logga in och blogga var följande fantastiska skylt:
Man kan inte låta bli att undra om namnet är taget. Och i så fall.. när? Före eller efter han började jobba med RYAMATTOR! RYA!
Jag vill ha en rya.
Jag har bara skitont i ryggen. Pissigt bajsigt oooooont! Idag har jag ondare än igår. Igår var jag på Marinas jobb och fick mig en frisyr. Satt alltså en stund och blev klippt. Det skulle jag tydligen inte gjort. För jag fick en låsning till i ryggen av det, så nu har jag två. Va fint.
Anledningen till att jag idag orkade logga in och blogga var följande fantastiska skylt:
Man kan inte låta bli att undra om namnet är taget. Och i så fall.. när? Före eller efter han började jobba med RYAMATTOR! RYA!
Jag vill ha en rya.
onsdag, januari 30, 2008
Egentligen är jag en docka av plåt
Alltså man är ju inte snabb.
I minst tre år har jag till och från haft skitont i höfterna, ibland så illa att jag har fått hoppa på kryckor. Men när jag fick ont fick jag inte komma till vårdcentralen i den här fantastiska stan, för "det finns inga tider". Nänä, men jag kan vänta i flera år om det är så, jag har redan väntat i ett år så... "ja, men det finns inga tider". ?! Inga tider? Så ni har fullbokat ända tills världens ände alltså? Jaha, ska man gratulera eller beklaga?
Förutom höfter av plåt har jag dessutom en rygg av plåt. Till och från skitont. I en herrans massa år fick jag pangtjongbang skitont i ryggen och kunde inte röra mig på en dag ungefär. Ända tills... i höstas kanske? Sen dess har jag ont i ryggen konstant. Men har jag ringt fabbror doktorn? Neee... Det går nog över av sig självt, och dessutom har de ju fullbokat till världens ände. Dessutom vänjer man sig vid smärta, tänker knappt på den längre.
Fast på sista tiden har jag ändå övervägt att ta en riktig strid för att få komma till doktorn, för nu kan jag inte ens dammsuga utan att det gör sketaont. Och varje gång jag ska tvätta tänker jag fan också, tvätta som gör så ont i ryggen. Att huka sig och slänga in tvätt i maskinen är fan skitjobbigt, för jag måste använda benen för att komma ner till tvättmaskinsnivå. Som att sitta i såndär gympaterrorstol fast utan vägg att luta sig mot. Så nu har jag skitstarka ben i och för sig.
Men ringa doktorn? Ääää... man får ju bara Diklofenak och en klapp på axeln ändå.
Men så igår upptäckte jag för andra gången att en och samma leverfläck var torr och fnasig och bråkade lite, och cancer vill man ju inte ha, så då *trumpetfanfar* ringde jag till doktorn! Och jag måste säga att det var väldans vad den lilla vårdcentralen i den stora staden har utvecklats. "Lämna ditt nummer så ringer vi tillbaks till dig kvart i elva." Wo! Service! Och så ringer det. Och så säger kvinnan på andra sidan "jaha... leverfläck.. hmm.. hmm.. blöder den?" nää det gör det inte, den är bara lite torr och fnasig. "har den växt?" och det har den ju inte, men jag vill ju komma till doktorn. Tänker att jag kan beta av höften och ryggen på samma gång, så jag säger ja liite tror jag. "ok, då får du numret till två olika ställen du kan komma till utan remiss och kolla den, men höften och ryggen kan du komma hit och kolla den 14 februari, vill du komma klockan då, då, då, då, då eller då?"
...............
WHAAAAAAAAAAT?????!!!!
Jag fick tid om två veckor! Bara sådär! Och ska kolla mina harviga åkommor som jag harvat med så fantastiskt fruktansvärt länge!
Tänk om resultatet blir en kropp utan smärta? ...Oj... jag började visst gråta lite när jag skrev den meningen, jag måste ha ondare än vad jag tror. Vad skumt.
I minst tre år har jag till och från haft skitont i höfterna, ibland så illa att jag har fått hoppa på kryckor. Men när jag fick ont fick jag inte komma till vårdcentralen i den här fantastiska stan, för "det finns inga tider". Nänä, men jag kan vänta i flera år om det är så, jag har redan väntat i ett år så... "ja, men det finns inga tider". ?! Inga tider? Så ni har fullbokat ända tills världens ände alltså? Jaha, ska man gratulera eller beklaga?
Förutom höfter av plåt har jag dessutom en rygg av plåt. Till och från skitont. I en herrans massa år fick jag pangtjongbang skitont i ryggen och kunde inte röra mig på en dag ungefär. Ända tills... i höstas kanske? Sen dess har jag ont i ryggen konstant. Men har jag ringt fabbror doktorn? Neee... Det går nog över av sig självt, och dessutom har de ju fullbokat till världens ände. Dessutom vänjer man sig vid smärta, tänker knappt på den längre.
Fast på sista tiden har jag ändå övervägt att ta en riktig strid för att få komma till doktorn, för nu kan jag inte ens dammsuga utan att det gör sketaont. Och varje gång jag ska tvätta tänker jag fan också, tvätta som gör så ont i ryggen. Att huka sig och slänga in tvätt i maskinen är fan skitjobbigt, för jag måste använda benen för att komma ner till tvättmaskinsnivå. Som att sitta i såndär gympaterrorstol fast utan vägg att luta sig mot. Så nu har jag skitstarka ben i och för sig.
Men ringa doktorn? Ääää... man får ju bara Diklofenak och en klapp på axeln ändå.
Men så igår upptäckte jag för andra gången att en och samma leverfläck var torr och fnasig och bråkade lite, och cancer vill man ju inte ha, så då *trumpetfanfar* ringde jag till doktorn! Och jag måste säga att det var väldans vad den lilla vårdcentralen i den stora staden har utvecklats. "Lämna ditt nummer så ringer vi tillbaks till dig kvart i elva." Wo! Service! Och så ringer det. Och så säger kvinnan på andra sidan "jaha... leverfläck.. hmm.. hmm.. blöder den?" nää det gör det inte, den är bara lite torr och fnasig. "har den växt?" och det har den ju inte, men jag vill ju komma till doktorn. Tänker att jag kan beta av höften och ryggen på samma gång, så jag säger ja liite tror jag. "ok, då får du numret till två olika ställen du kan komma till utan remiss och kolla den, men höften och ryggen kan du komma hit och kolla den 14 februari, vill du komma klockan då, då, då, då, då eller då?"
...............
WHAAAAAAAAAAT?????!!!!
Jag fick tid om två veckor! Bara sådär! Och ska kolla mina harviga åkommor som jag harvat med så fantastiskt fruktansvärt länge!
Tänk om resultatet blir en kropp utan smärta? ...Oj... jag började visst gråta lite när jag skrev den meningen, jag måste ha ondare än vad jag tror. Vad skumt.
söndag, januari 27, 2008
Ett ufo har kraschlandat
Nu har jag arbetat aktivt med anti-cocooning i en vecka. Hösten gick ju i kokongens tecken. Stanna hemma, träffa ingen förutom dansfolket och improfolket och skolfolket. Men nu har jag varit duktig i en vecka. Musikquiz. Föllsedagskväll på krog. Öl med gammal vän. Stor brakfest. Allt medhunnet på en vecka. Resultat?
Jag vill vara hemmaaaaaaaaa!
Jag blir så ledsen av världen ofta. Hittar inte min plats. Är sjukligt blyg i sociala sammanhang men låtsas inte om det, vilket gör att jag bara blir konstig och koko och uppraggad av jättekonstiga människor som jag inte vill ha och hamnar i konstiga diskussioner om konstiga saker.
Gårdagens brakfest var en riktig höjdare. Egentligen. Förutom att jag gick dit utan sällskap. Och gick omkring och kände mig som ett ensamt ufo nästan hela kvällen, trots att jag kände flera stycken på festen.
Jag är ett ufo. Ett bittert ufo.
Dagens helt galet bra musiktips är POST som verkligen borde få ett skivkontrakt omgående. De är så bra så jag får ont i hjärtat varje gång jag ser dem live. Igår till exempel. De spelade i vardagsrummet på brakfesten. Kvällens absoluta höjdpunkt. Sångar-Urban har århundradets hetaste röst.
Jag vill vara hemmaaaaaaaaa!
Jag blir så ledsen av världen ofta. Hittar inte min plats. Är sjukligt blyg i sociala sammanhang men låtsas inte om det, vilket gör att jag bara blir konstig och koko och uppraggad av jättekonstiga människor som jag inte vill ha och hamnar i konstiga diskussioner om konstiga saker.
Gårdagens brakfest var en riktig höjdare. Egentligen. Förutom att jag gick dit utan sällskap. Och gick omkring och kände mig som ett ensamt ufo nästan hela kvällen, trots att jag kände flera stycken på festen.
Jag är ett ufo. Ett bittert ufo.
Dagens helt galet bra musiktips är POST som verkligen borde få ett skivkontrakt omgående. De är så bra så jag får ont i hjärtat varje gång jag ser dem live. Igår till exempel. De spelade i vardagsrummet på brakfesten. Kvällens absoluta höjdpunkt. Sångar-Urban har århundradets hetaste röst.
torsdag, januari 24, 2008
sju sanningar var det ja
Oh well, jag kan väl inte dissa en utmaning när jag får den för andra gången.
Sju sanningar om mig själv:
1: Varje gång jag blir kär mår jag fruktansvärt dåligt och blir deprimerad. (Insikt som kom igår kväll/natt i något onyktert tillstånd.)
2: Jag har tränat kampsport.
3: Jag har druckit öl med Rolf Lassgård.
4: När jag var jätteliten, typ kanske tre år höll jag på att dö. Kräktes i flera dagar och var till slut så uttorkad att mamma körde mig till sjukhuset. I bilen in så var jag helt borta, troligen medvetslös, och svarade inte när mamma ropade på mig. Hon trodde att jag dog där och då. Sen fick jag ligga på sjukhus jättelänge och det enda jag minns var att jag hade rosa sjukhusstrumpor och att det var mysigt att mamma sov i sängen bredvid.
