Mitt fantastiska liv

Rostmästaren är i farten

2009-12-31T11:46:00.002+01:00

Idag ska jag vara toastmaster på en kompis bröllop, och sent igår kväll ringde bruden för lite sista check och slutlig info. Detta är en borgerlig vigsel, och själva vigselakten kommer ske i en konferenslokal vilket gör att vi får göra lite annorlunda. Brudparet tågar ut, folk stannar kvar, brudparet kommer in igen, folk kastar ris. Viktig info som jag och T, den käre toastmasterkollegan icke får glömma att informera om.

Ozzy somnar. Och drömmer mardrömmar om att hon glömmer att säga en massa viktiga saker, vilket resulterar i att ingen gratulerar brudparet och ingen kastar ris. Ozzy vaknar. Och tror, på allvar, att bröllopet redan har varit. Ozzy ligger vaken en stund och vrider sig i ångest över att hon glömde informera gästerna om att stanna kvar i lokalen efter vigseln. Efter tio minuter kommer hon på att bröllopet är idag.

Lättnaden! Först ångesten! Sedan lättnaden! Och sen... nervositeten. Tänk om jag glömmer nåt viktigt? Tänk om jag blir fullare än gästerna? Tänk om jag...

har roligt. Det kommer bli så sjukt jävla roligt. Hurra!

Lång jul

2009-12-29T11:43:00.005+01:00

Ni som har haft tillräckligt tråkigt denna jul för att klicka in er på min blogg och läsa om hur långtråkigt jag har haft det vet hur stundtals långtråkigt jag har haft det. En sanning med modifikation kanske. Jag behöver verkligen varva ner mellan varven, och det är faktiskt sketagött att åka hem till spa mamma som "inte behöver hjälp med maten" och "jag tar disken, jag har inget annat att göra". (Well... jag har inte heller något annat att göra! Förutom viktiga saker som spela våldamma spel på datorn, titta på korkade tv-program och läsa en jättebra bok.)

Den ömma modern tittar på naturprogram medans jag försöker fota fotomodellsgranen -->

Igår gjorde jag så en statistisk undersökning huruvida det är skoj att åka hem över jul eller inte. Dvs jag frågade ytterligare två personer. Och svaret är ja. Det är skoj. Ett litet tag. Men just i år när julen var extra lång och extra insnöad var den... lång. Man kunde inte åka och hälsa på folk. (Inget besök till tanten i Munkedal denna julen alltså.) Man kunde inte gå en promenad utan risk för brutna ben, stukade fötter och annat. Man kunde... skotta. 75% av de tillfrågade i undersökningen angav sig ha skottat under julen, och angav detta som det enda tillfället som bjudit fysisk rekreation. I övrigt förefalla julskinkan, chokladasken och den goda boken ha dominerat.

Det är fan gött att vara hemma. Tack ömma moder för den här julen. Men hej kära hem!

Det blir roligare en bit ner shunnar

2009-12-26T00:01:00.003+01:00

Herremingudihimmelensjävlahöjdervadgörmanpålandetnärdetärsnöstormochkolsvart?

Nu är det tredje gången jag försöker fortsätta detta blogginlägg. Första meningen är bra, fett bra. Rolig. Och sen... kom jag på att jag bloggade om tristess häromdagen. Så jag började om, och började skriva om att jag numera har... noll kompisar... kvar på öa. Och efter en stund insåg jag att jag bara skrev om hur långtråkigt jag hade igen. Ghah! Hur slappnar man av??

Funderade lite över vad jag gör när jag slackar i stan.

Tittar på skräp-tv.
Surfar. (Det går nuförtiden väldigt fort. Kollar fejjan, två bloggar och GP.)
Och... så... jobbar jag? För jag får faktiskt betalt (små summor men ändock) för att

fillijoxa med musik (leta låtar, räkna tempo, sortera i mappar, spela dem på dansgolv) och att
fillijoxa med marknadsföring av improvisationsteater

Shit Majbritt. Jag är verkligen kefft kass (ey shunnar, kan man säga kefft kass? Jag nu läser ett öga rött du vet och gör blandorden och baklängesspråkar, kefft kass blir som korv med bratwurst, två grejer på samgången) på att slappa. Oh, läser bok! Men kan bara motivera mig till att göra det om jag kommer ha nytta av det i framtiden, typ tänker värsta lärargrej typ kompis du kan läsa den öga rött av han Khemiri du vet värsta feta författaren skriver typ som du snackar, gitta till bibblan och låna den av gussen i disken!