5: När jag var sisådär 18 fick jag ligga på sjukhus en gång till jättelänge för att de inte visste varför jag hade så ont i magen att jag inte kunde röra mig. Jag fick åka ambulans från vårdcentralen till sjukhuset. Det var skumt. Efter fyra dagar fick jag åka hem, och vet än idag inte varför jag hade så ont.
6: Jag minns mitt allra första riktiga simtag i livet. Jag skulle ta baddaren i simskolan. Då skulle man slänga sig i vattnet mot fröken, och då kände jag plötsligt att vattnet bar mig. Pling! Ahaaaaaaaa! Frän känsla. Sen dess har jag varit ett våtdjur och älskar att bada och simma. Hellre än bra, men fan va gött de eeee.
7: Jag såg min första stora livekonsert när jag var 15 år gammal. Jag och Marina gick på Michael Jackson på Eriksberg. Bad-turnén. Marina stod längst fram. Jag också. Under en låt av förbandet (Kim Wilde!) sen pallade jag inte, för på den tiden fanns bara ett enda kravallstaket - längst fram. 50.000 pers tryckte på bakifrån. Men ändå. Jag och 50.000 pers när man är 15 bast och Michael några meter bort. Mäktigt.
Jag skickar inte vidare, with all do respect.
Sju sanningar om mig själv:
1: Varje gång jag blir kär mår jag fruktansvärt dåligt och blir deprimerad. (Insikt som kom igår kväll/natt i något onyktert tillstånd.)
2: Jag har tränat kampsport.
3: Jag har druckit öl med Rolf Lassgård.
4: När jag var jätteliten, typ kanske tre år höll jag på att dö. Kräktes i flera dagar och var till slut så uttorkad att mamma körde mig till sjukhuset. I bilen in så var jag helt borta, troligen medvetslös, och svarade inte när mamma ropade på mig. Hon trodde att jag dog där och då. Sen fick jag ligga på sjukhus jättelänge och det enda jag minns var att jag hade rosa sjukhusstrumpor och att det var mysigt att mamma sov i sängen bredvid.
5: När jag var sisådär 18 fick jag ligga på sjukhus en gång till jättelänge för att de inte visste varför jag hade så ont i magen att jag inte kunde röra mig. Jag fick åka ambulans från vårdcentralen till sjukhuset. Det var skumt. Efter fyra dagar fick jag åka hem, och vet än idag inte varför jag hade så ont.
6: Jag minns mitt allra första riktiga simtag i livet. Jag skulle ta baddaren i simskolan. Då skulle man slänga sig i vattnet mot fröken, och då kände jag plötsligt att vattnet bar mig. Pling! Ahaaaaaaaa! Frän känsla. Sen dess har jag varit ett våtdjur och älskar att bada och simma. Hellre än bra, men fan va gött de eeee.
7: Jag såg min första stora livekonsert när jag var 15 år gammal. Jag och Marina gick på Michael Jackson på Eriksberg. Bad-turnén. Marina stod längst fram. Jag också. Under en låt av förbandet (Kim Wilde!) sen pallade jag inte, för på den tiden fanns bara ett enda kravallstaket - längst fram. 50.000 pers tryckte på bakifrån. Men ändå. Jag och 50.000 pers när man är 15 bast och Michael några meter bort. Mäktigt.
Jag skickar inte vidare, with all do respect.
måndag, januari 21, 2008
Ah, jag ser mönstret
Jag kom på varför det hela tiden säger swooosh i mitt liv. Här följer ett exempel på mina sysslor utöver skolan, som är det jag ska pyssla med egentligen. En typisk Ozzyvecka kan man säga:
Måndag: Måndagsdans
Tisdag: Improrep
Onsdag: Födelsedagöl för ny kompis och dito lagmedlem i quizlag.
Torsdag: Danskurs. Och improrep samtidigt fast på andra sidan stan.
Fredag: After work impro
Lördag: Dans i nordstan dagtid, födelsedagsfest i villan för ovan nämnda nyfunna vän kvällstid. (Tema randigt! Svårt! Vågar inte köra clownoutfiten på fest.)
Söndag:Thédans (på bakfyllan?! hur ska det gå?)
(notera att jag inte än skrivit in eventuellt födelsedagsfirande för syskonbarnet som fyller år imorrn)(notera att jag dessutom, rent teoretiskt sett, läser 133%)
Måndag: Måndagsdans
Tisdag: Improrep
Onsdag: Födelsedagöl för ny kompis och dito lagmedlem i quizlag.
Torsdag: Danskurs. Och improrep samtidigt fast på andra sidan stan.
Fredag: After work impro
Lördag: Dans i nordstan dagtid, födelsedagsfest i villan för ovan nämnda nyfunna vän kvällstid. (Tema randigt! Svårt! Vågar inte köra clownoutfiten på fest.)
Söndag:Thédans (på bakfyllan?! hur ska det gå?)
(notera att jag inte än skrivit in eventuellt födelsedagsfirande för syskonbarnet som fyller år imorrn)(notera att jag dessutom, rent teoretiskt sett, läser 133%)
Swooosh sa det bara
Börjar ny kurs idag (litteraturvetenskap wehoooo rooooliiiigt), men inte förrän 14:15. Morgonen går därför under fix och trixtema. Skicka ut nyhetsbrev till ensemblen i Göteborgs improvisationsteater, stans absolut roligaste och bästa teater! Skicka fakturor för mitt eget företag. Kolla om jag fått in betalningar. Inser att det är nytt år, och alltså dags att skapa en ny mapp för förra årets fakturor. Och inser att jag har haft mitt företag i fem år. FEM ÅR! Fem fuckin jävla år!!!
Tiden går så sjukt fort.
Fick också lite perspektiv när jag förra helgen på auditionen mötte Tomas som jag spelade Mästaren och Margarita med för några år sedan. Han blev pappa i samma veva. Ja just det, hur gammal är din unge nu då? säger jag och tänker 3-4 år typ.
...... Åtta. Hon går i tvåan. Det är alltså åtta år sedan vi spelade Mästaren. Ghah.
Och brollan fyller 40. Så det blir 40-årskalas. För min BROOOOOOOOR! Men hallå! Min bror ska köra epatraktor, snusa, lyssna på hårdrock och träna taido. (Nej vi växte inte upp i en tätort om man säger så.) Nähä... han har visst tre barn, eget företag, hus och tränar sonens knattelag i fotboll.
Och igår var vi på musikquiz på Notting Hill. För ett tag sen var vi jämt där, men nu var det ett tag sen jag var här, säger jag och tänker att det var väl ett par månader sen kanske. Och räknar ut att jag inte varit där sen tidigt i våras. Alltså nästan ett år sen.
Tiden går så tokfort. Så tokfort att jag inte hinner sitta här längre för jag måste rusa iväg och börja nya kursen. Rajjdidajj.
Tiden går så sjukt fort.
Fick också lite perspektiv när jag förra helgen på auditionen mötte Tomas som jag spelade Mästaren och Margarita med för några år sedan. Han blev pappa i samma veva. Ja just det, hur gammal är din unge nu då? säger jag och tänker 3-4 år typ.
...... Åtta. Hon går i tvåan. Det är alltså åtta år sedan vi spelade Mästaren. Ghah.
Och brollan fyller 40. Så det blir 40-årskalas. För min BROOOOOOOOR! Men hallå! Min bror ska köra epatraktor, snusa, lyssna på hårdrock och träna taido. (Nej vi växte inte upp i en tätort om man säger så.) Nähä... han har visst tre barn, eget företag, hus och tränar sonens knattelag i fotboll.
Och igår var vi på musikquiz på Notting Hill. För ett tag sen var vi jämt där, men nu var det ett tag sen jag var här, säger jag och tänker att det var väl ett par månader sen kanske. Och räknar ut att jag inte varit där sen tidigt i våras. Alltså nästan ett år sen.
Tiden går så tokfort. Så tokfort att jag inte hinner sitta här längre för jag måste rusa iväg och börja nya kursen. Rajjdidajj.
fredag, januari 18, 2008
Mitt pluggjag förfaller
Klockan 18 minuter i fyra får jag mitt leveranskvitto från urkund. Hemtenta mottagen. Deadline 16:00. Jag skickar alltså in 18 minuter innan deadline. Jag har ALDRIG varit såhär sen med en hemtenta ever. Brukar alltid vara klar typ dan innan. Jag förfaller. Men, nu känns det gött som FAN!
Synd att man inte röker, annars skulle en cigarr suttit fint. Skumpa? Har ingen. Tårta? Har ingen. Vad har jag hemma som jag skulle kunna fira med...? *leta leta* Jaha. Det mest fest-aktiga jag har hemma är likören från nyårsfirandet 2002 och tre folköl. Eller chokladpudding utan grädde till. Blä.
Fan också. Jag vill fira! Festmåltiden idag består av: Kycklingköttbullar, snabbmakaroner och vatten. Partääjjj.
Synd att man inte röker, annars skulle en cigarr suttit fint. Skumpa? Har ingen. Tårta? Har ingen. Vad har jag hemma som jag skulle kunna fira med...? *leta leta* Jaha. Det mest fest-aktiga jag har hemma är likören från nyårsfirandet 2002 och tre folköl. Eller chokladpudding utan grädde till. Blä.
Fan också. Jag vill fira! Festmåltiden idag består av: Kycklingköttbullar, snabbmakaroner och vatten. Partääjjj.
torsdag, januari 17, 2008
Hela världen behöver ha en Jan
Häromdagen på fejjan fick jag en inbjudan till ett event. Man ska stänga av strömmen mellan 20-21 på lördag. Gött tänkte jag, precis det ska jag göra! Grymt orolig för den globala uppvärmningen och vår extrema överkonsumtion av allt. Framförallt elektricitet.
Och sen tänkte jag på att jag alltså ska sitta helt ensam i en kolsvart lägenhet och stirra i en timme.
Och sen kom jag på att det dessutom är stjärnorna på slottet precis då. Janne Malmsjös dag. Jag ÄLSKAR Janne Malmsjö. Inte så att jag köper alla hans skivor och sånt, men fan vilken go och glad göbbe! Och faktiskt... jag började skriva dagbok när jag var sex år. På första sidan står det ungefär såhär:
jag vaknade sen gik jag up o lysnade på hela världen behöver ha en sång med jane malmsjö och halå hela pressen med chattanooga
Jag måste ha kollat upp stavningen på Chattanooga. För det kan man ju inte stava rätt till om man inte kan stava till Janne. Dagen därpå står det ungefär såhär:
jag vaknade sen gik jag up ok lysnade på minimotorbajk med jane lucas och hela världen behöver ha en sång av jane malmsjö sen gik jag till thomas med äggost å vad glada dom blev
Dagen därpå:
jag vaknade sen gik jag up o lysnade på hela världen behöver ha en sång med jane malmsjö sen sa mamma att vi ska åka til henån för jag ska få en sindi å vad glad jag blev!
Janne Malmsjö var kungen även då. Minns att jag diggade loss fett till "Vår bästa tid är nu". Jag tycker fortfarande den är helt grym. En skämslåt kanske? Och på lördag ska han rula på slottet. Och jag ska stänga av strömmen. Eller ja... släcka alla lampor kanske. Och stänga av kyl och frys. Men teven?... *ånkar*
Och sen tänkte jag på att jag alltså ska sitta helt ensam i en kolsvart lägenhet och stirra i en timme.
Och sen kom jag på att det dessutom är stjärnorna på slottet precis då. Janne Malmsjös dag. Jag ÄLSKAR Janne Malmsjö. Inte så att jag köper alla hans skivor och sånt, men fan vilken go och glad göbbe! Och faktiskt... jag började skriva dagbok när jag var sex år. På första sidan står det ungefär såhär:
jag vaknade sen gik jag up o lysnade på hela världen behöver ha en sång med jane malmsjö och halå hela pressen med chattanooga
Jag måste ha kollat upp stavningen på Chattanooga. För det kan man ju inte stava rätt till om man inte kan stava till Janne. Dagen därpå står det ungefär såhär:
jag vaknade sen gik jag up ok lysnade på minimotorbajk med jane lucas och hela världen behöver ha en sång av jane malmsjö sen gik jag till thomas med äggost å vad glada dom blev
Dagen därpå:
jag vaknade sen gik jag up o lysnade på hela världen behöver ha en sång med jane malmsjö sen sa mamma att vi ska åka til henån för jag ska få en sindi å vad glad jag blev!
Janne Malmsjö var kungen även då. Minns att jag diggade loss fett till "Vår bästa tid är nu". Jag tycker fortfarande den är helt grym. En skämslåt kanske? Och på lördag ska han rula på slottet. Och jag ska stänga av strömmen. Eller ja... släcka alla lampor kanske. Och stänga av kyl och frys. Men teven?... *ånkar*
"Ge samtidigt exempel på... blaj blaj blaj"
Här sitter jag och försöker komma på kloka saker om nationalismen. Men det enda jag kan tänka på är att ingen tycker om clowner.
Låter det tragiskt? Det är det inte. Jag skrattar.
Fast jag hänger också upp mig på att jag inte har en av kursböckerna. Tänkte läsa den som referensex på ub. Men den är snodd. Pilutta. Så nu är frågan; ska jag slå pannan blodig och försöka få tag på bokjävlen eller skita i den och skriva en massa andra smarta saker från andra källor?
Klockan är tjugo i två och jag har idag skrivit "NOLL" ord om nationalismen. Fast en hel sida om Sverige efter 1945. Det svaret blir überbra I tell ya. Så då kanske man kan stå ut med bajsresultat på nationalismenfrågan.
Ja, detta är ordbajseri. Tidsfördriv. För att undvika att skriva om nationalismen. Ändå har jag köpt kaka för att motivera mig. Vad gjorde jag? Åt kaka och bloggade.
Duktisch.
Låter det tragiskt? Det är det inte. Jag skrattar.
Fast jag hänger också upp mig på att jag inte har en av kursböckerna. Tänkte läsa den som referensex på ub. Men den är snodd. Pilutta. Så nu är frågan; ska jag slå pannan blodig och försöka få tag på bokjävlen eller skita i den och skriva en massa andra smarta saker från andra källor?
Klockan är tjugo i två och jag har idag skrivit "NOLL" ord om nationalismen. Fast en hel sida om Sverige efter 1945. Det svaret blir überbra I tell ya. Så då kanske man kan stå ut med bajsresultat på nationalismenfrågan.
Ja, detta är ordbajseri. Tidsfördriv. För att undvika att skriva om nationalismen. Ändå har jag köpt kaka för att motivera mig. Vad gjorde jag? Åt kaka och bloggade.
Duktisch.
Hej, ingen tycker om dig
Morgonen börjar med att en snubbe från GP's webtv ringer och vill intervjua mig angående att ingen tycker om clowner.
Trodde han att jag skulle bli smickrad av det?
Uppdatering: Kolla här brollan. Well, hade jag mött en sån clown hade jag också blivit rädd.
Trodde han att jag skulle bli smickrad av det?
Uppdatering: Kolla här brollan. Well, hade jag mött en sån clown hade jag också blivit rädd.
onsdag, januari 16, 2008
Nationalism och svensk samhällsutveckling bluttan blajj
I mina universitetsstudiers barndom älskade jag hemtenta. Sitta hemma och riktigt gôra ner sig i en eller två specifika frågor. Bara tänka på det i en vecka.
Det gör jag inte längre.
Jag har tråkigt. Jag vill ha kaka. Det är fan helt jävla bajsabajsatråkigt att skriva hemtenta utan sockeråfett!
Det gör jag inte längre.
Jag har tråkigt. Jag vill ha kaka. Det är fan helt jävla bajsabajsatråkigt att skriva hemtenta utan sockeråfett!
lördag, januari 12, 2008
En auditiondag senare...
Det var så otroligt länge sedan jag var på audition. Sist jag gjorde något liknande var för en reklamfilm för Telia. Men då var vi en hel grupp, min egen lilla clowngrupp, som kände varandra sen innan. Och det var bara vi och en regissör och en filmkamera. Och vi fick jobbet, lätt som en plätt. Men det visste vi i princip innan vi gjorde provfilmningen. Eller i alla fall jag visste.
Idag var det nummerordning. Massa folk. Massa folk man kände igen, ännu fler man kände. Upprop. Nervösa människor som mår dåligt och kissar var femte minut. Och plötsligt kastades jag fem år tillbaka i tiden, den tid då jag sökte scenskolor, teaterjobb, you name it.
För några år sedan bestämde jag mig för att skaffa mig en karriär till, förutom den inom teatervärlden. Så jag började plugga på universitetet, vilket jag gör fortfarande. Och vips var man intressant. De senaste årens teateruppdrag har aldrig varit jobb jag sökt. Det har varit människor som ringt upp mig för att de hört ryktesvägen att jag kan ditten och datten. Teatern har gått från något akut livsviktigt till att bli mitt sjukt roliga extraknäck. Men så fick jag ju ett ryck och fick för mig att jag skulle ha det häringa jobbet. Vilket inkluderar audition.
Och jag mår så dåligt. Inte personligen, över min egen prestation. Jag är grym, jag kommer få jobb. Det känner jag i hela kroppen. Men för alla andra. Alla otroligt talangfulla människor, som mår så dåligt. De som inte kunde äta innan de gick dit. De som gör allt för att sticka ut och bli synliga, men samtidigt vill verka avslappnade och coola. De som inte litar till sin egen förmåga utan bara klankar ner på det de gjorde fel istället för att vara glada för det de gjorde rätt.
Så fort jag kom innanför dörren här hemma började jag storböla. Inte för min egen skull. För som sagt, jag är grym, jag kommer få jobb. Och om jag mot förmodan inte får det så dör jag inte. Det finns så många andra roliga jobb här i världen. Men för de andra. Det kändes precis som om jag var en kruttorr tvättsvamp som fått ligga i blöt ett dygn. Jag hade sugit åt mig alla andras känslostormar. Och de ville ut. De vill fortfarande ut.
Samtidigt är jag så jävlainihelvetes glad för hur långt jag har kommit rent personligt. Efter jag gick ut från sångprovet frågade vännerna hur det gick. "Bra som fan!" säger jag, überstolt. En stund senare kom jag på att jag ju faktiskt glömde en hel textrad. Men vad spelar en textrad för roll? Hade det varit Ozzy à la 1999 hade jag slagit mig själv röd och blå och bara fokuserat på att jag missade en textrad. Nu minns jag bara hur jag nailade juryn när jag helt oförberett fick vråla loss med Vargsången.
För att citera tv-producenten i Grotesco: "Ja e fan bässst".
Idag var det nummerordning. Massa folk. Massa folk man kände igen, ännu fler man kände. Upprop. Nervösa människor som mår dåligt och kissar var femte minut. Och plötsligt kastades jag fem år tillbaka i tiden, den tid då jag sökte scenskolor, teaterjobb, you name it.
För några år sedan bestämde jag mig för att skaffa mig en karriär till, förutom den inom teatervärlden. Så jag började plugga på universitetet, vilket jag gör fortfarande. Och vips var man intressant. De senaste årens teateruppdrag har aldrig varit jobb jag sökt. Det har varit människor som ringt upp mig för att de hört ryktesvägen att jag kan ditten och datten. Teatern har gått från något akut livsviktigt till att bli mitt sjukt roliga extraknäck. Men så fick jag ju ett ryck och fick för mig att jag skulle ha det häringa jobbet. Vilket inkluderar audition.
Och jag mår så dåligt. Inte personligen, över min egen prestation. Jag är grym, jag kommer få jobb. Det känner jag i hela kroppen. Men för alla andra. Alla otroligt talangfulla människor, som mår så dåligt. De som inte kunde äta innan de gick dit. De som gör allt för att sticka ut och bli synliga, men samtidigt vill verka avslappnade och coola. De som inte litar till sin egen förmåga utan bara klankar ner på det de gjorde fel istället för att vara glada för det de gjorde rätt.
Så fort jag kom innanför dörren här hemma började jag storböla. Inte för min egen skull. För som sagt, jag är grym, jag kommer få jobb. Och om jag mot förmodan inte får det så dör jag inte. Det finns så många andra roliga jobb här i världen. Men för de andra. Det kändes precis som om jag var en kruttorr tvättsvamp som fått ligga i blöt ett dygn. Jag hade sugit åt mig alla andras känslostormar. Och de ville ut. De vill fortfarande ut.