Nyttoslappning. Slappa med funktion.

De va e fali roli tömte de har på de her stert

2009-12-24T21:52:00.003+01:00

Som uppväxt på en ö får man dialekten med sig i blodet. Länge trodde jag till exempel att sjön "Rös vaan" hette just "Rös vaan". Tills jag blev stor och förstod att den hette Rödsvattnet. Har man dialekten i blodet reflekterar man inte heller över att ens ömma moder pratar GROV dialekt. Detta förstod jag efter att ha bott hemifrån i sisådär tio år. Fortfarande tänker jag inte särskilt mycket på att hon säger fingrane istället för fingrarna, tära istället för tårna, plar istället för brukar, istärt istället för istället.

Men en gång om året tänker jag V.E.R.K.L.I.G.E.N på att mamma pratar GROV dialekt.

När tomten kommer.
Och mamma samtidigt är ute och matar fåglarna/nere hos morbror och önskar God Jul/grejar med maten i kylen/you name it.

"Finns (bohus-i majeur!) de nöre snälla barn her?! Öj öj öj je har fart så långe vej ifrå Nordpolen (oh, de pratar ö-dialekt på Nordpolen också, spännande!) så je e ekran trutter no. Skam wa de e swårt å lesa på paketera, her e så murt!"

Idag som grädde på moset frågade den ömma moderns gubbe om hon hade varit på Lövås (där han tidigare varit hos sin familj) ännu.

"Ja, de har je. De wa e fali dåli vej de hade app did!" (Gubben hade tidigare klagat på den dåliga vägen upp till Lövås.)

Den ömma modern skall ha all cred för att hon varje år ikläder sig tomterollen "eftersöm engen aan lär wul vela göre't". (Hu gör söm hu plar å göra.) Men hon får nog fila lite på dialekten. Femåringen tyckte att "tomtens röst var väldigt lik farmors". Detta trots att tomten hade en mycket hes, knarrig stämma som inte alls lät som farmors. De e no skamm inte så schwårt å förstå wum de e bagum skråbbeånsiktet om tömtane pradar såher.

Jag kanske borde sticka. Något.

2009-12-23T23:19:00.002+01:00

Längtade till öa som fan. Och är redan uttråkad. Men seriöst. DET FINNS INGET ATT GÖRA HÄR!!! BAH! Precis som gårkvällens inlägg om varde ljus och jag trivs bäst i tända landskap, så kommer dagens inlägg sjuda av stadsnostalgi. (Visst kan man vara nostalgisk om något man senast befann sig i igår?)

I stan kan jag gå och dansa. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå och träna. (Samtidigt?)
I stan kan jag gå.
På öa kan jag fan inte gå. 1) Man blir överkörd av alla turistjävlar (är jag en turistjävel? Jag har inte bott här sen 1990.), 2) När Ozzy går vill hon gå TILL något. Inte bara gå för gåendets skull. Hon kan till exempel gå till några hållplatser längre bort, eller gå en runda så hon kommer hem igen. Hon kan inte gå till änds väg, vända och gå samma väg tillbaka. Då dör hon av tristess. Och ska man gå en runda på öa så... är man borta några timmar, helt klart. Och då pajjar höfterna. Igen.
I stan kan jag knalla till Marina och leka med henne, hennes gube eller deras dotter.
I stan kan jag åka till EllenPellen och fika bort några timmar.
På öa... tittar man på tv.
På öa... tittar man på naturprogram.
På öa... tittar man på nyhetsprogram.
På öa... tittar man på väderprognosen. Varje. Väderprognos.

En av de roligaste pysslorna man kan pyssla med härute vintertid är att rota igenom lådor med gamla ärvda prylar eller bortglömda skivor eller försöka fiska ut gamla damtidningar ur vindsisoleringen. Men nu är det för kallt för sånt. Förfryser tära (tårna på ö-mål) bara jag tänker tanken rota skrymslen.