Samtidigt är jag så jävlainihelvetes glad för hur långt jag har kommit rent personligt. Efter jag gick ut från sångprovet frågade vännerna hur det gick. "Bra som fan!" säger jag, überstolt. En stund senare kom jag på att jag ju faktiskt glömde en hel textrad. Men vad spelar en textrad för roll? Hade det varit Ozzy à la 1999 hade jag slagit mig själv röd och blå och bara fokuserat på att jag missade en textrad. Nu minns jag bara hur jag nailade juryn när jag helt oförberett fick vråla loss med Vargsången.
För att citera tv-producenten i Grotesco: "Ja e fan bässst".
Fioler och stämsång skriven av Godalmighty?
Nä nu håller det inte längre.
Jag kan aldrig mer lyssna på Anthony and the Johnsons "I am a bird now". Världens kanske bästa skiva. Men ajjjjjjj vad ont den gör i hjärtat! Jag förstår inte!
Det är som att Anthony sätter ett stenhårt finger på varenda ond punkt i själen. Plockar ut onda punkten, lägger en varm filt om och vaggar. Precis så känns det. Börjar tänka sorgliga, nostalgiska tankar. Saker som inte plågar mig så mycket i det vardagliga livet. Men med Anthony som soundtrack blir det otroligt plågsamt. Och vackert samtidigt.
Vanliga dagar går jag omkring och saknar transvestiterna lite då och då, tänker att nä fan, nu har jag inte pratat med dem på över ett år, jag MÅSTE ringa. Och så gör jag inte det. Men med Anthony som soundtrack tänker jag att min fasta punkt i tillvaron har flyttat jättelångt bort och inte finns längre. Min rot är borta. Min tillflyktsort. Och jag börjar storböla. Så ont gör det inte vanligtvis. Vanligtvis är det mest lite tråkigt och tomt, men jag har ju andra vänner. (Även om jag på ett mirakulöst sätt har lyckats (mot mina intentioner) att krympa den kretsen avsevärt senaste halvåret.)
Anthony rotar dessutom fram de sorger man verkligen försökt begrava, sudda ut ur medvetandet. Som sorgen efter pappa som dog när jag var fyra månader. Sorgen som går bredvid mig dagligen, men som nuförtiden har fått en allt mindre plats i tillvaron. Men med Anthony i lurarna är det verkligen stackars mig. Som aldrig fick lära känna honom.
Förutom sorg och nostalgi rotar Anthony fram den oerhörda empatin. Plötsligt mår jag till exempel fruktansvärt dåligt över alla ensamma gamla människor som sitter i ensamma lägenheter eller i opersonliga vårdhemsrum och väntar på att få dö. Och plötsligt har jag förlorat mig i sorgliga tankar, och en timme har gått.
Som nu. När jag inte alls har tid att sitta här, för om två timmar ska jag på audition och innan dess måste jag hinna repa, käka, packa väskan och göra mig oemotståndlig. Men Anthony har den inverkan på mig. Hela kroppen fryser till, fastnar i en position, och plötsligt är jag bara tankar.
Så nu stänger jag av. Med risk för återfall. För det är ju så jävlarsinihelvete bra.
Jag kan aldrig mer lyssna på Anthony and the Johnsons "I am a bird now". Världens kanske bästa skiva. Men ajjjjjjj vad ont den gör i hjärtat! Jag förstår inte!
Det är som att Anthony sätter ett stenhårt finger på varenda ond punkt i själen. Plockar ut onda punkten, lägger en varm filt om och vaggar. Precis så känns det. Börjar tänka sorgliga, nostalgiska tankar. Saker som inte plågar mig så mycket i det vardagliga livet. Men med Anthony som soundtrack blir det otroligt plågsamt. Och vackert samtidigt.
Vanliga dagar går jag omkring och saknar transvestiterna lite då och då, tänker att nä fan, nu har jag inte pratat med dem på över ett år, jag MÅSTE ringa. Och så gör jag inte det. Men med Anthony som soundtrack tänker jag att min fasta punkt i tillvaron har flyttat jättelångt bort och inte finns längre. Min rot är borta. Min tillflyktsort. Och jag börjar storböla. Så ont gör det inte vanligtvis. Vanligtvis är det mest lite tråkigt och tomt, men jag har ju andra vänner. (Även om jag på ett mirakulöst sätt har lyckats (mot mina intentioner) att krympa den kretsen avsevärt senaste halvåret.)
Anthony rotar dessutom fram de sorger man verkligen försökt begrava, sudda ut ur medvetandet. Som sorgen efter pappa som dog när jag var fyra månader. Sorgen som går bredvid mig dagligen, men som nuförtiden har fått en allt mindre plats i tillvaron. Men med Anthony i lurarna är det verkligen stackars mig. Som aldrig fick lära känna honom.
Förutom sorg och nostalgi rotar Anthony fram den oerhörda empatin. Plötsligt mår jag till exempel fruktansvärt dåligt över alla ensamma gamla människor som sitter i ensamma lägenheter eller i opersonliga vårdhemsrum och väntar på att få dö. Och plötsligt har jag förlorat mig i sorgliga tankar, och en timme har gått.
Som nu. När jag inte alls har tid att sitta här, för om två timmar ska jag på audition och innan dess måste jag hinna repa, käka, packa väskan och göra mig oemotståndlig. Men Anthony har den inverkan på mig. Hela kroppen fryser till, fastnar i en position, och plötsligt är jag bara tankar.
Så nu stänger jag av. Med risk för återfall. För det är ju så jävlarsinihelvete bra.
torsdag, januari 10, 2008
Absolute tvångsblogg 2008
Det hänger många obesvarade frågor i luften just nu känner jag. Inte i mitt liv, men i mina läsares. (Ni typ tre som orkat hänga kvar sen min bloggharakiri).
Det senaste sajkots mystiska manöver - att ta bort mig från kompislistan på facebook för att jag inte skulle "hamna i trubbel" bemöttes av mig på följande sätt:
Manöver numero ett bemöttes med tystnad. Manöver två bemöttes med "Jaaa, jag vet. Men det beror på ett visst självmordsbenäget ex, och i onsdags var det så illa så att jag bara rensade så hon inte ska få för sig nåt". Sen ville jag inte höra mer, utan bjöd upp till dans istället. Jag tänker ändå inte gifta mig med honom. Inte ens hångla. Inte ens flörta. Har till och med ignorerat ett antal fylleflörtningar från hans sida. Han osar ryggsäck.
---------
Mitt liv den senaste tiden har präglats av två företeelser.
Antioxidanter is da shit. Borde knäcka en rödvinare bara för att.
Mitt liv den senaste tiden har förutom ovanstående två (fem?) företeelser präglats av att jag ska söka mitt första skådisjobb sen 1800-talet ungefär. Jag ska alltså göra AUDITION! Jag ska spela en MONOLOG för en JURY! Har nästan glömt hur man gör. Men, när jag började repa in monologen så insåg jag... fan vilken bra skådis jag är. Varför har jag inte blivit skådis? (Svar: För att jag inte kom in på scenskolan för att jag inte hann repa in den förelagda monologen till tredjeprovet samma år som Sara Sommerfeldt kom in. Vi hade gått i samma klass, LÄTT, om jag hade gjort något annat än en pinsam och stel bajsmonolog. Hade jag dessutom tyckt om att sälja mig själv som en produkt samt att fjäska för folk jag inte känner bara för att de kan ge mig ett skådisjobb så hade jag nog varit hemma.) Men, skummast av allt: De som sitter i juryn på lördag består till 85% av polare. Så jag ska alltså bli bedömd av polarna. Och bli anställd av polarna. Alternativt bli ratad av polarna. Polare jag inte träffat på flera år. Hoppas man hinner hejja på dem innan, annars blir det ju megaskumt. Heeeeeeeej!.... äää jag ska bara spela min monolog först så kan vi kramas sen?
Det senaste sajkots mystiska manöver - att ta bort mig från kompislistan på facebook för att jag inte skulle "hamna i trubbel" bemöttes av mig på följande sätt:
- Besvarade hans fejjanmail med; "Jaha, det låter ju skumt, sajko och konstigt, men du har säkert en bra anledning. Hoppas allt löser sig. Kram"
- Sprang därefter på ovan nämnda sajko och hälsade honom med frasen "Hallå skumma killen!"
Manöver numero ett bemöttes med tystnad. Manöver två bemöttes med "Jaaa, jag vet. Men det beror på ett visst självmordsbenäget ex, och i onsdags var det så illa så att jag bara rensade så hon inte ska få för sig nåt". Sen ville jag inte höra mer, utan bjöd upp till dans istället. Jag tänker ändå inte gifta mig med honom. Inte ens hångla. Inte ens flörta. Har till och med ignorerat ett antal fylleflörtningar från hans sida. Han osar ryggsäck.
---------
Mitt liv den senaste tiden har präglats av två företeelser.
- Jullov liggandes i horisontalläge spelandes Rise of Nations och Diablo i moderns soffa.
- Tokhostande i moderns soffa, stundtals dämpad av moderns nya killes hostmedicin à la morfin.
- Nästan tillfrisknande från hosta - som följs av helt galen förkylning med dito soffläge i egen soffa.
- Insikt om att jag har förbannat dåligt immunförsvar.
- Undersökningar om hur man stärker sitt immunförsvar.
- Intagande av kopiösa mängder frukt.
Antioxidanter is da shit. Borde knäcka en rödvinare bara för att.
Mitt liv den senaste tiden har förutom ovanstående två (fem?) företeelser präglats av att jag ska söka mitt första skådisjobb sen 1800-talet ungefär. Jag ska alltså göra AUDITION! Jag ska spela en MONOLOG för en JURY! Har nästan glömt hur man gör. Men, när jag började repa in monologen så insåg jag... fan vilken bra skådis jag är. Varför har jag inte blivit skådis? (Svar: För att jag inte kom in på scenskolan för att jag inte hann repa in den förelagda monologen till tredjeprovet samma år som Sara Sommerfeldt kom in. Vi hade gått i samma klass, LÄTT, om jag hade gjort något annat än en pinsam och stel bajsmonolog. Hade jag dessutom tyckt om att sälja mig själv som en produkt samt att fjäska för folk jag inte känner bara för att de kan ge mig ett skådisjobb så hade jag nog varit hemma.) Men, skummast av allt: De som sitter i juryn på lördag består till 85% av polare. Så jag ska alltså bli bedömd av polarna. Och bli anställd av polarna. Alternativt bli ratad av polarna. Polare jag inte träffat på flera år. Hoppas man hinner hejja på dem innan, annars blir det ju megaskumt. Heeeeeeeej!.... äää jag ska bara spela min monolog först så kan vi kramas sen?
fredag, januari 04, 2008
Hello and welcome to nördland
Jag går ju en kurs i IT för pedagoger, och där ingår att man ska blogga om IT lite då och då, vilket jag är grymmedålig på. Jag är dessutom grymmedålig på att lämna in uppgifterna vi ska lämna in på kursen. MEN IDAG har jag fantamig gjort en inspelning av en skojig dikt jag skrivit, redigerat den och lagt in ljudeffekter och musik. Hejja mig! Så då måste jag ju blogga om det också så att jag får mina kurspoäng, så here it goes.
Audacity är ett skitbra gratisprogram som man lätt som en plätt kommer kunna använda i skolan. Hittade lite tips i PIM om hur man gjorde, vilket hjälpte mig att komma igång. Men... som vanligt så är PIM väldigt basic, så det var bara att gå in på google och leta efter mer djuplodande tipssidor. Så, med hjälp av det lyckades jag:
Hejja mig. Jag blir dock lite störd över att det inte finns lite mer djupgående information i PIM. PIM är grymmebra, enkelt och pedagogiskt. Men basic.
När jag satt och spelade in och härjade så funderade jag på vad jag ska ha det här till i min undervisning, och fann svaret direkt. Om jag lyckas få ett jobb med drama som ämne så ska de få göra radioteater. Lätt! Och man kan ha det som redovisningsform i både historia och svenska. Svenska är ju grymme, man kan spela in sina egna eller andras texter och dramatisera dem med hjälp av ljud och musik. Då får man en bättre känsla för texten, ett helt annat sätt att jobba med den än att bara sitta och analysera och tråka sig. Och då får man dessutom in "det vidgade textbegreppet"! Fi fan vad lärarprogrammet jag är nu. Eller tänk, att spela in en dramatisering av ett historiskt skeende, med ljud och hela fadderullan. Fränt!
När jag var klar med hela inspelningen kände jag mig som über-itpedagogen. Ända tills jag kollade in vad resten av uppgifterna var. Fan vad trökiga. Ett helt projekt i Multimedialab, ett program som jag inte ger många poäng för. Varför får vi inte lära oss Flash istället?
Audacity är ett skitbra gratisprogram som man lätt som en plätt kommer kunna använda i skolan. Hittade lite tips i PIM om hur man gjorde, vilket hjälpte mig att komma igång. Men... som vanligt så är PIM väldigt basic, så det var bara att gå in på google och leta efter mer djuplodande tipssidor. Så, med hjälp av det lyckades jag:
- Spela in mig själv.
- Klippa i min egen inspelning och flytta runt
- Lägga in pauser
- Reducera brus
- Använda timeshift för att få bättre timing i de olika ljudspåren
- Hantera en hel drös ljudspår samtidigt
- Hantera volymen i de olika spåren
Hejja mig. Jag blir dock lite störd över att det inte finns lite mer djupgående information i PIM. PIM är grymmebra, enkelt och pedagogiskt. Men basic.
När jag satt och spelade in och härjade så funderade jag på vad jag ska ha det här till i min undervisning, och fann svaret direkt. Om jag lyckas få ett jobb med drama som ämne så ska de få göra radioteater. Lätt! Och man kan ha det som redovisningsform i både historia och svenska. Svenska är ju grymme, man kan spela in sina egna eller andras texter och dramatisera dem med hjälp av ljud och musik. Då får man en bättre känsla för texten, ett helt annat sätt att jobba med den än att bara sitta och analysera och tråka sig. Och då får man dessutom in "det vidgade textbegreppet"! Fi fan vad lärarprogrammet jag är nu. Eller tänk, att spela in en dramatisering av ett historiskt skeende, med ljud och hela fadderullan. Fränt!
När jag var klar med hela inspelningen kände jag mig som über-itpedagogen. Ända tills jag kollade in vad resten av uppgifterna var. Fan vad trökiga. Ett helt projekt i Multimedialab, ett program som jag inte ger många poäng för. Varför får vi inte lära oss Flash istället?
torsdag, januari 03, 2008
Wii
Ok nu är det officiellt. Jag har fått tinnitus. Har tänkt att om jag bara går och fixar en bettskena som jag kan sova med så jag inte biter ihop så jäkla hårt så kommer det nog försvinna. Fast det har jag ju inte gjort. Och idag är det värre än värst. Får ont i öronen av datorknäppetiknäppet på tangenterna. Dålickt när jag och Lena har så mycket att chatta om.
Psycho circus
Ni som inte läser den här bloggen så ofta (eller ja... vem gör det? jag skriver ju aldrig nuförti'n) kanske inte känner till att
JAG SAMLAR PÅ SAJKOOOOON
i mitt liv. Låt mig giva eder ett antal exempel:
Smuts-J: En snubbe som jag dejtade som verkade vara något för mig. Ända tills jag hälsade på hemma hos honom. We're talking svinstia modell värre. Under soffbordet tornade en driva av GAMLA MJÖLKPAKEEET och tomma ölburkar. Golvet var ungefär som att gå på en sandstrand. I köket fanns allt utom mat. Till exempel en gammal cykel sönderskruvad i tysen bitar. Eller förresten, det fanns mat. Antik sådan. I drivor. Man såg till exempel inte den vita färgen på spisen. Alls. Typ. Eller jo, om man hade grävt lite bakom diverse cykeldelar så kanske man hade hittat en liten vit sida. Han samlade dessutom på flingpaket, för han tänkte att han nån gång skulle göra en labyrint av dem i taket med plexiglas under, och så skulle han ha MÖSS SOM SKULLE BO I LABYRINTEN I TAKET PÅ HANS ÄCKLIGA HEEEEEM. (Han hade bott där i ett par år och förmodligen inte städat en enda gång.)
Jag har inget emot tama möss som husdjur. Om man inte har dem i en flingpaketslabyrint i taket i ett jätteäckligt hem. Well, detta var bara några av sajkogrejerna Smuts-J ägnade sig åt.
Sen har vi även historien med Smiskraggaren från föregående nyår. Mannen i ulvakläder som efter tolvslaget förvandlades från sofistikerad fracknisse till läderklädd smiskmaskin. Då gick Ozzy hem från festen. Ensam.
Men även i ickeflörtande sammanhang dyker sajkona upp i mitt liv. Eller kanske man ska säga sajkohändelserna? Som exempelvis återträffen med gamla klassen då en av de gamla kompisarna visar sig vara schizofren, börjar tala i tungor, slå ner folk i klassen och vilja sjunga sånger för oss i ylande tonart. Tragiskt och sorgligt. Och sajko. Bizarrt.
Senast idag fick jag mig en sajkosmäll igen. En polare som jag inte känner jättebra, och som jag kanske anar har nåt sajko som lurar runt hörnet som jag inte vill fråga om. (Ofullständig satsbyggnad, jag vet. förf.anm.) Han bodde på jobbet när vi lärde känna varandra. Säkert känsligt tänker Ozzy och frågar inte varför han bor på jobbet. Och inatt har jag fått mail på fejjan från honom. Han har tagit bort mig från sin friendlist, för att han inte vill att jag ska "hamna i trubbel".
Och nu sätter Ozzys analyspersonlighet igång. Vaddå hamna i trubbel? Säljer han knark? Har han ett vansinnigt svartsjukt ex som letar upp alla tjejer han har på fejjan och trubblar? Är han kriminell? Och framförallt: vad svarar man på det mailet? "Jaha. Så du är också sajko. Då förstår jag varför du vill vara kompis med mig, för jag samlar på såna." Ska jag över huvud taget bry mig om att svara? Ska jag bara glömma bort att denna människa finns? Vilket är svårt eftersom vi ses minst en gång i veckan. Ska jag säga att jag skiter i all din sajkohistoria, berätta inte? Men då kommer jag ju bara tro att han är djupt kriminell eller är gift med she-devil.
JAG SAMLAR PÅ SAJKOOOOON
i mitt liv. Låt mig giva eder ett antal exempel:
Smuts-J: En snubbe som jag dejtade som verkade vara något för mig. Ända tills jag hälsade på hemma hos honom. We're talking svinstia modell värre. Under soffbordet tornade en driva av GAMLA MJÖLKPAKEEET och tomma ölburkar. Golvet var ungefär som att gå på en sandstrand. I köket fanns allt utom mat. Till exempel en gammal cykel sönderskruvad i tysen bitar. Eller förresten, det fanns mat. Antik sådan. I drivor. Man såg till exempel inte den vita färgen på spisen. Alls. Typ. Eller jo, om man hade grävt lite bakom diverse cykeldelar så kanske man hade hittat en liten vit sida. Han samlade dessutom på flingpaket, för han tänkte att han nån gång skulle göra en labyrint av dem i taket med plexiglas under, och så skulle han ha MÖSS SOM SKULLE BO I LABYRINTEN I TAKET PÅ HANS ÄCKLIGA HEEEEEM. (Han hade bott där i ett par år och förmodligen inte städat en enda gång.)
Jag har inget emot tama möss som husdjur. Om man inte har dem i en flingpaketslabyrint i taket i ett jätteäckligt hem. Well, detta var bara några av sajkogrejerna Smuts-J ägnade sig åt.
Sen har vi även historien med Smiskraggaren från föregående nyår. Mannen i ulvakläder som efter tolvslaget förvandlades från sofistikerad fracknisse till läderklädd smiskmaskin. Då gick Ozzy hem från festen. Ensam.
Men även i ickeflörtande sammanhang dyker sajkona upp i mitt liv. Eller kanske man ska säga sajkohändelserna? Som exempelvis återträffen med gamla klassen då en av de gamla kompisarna visar sig vara schizofren, börjar tala i tungor, slå ner folk i klassen och vilja sjunga sånger för oss i ylande tonart. Tragiskt och sorgligt. Och sajko. Bizarrt.