Jag har hört att det finns något som heter koppla av och göra ingenting. Jag är fan helt värdelös på det. Shit vad det är tråkigt att koppla av och göra ingenting. Eller så är det bara stads-stress-mode som ska ur kroppen innan ö-lunk-mode enters the Ozzybody.

Shit man. Ich bin fröken lappsjuka. Gnäller efter ett drygt dygn i exil.

Tänd ett ljus, och låt det brinna för fan!

2009-12-22T21:59:00.002+01:00

Något av det första jag brukar lägga märke till när det snöar i stan är att det blir tyst. are. Stan bäddas in i ett ljuddämpande bommullsfnös.

När det snöar på landet... blir... det... tyssssssssssst! Shit man! Det är toktyst!

Ja, kära läsare, Ozzy befinner sig åter på spa Paradiset, aka öa. Paradiset är lite mindre paradislikt under vinterhalvåret dock.

Man tycker det är mörkt på vintern i stan. Då har man inte varit på öa.

Som uppvuxen på en öde ö förväntas man vänja sig vid mörkret, till och med gilla det. Inte jag. Har aldrig vant mig. Varje dag knatade jag en km till och från skolbussen, under vinterhalvåret i totalt mörker. Efter sisådär tvåhundra meter kunde man se ljusen från ett hus långt bort i fjärran, och min panikslagna andhämtning lugnades en aning. Efter sisådär tvånhundrafemti meter såg man inte ljuset längre. Panik. Efter sisådär femhundra meter såg man ett annat hus lysa i fjärran. Efter sjuhundra meter - icke. Men, då var hägringen nära. Backkrönet. Kom man väl fram till backkrönet så (lägg här in änglasång, trumpeter och tadaaa) sprutade grannens köksfönster ut kaskader av ljus. Hade man tur sprutade även barndomshemmet ut kaskader av ljus eftersom mamma var hemma. Hade man mindre tur var mamma på jobbet, och endast en utebelysning välkomnade. Men det var ändå ljus. Hade man total oflax hade mams glömt tända utebelysningen. Bajskårv.

Någon gång i barndomen var vi på bussresa i Dalarna och sov på hotell i Mora. Jag fascinerades totalt av ränderna som gatubelysningen och persiennerna skapade på väggen. Myspys! Jag njöt i fulla drag. Inget mörker! Tänka sig vad man lär sig i Dalarna. (Jag minns typ inget annat över huvud taget från den resan.)

Jag trivs bäst i tända landskap. Helt klart. Men på öa är det tamejfanken kolsvart. Men man står ut. På julen finns det ju faktiskt en julgran och lite annat smått och gott som lyser upp. Till exempel grannen, som mamma kallar "Las Vegas". En kvinna med pimp my trädgård with christmaslampor-dille. Så, när vi på kvällarna sitter och slöar i tv-soffan och jag plågas av oändliga räckor av nyhetssändningar och Kungafamiljen så slänger jag ett getöga då och då till Las Vegas och drömmer om tända landskap.

Men i år... finns... det... inga... lampor... i Las Vegas.

Vad har hänt? Har hon drabbats av ekonomisk kris och tittat på elräkningen? Har hon insett att det faktiskt är fult med blinkande renar, snögubbar och förtifjarton ljusslingor i olika färger? Har strömmen gått för tid och evighet? Och vad ska jag titta på nu???!!!

Det är mörkt. Oändligt mörkt. Och tyst. Knäpp. Tyst.

Skämmes!

2009-12-19T10:34:00.003+01:00

I år är det fem år sedan man "firade" julen framför tv:n tittandes på en enorm våg som spolade bort halva Thailand. Och nu ska jag erkänna något jag skäms för.

Jag tyckte det var skitspännande.

Jag tyckte också att det var helt fruktansvärt.

Men, en del av mig tyckte det var skitspännande.

Samma sak med Twin Towers. Men shit! De rasar verkligen! Woooaaaa! Det är ju fan som en film!!! Hjälp! Hemskt!

Men spännande.

Under mitt relativt korta liv har jag fått vara med om ett antal katastrofer. Palme skjuts. Estonia. Twin Towers. Tsunamin. De kommer med jämna mellanrum. För att citera Skalle-Per: Titt som tätt, vart tionde år!