Senast idag fick jag mig en sajkosmäll igen. En polare som jag inte känner jättebra, och som jag kanske anar har nåt sajko som lurar runt hörnet som jag inte vill fråga om. (Ofullständig satsbyggnad, jag vet. förf.anm.) Han bodde på jobbet när vi lärde känna varandra. Säkert känsligt tänker Ozzy och frågar inte varför han bor på jobbet. Och inatt har jag fått mail på fejjan från honom. Han har tagit bort mig från sin friendlist, för att han inte vill att jag ska "hamna i trubbel".
Och nu sätter Ozzys analyspersonlighet igång. Vaddå hamna i trubbel? Säljer han knark? Har han ett vansinnigt svartsjukt ex som letar upp alla tjejer han har på fejjan och trubblar? Är han kriminell? Och framförallt: vad svarar man på det mailet? "Jaha. Så du är också sajko. Då förstår jag varför du vill vara kompis med mig, för jag samlar på såna." Ska jag över huvud taget bry mig om att svara? Ska jag bara glömma bort att denna människa finns? Vilket är svårt eftersom vi ses minst en gång i veckan. Ska jag säga att jag skiter i all din sajkohistoria, berätta inte? Men då kommer jag ju bara tro att han är djupt kriminell eller är gift med she-devil.
fredag, december 21, 2007
Hej jag heter Ozzy och är fjortis
Nu har vi jul här i vårt hus. Dessutom har vi en ny fabbror till mamma i vårt hus. Och det känns.... konstigt! Plötsligt sitter det en fabbror på "min" plats, och det är ett gäng nya saker i mammas hus. "Åh, har du ny sån" säger jag. "Näää det är L som har tagit hit sin!" svarar mor. Och det är ju helt ok. Men ändå... Konstig feeling.
torsdag, december 20, 2007
God äckelmorgon
Julstädning innebär att man (jag)inte kan undvika vissa nödvändiga städ.
Så igår
gjorde jag rent
avloppet under duschen.
Jag höll helt allvarligt på att kräkas! Alltså pilla bort hår och sånt har man ju gjort förr, det är vedervärdigt men överlevbart. Men på sistone har det kommit en doft av avlopp i hela badrummet ungefär en minut efter att jag spolat, tvättat händerna eller duschat. Så igår provade jag att verkligen göra rent avloppet under duschen.
Och nu kan jag inte skriva mer om det för jag får kräkfeeling av bara tanken.
Varför finns avlopp?!
Så igår
gjorde jag rent
avloppet under duschen.
Jag höll helt allvarligt på att kräkas! Alltså pilla bort hår och sånt har man ju gjort förr, det är vedervärdigt men överlevbart. Men på sistone har det kommit en doft av avlopp i hela badrummet ungefär en minut efter att jag spolat, tvättat händerna eller duschat. Så igår provade jag att verkligen göra rent avloppet under duschen.
Och nu kan jag inte skriva mer om det för jag får kräkfeeling av bara tanken.
Varför finns avlopp?!
onsdag, december 19, 2007
Frågetecken = dataspel skulle jag tro
21 dec: Åka hem till mor och hennes nya sambo. (Ny plastpappa när man är 35? Känner mig som ett skilsmässobarn. Jättekonstig känsla.)
22 dec: Sminka 7 människor i Uddevalla till följande figurer: Piff, Puff, Timon, Pumba, Lady, Lufsen och Nalle Puh. Lätt? Ne. Framförallt inte Pumba. Snubben har långt tryne och två gigantiska betar.
23 dec: Klä julgran och känna mig obekväm i mammas nya sambo-hem.
24 dec: Fira the ultimate julafton med mor, sambo, bror, svägerska och tre skojiga syskonbarn.
25 dec: Vedervärdig homecomingday som har skojpotential alternativt åka stan gå ut med stanfolk.
26 dec: Bakfylla och ?
27 dec: Åka stan dansa lindy hop.
28 dec: ?
29 dec: Passa tre skojiga syskonbarn så att bror plus fru kan fira sin fyrtiofjårtonde bröllopsdag.
30 dec: ?
31 dec: Tillsammans med Cicci ha ångest över att vi inte blivit bjudna på någon rolig nyårsfest i år heller utan istället förmodligen sitta hemma hos någon valfri och intaga socker, fett, och alkohol tills vi mår illa.
1 jan: ?
2 jan: ?
3 jan: Åka stan dansa lindy hop.
4 jan: ?
5 jan: ?
6 jan: Åka hem till stan - eller nä det har jag redan gjort.
Om det är nån som vill räta ut ett frågetecken - varsågod. Framförallt om det gäller nyår. Varför finns nyår?
22 dec: Sminka 7 människor i Uddevalla till följande figurer: Piff, Puff, Timon, Pumba, Lady, Lufsen och Nalle Puh. Lätt? Ne. Framförallt inte Pumba. Snubben har långt tryne och två gigantiska betar.
23 dec: Klä julgran och känna mig obekväm i mammas nya sambo-hem.
24 dec: Fira the ultimate julafton med mor, sambo, bror, svägerska och tre skojiga syskonbarn.
25 dec: Vedervärdig homecomingday som har skojpotential alternativt åka stan gå ut med stanfolk.
26 dec: Bakfylla och ?
27 dec: Åka stan dansa lindy hop.
28 dec: ?
29 dec: Passa tre skojiga syskonbarn så att bror plus fru kan fira sin fyrtiofjårtonde bröllopsdag.
30 dec: ?
31 dec: Tillsammans med Cicci ha ångest över att vi inte blivit bjudna på någon rolig nyårsfest i år heller utan istället förmodligen sitta hemma hos någon valfri och intaga socker, fett, och alkohol tills vi mår illa.
1 jan: ?
2 jan: ?
3 jan: Åka stan dansa lindy hop.
4 jan: ?
5 jan: ?
6 jan: Åka hem till stan - eller nä det har jag redan gjort.
Om det är nån som vill räta ut ett frågetecken - varsågod. Framförallt om det gäller nyår. Varför finns nyår?
Det är så mörkt och mina ögon är gjorda av grus och mina lungor av plåt
Det är så fruktansvärt vedervärdigt när klockan ringer 07:00.
Jag mår illa.
Jag mår illa.
måndag, december 17, 2007
torsdag, december 13, 2007
God fettomorgon
Min nygamla upptäckt är välling. Sjukt go frulledryck.
Och idag läste jag näringsinnehållet.
Fett typ 10%, Sockerarter 31 (!!)%. Kan ju lika gärna käka delikatessyoughurt, till och med nyttigare.
Och the irony är att jag igår köpte en ny paket. Den stora varianten för det fanns inga små kvar hemma. Och när jag kom hem upptäckte jag en helt oöppnad paket i skafferiet. Så här sitter jag, men 8 liter jätteonyttig frulle.
Tänk på barnen i Afrika?
Och idag läste jag näringsinnehållet.
Fett typ 10%, Sockerarter 31 (!!)%. Kan ju lika gärna käka delikatessyoughurt, till och med nyttigare.
Och the irony är att jag igår köpte en ny paket. Den stora varianten för det fanns inga små kvar hemma. Och när jag kom hem upptäckte jag en helt oöppnad paket i skafferiet. Så här sitter jag, men 8 liter jätteonyttig frulle.
Tänk på barnen i Afrika?
God fukin' jävla jul
Usch
Jul jobbigt när man är ensamstående.
Har längtat efter jullov. Men egentligen. Vad fan ska jag med ett jullov till? Flänga runt och känna mig i vägen alternativt sitta ensam hemma och ruttna alternativt hälsa på vänner med lyckliga relationer och tvingas se dem pussas och kramas? Visst måste man ha rätt att inte vilja se lyckliga kära människor pussas och kramas när man har extrem singelångest?
Ser fram emot en enda sak. Vara barnvakt. Om vi nu ska vara det. Men det brukar bli åtminstone nån gång varje lov.
Fy fan jag har inte ens köpt en enda julklapp än, jag som brukar vara klar innan december typ. Och har ingen lust att göra det heller.
Jul jobbigt när man är ensamstående.
Har längtat efter jullov. Men egentligen. Vad fan ska jag med ett jullov till? Flänga runt och känna mig i vägen alternativt sitta ensam hemma och ruttna alternativt hälsa på vänner med lyckliga relationer och tvingas se dem pussas och kramas? Visst måste man ha rätt att inte vilja se lyckliga kära människor pussas och kramas när man har extrem singelångest?
Ser fram emot en enda sak. Vara barnvakt. Om vi nu ska vara det. Men det brukar bli åtminstone nån gång varje lov.
Fy fan jag har inte ens köpt en enda julklapp än, jag som brukar vara klar innan december typ. Och har ingen lust att göra det heller.
måndag, december 10, 2007
Attans!
Min skrivarklåda kommer oftast när jag är deppad. Det är jag inte idag, men jag har ett litet sting av sorg i hjärtat.
För nu är han död.
Thore Skogman.
Och nu kanske ni skrattar, men det gör inte jag. För han var en av mina förebilder, tro det eller ej. När jag körde mitt eget clownprojekt på Liseberg så använde vi massor av hans låtar. Fattar ni hur roliga texter det är?! Till exempel den här refrängen:
"Du är en riktig klippare du är en riktig klippare du ja du är en riktig klippare du"
Han har till och med signerat min ukulele. Två gånger. Han fick fylla i autografen andra gången jag träffade honom för den första var så utsliten. "Men snälla du, ska jag skriva på nåt såhär fint" var hans kommentar första gången. Andra gången skrev han dit de två årtalen han signerat. Nu är signaturen sliten igen. Måste lacka över den så den håller i evighet. Eller åtminstone tills jag dör.
För nu är han död.
Thore Skogman.
Och nu kanske ni skrattar, men det gör inte jag. För han var en av mina förebilder, tro det eller ej. När jag körde mitt eget clownprojekt på Liseberg så använde vi massor av hans låtar. Fattar ni hur roliga texter det är?! Till exempel den här refrängen:
"Du är en riktig klippare du är en riktig klippare du ja du är en riktig klippare du"
Han har till och med signerat min ukulele. Två gånger. Han fick fylla i autografen andra gången jag träffade honom för den första var så utsliten. "Men snälla du, ska jag skriva på nåt såhär fint" var hans kommentar första gången. Andra gången skrev han dit de två årtalen han signerat. Nu är signaturen sliten igen. Måste lacka över den så den håller i evighet. Eller åtminstone tills jag dör.
Fler såna här snubbar tack!
tisdag, december 04, 2007
Hej jag heter Ozzy och jag är nykter bloggoholist med sporadiska återfall
Brollan utmanade mig att skriva önskelista så jag gör väl det då. Men det blir tyvärr ett exempel på hur tomt och unfullfilling mitt liv kan kännas ibland.
1: En man som älskar mig samtidigt som jag älskar honom. Och då menar jag inte platonisk kärlek. I mean löööv!
2: Kunna försörja mig på improvisationsteater.
3: En lika fin själ som Dalai Lama har.
4: En dotter.
5: En bil som inte kostar mig någonting, inte smutsar ner miljön och aldrig går sönder. (Men... det är ju tre önskningar i en, det går ju bara inte!)
6: En frisk kropp som inte har ont och inte har några spänningar och ingen övervikt.
7: En lägenhet som jag trivs i som är min - förstahandskontrakt och låg hyra.
Utmanar inte vidare, nästan alla mina bloggpolare har lagt ner.
Pössåkram
1: En man som älskar mig samtidigt som jag älskar honom. Och då menar jag inte platonisk kärlek. I mean löööv!
2: Kunna försörja mig på improvisationsteater.
3: En lika fin själ som Dalai Lama har.
4: En dotter.
5: En bil som inte kostar mig någonting, inte smutsar ner miljön och aldrig går sönder. (Men... det är ju tre önskningar i en, det går ju bara inte!)
6: En frisk kropp som inte har ont och inte har några spänningar och ingen övervikt.
7: En lägenhet som jag trivs i som är min - förstahandskontrakt och låg hyra.
Utmanar inte vidare, nästan alla mina bloggpolare har lagt ner.
Pössåkram
tisdag, november 27, 2007
Hej jag heter Ozzy och har slutat blogga
Jag har sketamycket migrän. En stoooor grågrönblå fläck i vänstra ögats synfält. Tittade på Josefin på repet och insåg att hon typ var svartvit i halva fejjan. För att jag hade ett grågrönblått synfält. I vänsterögat.
Det ser helt sajko ut och är sjukt störande.
Det är dumt med sjukdomar som inte syns för då tycker ingen synd om en. Fast improgruppen tyckte jättesynd om mig idag trots att det inte syntes att jag hade majgrejn from hell. Jag får ju inte den dära kräkas-megahuvudvärk-migränen som min käre bror som jag för övrigt fick vykort från idag som jag blev jätteglad över får. Men det är jäkligt störande att inte riktigt kunna se vad jag skriver. Tur att man har perfekt fingersättning och kan skriva utan att titta på vare sig tangenter eller text. *stajlish*
Nu kommer då kvällens i-landsproblem. Eftersom jag har en sjukt störig gråblågrön grunka i ena ögat så är det jobbigt att sitta vid datorn. Och jobbigt att titta på tv. Och... jobbigt att göra allt som innebär tittning. Det vill säga allt. Det bästa man kan göra är att sätta sig och blunda. Men fan va tråkigt. Lyssna på musik samtidigt? Aj, nej, Ozzymigrän sätter sig även på öronen och gör dem känsliga. Det gör för övrigt ont i örat för vartenda tangentknäppetiknäpp.
Så jag får nog sluta knäppetiknäppa nu. Men vad ska jag göra istället?
Det ser helt sajko ut och är sjukt störande.
Det är dumt med sjukdomar som inte syns för då tycker ingen synd om en. Fast improgruppen tyckte jättesynd om mig idag trots att det inte syntes att jag hade majgrejn from hell. Jag får ju inte den dära kräkas-megahuvudvärk-migränen som min käre bror som jag för övrigt fick vykort från idag som jag blev jätteglad över får. Men det är jäkligt störande att inte riktigt kunna se vad jag skriver. Tur att man har perfekt fingersättning och kan skriva utan att titta på vare sig tangenter eller text. *stajlish*
Nu kommer då kvällens i-landsproblem. Eftersom jag har en sjukt störig gråblågrön grunka i ena ögat så är det jobbigt att sitta vid datorn. Och jobbigt att titta på tv. Och... jobbigt att göra allt som innebär tittning. Det vill säga allt. Det bästa man kan göra är att sätta sig och blunda. Men fan va tråkigt. Lyssna på musik samtidigt? Aj, nej, Ozzymigrän sätter sig även på öronen och gör dem känsliga. Det gör för övrigt ont i örat för vartenda tangentknäppetiknäpp.
Så jag får nog sluta knäppetiknäppa nu. Men vad ska jag göra istället?
måndag, november 26, 2007
Men hallå, varför klickar du hit, jag har ju lagt ner!
För att vara en nedlagd blogg så måste jag säga att den här bloggen är särdeles aktiv. Jag har typ... 70 unika läsare per dag trots att jag inte skriver ett jota. Jag undrar vad de läser? Samma sak om och om igen?
Fast regler är till för att brytas, så nu bloggar jag trots att jag inte ska. Utan bloggen har jag plötsligt fått en massa tid över, som jag numera tillbringar med att spela idiotspel på king.com. Menlöst. Funderade på att starta ett nytt lyckoprojekt (lyckoprojekt = saker som gör en glad, exempelvis lindy hop eller improvisationsteater som jag ju pysslar med minst tre dagar i veckan och som gör mig apglad. tidigare fyllde även bloggen detta behov, men icke på senare tid.) vilket skulle vara skriva en bok. Äh. Orkar inte.
Jag är förresten på radio ikväll igen. Kl sju på P1. Radioteatern - samtid - pjäsen Lollo Larsson. Ozzy gör världens bästa rökfejkningar. Det är ungefär det jag gör bra. Och springer iväg och mår illa gör jag rätt bra också.
Jag tror jag har kommit på varför jag tröttnade på bloggandet. För att jag inte ville skriva såna här menlösa inlägg längre. I början - när ingen förutom syrrans granne (bloggen alltså, har ingen syrra) visste om att den fanns - så skrev jag vilket jäkla bajs som helst. Sen insåg jag att det fanns bra bloggar, och då ville jag vara lika bra, för att jag kan. För jag skriver fan bra när jag anstränger mig. Men så började jag få asmånga läsare, som själva skriver skitbra bloggar dessutom, och då ville jag inte ordbajsa menlösa inlägg längre. Det skulle vara skitbra. Och då blev det...
Trist.
Bäst är nog så länge man fortfarande inte kan och vågar lajja loss, vad än det gäller. Funderade häromdagen på över hur det kommer bli när jag kan asmycket lindy hop och är en av de erfarna gamla rävarna i klubben. Då kommer jag ju inte kunna utvecklas så särskilt mycket mer, och kicken av att faktiskt ha satt en tur som man egentligen inte kan kommer försvinna.
Trist.
Det är kul att vara nyburgare.
Fast regler är till för att brytas, så nu bloggar jag trots att jag inte ska. Utan bloggen har jag plötsligt fått en massa tid över, som jag numera tillbringar med att spela idiotspel på king.com. Menlöst. Funderade på att starta ett nytt lyckoprojekt (lyckoprojekt = saker som gör en glad, exempelvis lindy hop eller improvisationsteater som jag ju pysslar med minst tre dagar i veckan och som gör mig apglad. tidigare fyllde även bloggen detta behov, men icke på senare tid.) vilket skulle vara skriva en bok. Äh. Orkar inte.
Jag är förresten på radio ikväll igen. Kl sju på P1. Radioteatern - samtid - pjäsen Lollo Larsson. Ozzy gör världens bästa rökfejkningar. Det är ungefär det jag gör bra. Och springer iväg och mår illa gör jag rätt bra också.
Jag tror jag har kommit på varför jag tröttnade på bloggandet. För att jag inte ville skriva såna här menlösa inlägg längre. I början - när ingen förutom syrrans granne (bloggen alltså, har ingen syrra) visste om att den fanns - så skrev jag vilket jäkla bajs som helst. Sen insåg jag att det fanns bra bloggar, och då ville jag vara lika bra, för att jag kan. För jag skriver fan bra när jag anstränger mig. Men så började jag få asmånga läsare, som själva skriver skitbra bloggar dessutom, och då ville jag inte ordbajsa menlösa inlägg längre. Det skulle vara skitbra. Och då blev det...
Trist.
Bäst är nog så länge man fortfarande inte kan och vågar lajja loss, vad än det gäller. Funderade häromdagen på över hur det kommer bli när jag kan asmycket lindy hop och är en av de erfarna gamla rävarna i klubben. Då kommer jag ju inte kunna utvecklas så särskilt mycket mer, och kicken av att faktiskt ha satt en tur som man egentligen inte kan kommer försvinna.
Trist.
Det är kul att vara nyburgare.
lördag, november 24, 2007
söndag, november 18, 2007
Bloggharakiri
Som ni märker så flämtar den här bloggen sina sista flämtande andetag i livet.
Jag har tröttnat fett på bloggandet. Tröttnat på att skriva, tröttnat på att läsa. Kanske kommer lusten tillbaks igen, men inte just nu. Fan, jag är till och med oinspirerad för att skriva det här.
Tack alla fina människor för era kommentarer, tack alla fina bloggare för era fina blogginlägg som jag fått njuta av. Kanske kikar jag in igen, troligen gör jag det nån gång emellanåt.
Ha det så fint allihopa, och vill ni mig nåt så får ni leta upp mig i verkliga livet.
Pussåkram! // Ozzy
Jag har tröttnat fett på bloggandet. Tröttnat på att skriva, tröttnat på att läsa. Kanske kommer lusten tillbaks igen, men inte just nu. Fan, jag är till och med oinspirerad för att skriva det här.
Tack alla fina människor för era kommentarer, tack alla fina bloggare för era fina blogginlägg som jag fått njuta av. Kanske kikar jag in igen, troligen gör jag det nån gång emellanåt.
Ha det så fint allihopa, och vill ni mig nåt så får ni leta upp mig i verkliga livet.
Pussåkram! // Ozzy
söndag, november 11, 2007
Tänkte egentligen stanna hemma. Och när jag kom dit tänkte jag vända i dörren. Men... stannar och tar en kopp kaffe och så...
Dä ä ju så enkelt iblann. Dansa lindy hop så blir du en lycklig människa igen. Herregudihimmelenshöjder va rolit.
Idag fick jag till exempel dansa med en helt galet duktig expert från Tolouse. Jag fatta noll och skutta mest runt och flabba och sa sorry! sorry! sorry! och han sa sorry! sorry! sorry! men vad gör väl det? Så rolit så rolit så rolit.
Och hurra för okonventionella människor. Den franske experten från Tolouse dansade med killar. Annars är det mest tjejer som dansar med tjejer för att alla killar är upptagna. Roligt med killdans! Den franske experten från Tolouse blev dessutom lite sårad när vi inte sa hejdå när vi gick, så han sprang efter oss och kindpussade à la frankrike och försökte tjöta med mig på morgondagens kurs. Kan inte tyvärr. Men ändå. Så okonventionellt att kindpussa nån man bara tagit en dans och tjötat lite med. (Fick öva franskan också. Oh jäh. Det gick ju halvbra.) Hurra för det!
Och hurra för att dansa med spexiga improkursdeltagaren som råkar vara med i dansklubben. Roligt roligt roligt. Och trevliga människor. Ska försöka hålla kvar den här känslan i kroppen ett tag nu så man kommer ur den här segdegen som rulat i Ozzykroppen senaste tiden.
Idag fick jag till exempel dansa med en helt galet duktig expert från Tolouse. Jag fatta noll och skutta mest runt och flabba och sa sorry! sorry! sorry! och han sa sorry! sorry! sorry! men vad gör väl det? Så rolit så rolit så rolit.
Och hurra för okonventionella människor. Den franske experten från Tolouse dansade med killar. Annars är det mest tjejer som dansar med tjejer för att alla killar är upptagna. Roligt med killdans! Den franske experten från Tolouse blev dessutom lite sårad när vi inte sa hejdå när vi gick, så han sprang efter oss och kindpussade à la frankrike och försökte tjöta med mig på morgondagens kurs. Kan inte tyvärr. Men ändå. Så okonventionellt att kindpussa nån man bara tagit en dans och tjötat lite med. (Fick öva franskan också. Oh jäh. Det gick ju halvbra.) Hurra för det!
Och hurra för att dansa med spexiga improkursdeltagaren som råkar vara med i dansklubben. Roligt roligt roligt. Och trevliga människor. Ska försöka hålla kvar den här känslan i kroppen ett tag nu så man kommer ur den här segdegen som rulat i Ozzykroppen senaste tiden.
fredag, november 09, 2007
Ozzy - en materiellt perfekt idiot
Ännu ett intyg på mina materiella prestationer. Förra kursen öppnade jag inte böckerna på tre veckor för att sedan plugga en vecka. Inte plugga järnet. Mycket. Men inte järnet. Har ju trots allt tre veckors strundade studier att hämta igen på en vecka.
Och smäcker in ett betyg på 0,5p från vg. Iofs smått irriterande att vara ett halvt poäng från vg när jag fick vg på förra. Men... å andra sidan trodde jag att jag skulle kugga denna tentan så... Tjiho för mina materiella kunskaper och talanger.
Buhu för resten. Just nu är jag i princip bara nöjd med att jag trivs med att göra saker själv. Går på dansen själv. Funderar på att gå på bio själv. Sitta hemma själv en kväll is da shit. Blivit erbjuden att gå på popklubb med Tant Johanna och Mr M imorrn, men vet inte om jag fixar social samvaro. Känner mig så osynlig när jag går ut.
Och smäcker in ett betyg på 0,5p från vg. Iofs smått irriterande att vara ett halvt poäng från vg när jag fick vg på förra. Men... å andra sidan trodde jag att jag skulle kugga denna tentan så... Tjiho för mina materiella kunskaper och talanger.
Buhu för resten. Just nu är jag i princip bara nöjd med att jag trivs med att göra saker själv. Går på dansen själv. Funderar på att gå på bio själv. Sitta hemma själv en kväll is da shit. Blivit erbjuden att gå på popklubb med Tant Johanna och Mr M imorrn, men vet inte om jag fixar social samvaro. Känner mig så osynlig när jag går ut.
torsdag, november 08, 2007
Long time no blogg
Sjuuuuukt trött. Sitter och väntar på att klockan ska bli ok att gå och lägga sig-tid.
Sitter av tid.
Praktikplatsen känns bättre nu. Men i övrigt är livet rätt menlöst.
Sitter av tid.
Praktikplatsen känns bättre nu. Men i övrigt är livet rätt menlöst.
måndag, november 05, 2007
Måndagsångest
Ny praktikplats idag.
Gamla praktikplatsen luktade nybakt bröd/kakor/bullar och nylagad mat. Nya praktikplatsen luktar... ni vet... tonårsångestkorridor.
Gamla praktikplatsen: Var ny och fräsch och hade fina färger på väggarna och stora fönster. Nya praktikplatsen är inte ny och fräsch och har INGA FÖNSTER!
Gamla praktikplatsen: Relativt vuxna elever. Nya praktikplatsen: Är de barn eller nästanvuxna? Jadu, de luntar i kemin så att brandlarmet går igång.
Lill inte va där. Lill va på gamla skovlan.
Ångestmoment numero två för dagen är att jag fått arg lapp från hyresvärden som säger att jag måste flytta möblerna (som ingår i lägenheten och är skitfula och skitstora och som jag därför har ställt på den otroligt stora tomma ytan utanför min läga) måste flyttas innan måndag, annars forslas de bort av hyresvärden - aka jag får betala tokmassa pengar för att lösa ut dem när jag ska flytta. Jag måste alltså försöka knö in 2 stora bord, 6 stolar, 2 fåtöljer och en byrå på en yta 2x2 meter typ - aka mitt förråd. Om det skiter sig måste jag kontakta han som bodde här innan och har sketastort förråd och fråga om jag kan knö in det i hans tills jag eller han flyttar. Och när ska jag fixa detta? Ångest.
Gamla praktikplatsen luktade nybakt bröd/kakor/bullar och nylagad mat. Nya praktikplatsen luktar... ni vet... tonårsångestkorridor.
Gamla praktikplatsen: Var ny och fräsch och hade fina färger på väggarna och stora fönster. Nya praktikplatsen är inte ny och fräsch och har INGA FÖNSTER!
Gamla praktikplatsen: Relativt vuxna elever. Nya praktikplatsen: Är de barn eller nästanvuxna? Jadu, de luntar i kemin så att brandlarmet går igång.
Lill inte va där. Lill va på gamla skovlan.
Ångestmoment numero två för dagen är att jag fått arg lapp från hyresvärden som säger att jag måste flytta möblerna (som ingår i lägenheten och är skitfula och skitstora och som jag därför har ställt på den otroligt stora tomma ytan utanför min läga) måste flyttas innan måndag, annars forslas de bort av hyresvärden - aka jag får betala tokmassa pengar för att lösa ut dem när jag ska flytta. Jag måste alltså försöka knö in 2 stora bord, 6 stolar, 2 fåtöljer och en byrå på en yta 2x2 meter typ - aka mitt förråd. Om det skiter sig måste jag kontakta han som bodde här innan och har sketastort förråd och fråga om jag kan knö in det i hans tills jag eller han flyttar. Och när ska jag fixa detta? Ångest.
söndag, november 04, 2007
jamöttelassie
Hej jag heter Ozzy och jag är värdelös på att sluta blogga.
Dags för dagens stajlisch jag mötte Lassie. En nära polare spelar huvudrollen i "Jakten på Marika" som går på tvåan just nu. Helt koko. Roligt är att hans fru (min clownkollega) heter Marika. Sammanträffande. Jättekonstigt att sitta och ha tv:n på och höra Jonas prata om Marika. Fast annan Marika. Kånstit. Och vips så är det barnkalas på tv och min fd chef spelar mamma. Och så öppnas en dörr och Anneli spelar sekreterare. Hurra för Göteborgstv.
Men jag är inte med. Men det gör inget, den rötna skådespelarkarriären gråter jag inte över.
Mitt fuck-youfinger är fortfarande apstort och imorrn måste jag sätta klockan på kvart över fem. Aj nu får Jonas bånk på tv.
Dags för dagens stajlisch jag mötte Lassie. En nära polare spelar huvudrollen i "Jakten på Marika" som går på tvåan just nu. Helt koko. Roligt är att hans fru (min clownkollega) heter Marika. Sammanträffande. Jättekonstigt att sitta och ha tv:n på och höra Jonas prata om Marika. Fast annan Marika. Kånstit. Och vips så är det barnkalas på tv och min fd chef spelar mamma. Och så öppnas en dörr och Anneli spelar sekreterare. Hurra för Göteborgstv.
Men jag är inte med. Men det gör inget, den rötna skådespelarkarriären gråter jag inte över.
Mitt fuck-youfinger är fortfarande apstort och imorrn måste jag sätta klockan på kvart över fem. Aj nu får Jonas bånk på tv.
Vi får se om det blir nåt mer
Funderar på att lägga ner den här bloggen faktiskt. Varför skriver jag liksom?
Livet är segt som fan. Osynlig och ointressant. Vilse i pannkakan.
Det är så konstigt det där. Att lyckas med allt praktiskt i livet men inte resten. Som att man försöker fylla igen ett hål med att vara bäst i allt man företar sig.
Eller ja... lyckas med allt praktiskt? Klämde finger numero två på handen igår, så nu har jag ett pekfinger som fortfarande är koko efter kissnödig-incidenten för två veckor sen samt ett fuck-youfinger som ser ut som om jag sprutat det fullt med botox eller nåt. Helt slätt och stort.
Ska vara ensam ett tag nu.
Livet är segt som fan. Osynlig och ointressant. Vilse i pannkakan.
Det är så konstigt det där. Att lyckas med allt praktiskt i livet men inte resten. Som att man försöker fylla igen ett hål med att vara bäst i allt man företar sig.
Eller ja... lyckas med allt praktiskt? Klämde finger numero två på handen igår, så nu har jag ett pekfinger som fortfarande är koko efter kissnödig-incidenten för två veckor sen samt ett fuck-youfinger som ser ut som om jag sprutat det fullt med botox eller nåt. Helt slätt och stort.
Ska vara ensam ett tag nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