Fem år sedan Tsunamin, och jag börjar undra när det är dags för nästa katastrof och vad det kan vara och...

tycker det är lite spännande. Och skäms som en hund. För det är ju jättehemskt. Också.

Jag sänker förväntningarna. Not.

2009-12-18T10:19:00.003+01:00

Jag älskar att ha fest! Hurra! Finns tusen anledningar till varför fest är bäst.

Man får en anledning att städa sitt hem sjukt noga typ garderober, under badkaret osv.
Man får pimpa sitt hem på tokiga sätt.
Man får träffa massa trevliga människor, alla på en gång.
Man kan bjuda in folk man gillar och hoppas på en puss eller fem. (Nä, jag grovhånglar inte offentligt, shame on you!)
Man slipper åka nånstans.
Man kan, literally, släpa sig i säng.

Imorrn har jag bjudit in diverse dansrelaterade kompisar till festfestfest hurra! (Ja du får komma om du hör av dig först. Men det börjar bli trångt!) Har lite svårt för den där viktiga faktorn dock... att inte ha för höga förväntningar. Man ska aldrig förvänta sig någonting, aldrig planera någonting. Gör man det så blir man alltid besviken, för det kan helt omöjligen bli precis som man tänkt sig, eftersom andra inte kan läsa ens tankar. Om man inte har sjukt låga förväntningar. Då kan det ju bara bli bättre. Ozzy är dock världsmästare i att tänka framåt, planera och förvänta. Eller, correction: Var. Höstens mentala träningspass går ut på att inte förvänta sig, bara vara, go with the flow. Och det har gått SJUKT BRA! För det mesta.

Fast nu började jag julfeststäda mitt hem i tisdags så smått... och igår gjorde jag tryffel. (Dagens tips: Gör inte tryffel tre dagar före festen. Det blir så lite kvar då. Speciellt om det var en jädrigt liten sats från början.) Darn! Jobbar nu stenhårt på att lower my expectations eller sänka mina förväntningar som det också heter. Först ut i projekt glömma festäää: Reality check i form av åka till presentaffär och köpa den glömda julklappen samt köpa vin till morgondagens fest. ATTANS! Där var festen igen.

Oh well, det kan fan inte bli tråkigt när det är dansfolk som kommer. Tjoo!

Dagens tips?

2009-12-08T18:23:00.003+01:00

Håhå, där ser man, Mitt Fantastiska Liv hafver plötsligen förvandlats till en tips-för-mitt-dagliga-liv-blogg! Häromdagen (skåda föregående inlägg) söktes tips om årets julspel (Tack Patrik för tipsen). Idag är dock Ozzy i behov av mycket allvarligare och viktigare tips. Nämligen...

VAD SKA JAG HA PÅ GLÖGGBUFFÉN??? (Det är tur att man har saker att fundera på. Jag skulle verkligen kunna leva som lyxhustru. Det finns ju jättemånga saker att fundera på och sysselsätta sig med. Eller... försöker jag bara fly hemtentan?)

Nästa lördag hafver difverse trefvliga dansmänniskor inbjudits till Ozzys hem (har du inte blivit inbjuden? Hör av dig så ska vi se om jag kan knö in dig) och hon vill bjuda på något gött. Lite småplock. Googlar glöggbuffé. Och hittar...

Grejer gjorda av djur. (Går bort. Fiskar och fåglar ok, men inte kossor eller grisar.)
Grejer som kostar skjortan. (Går bort. Fattig student.)
Grejer som skall serveras varma/ljumna/nybakade osv. (Går bort. Folk dräller ju in lite hur som helst.

Hittills består buffén av...

Pepparkakor och ädelost.

Spännande buffé.

Årets julspel är....?

2009-12-06T22:25:00.002+01:00

Varje jul de senaste åren hafver tillbringats i den söta moderns hem, aka spökhuset. Varje jul de senaste åren hafver Ozzy införskaffat sig minst ett spel i kategorin "spel-jag-aldrig-spelat-eftersom-jag-skaffade-dator-sent-och-aldrig-haft-råd-med-en-konsoll". Årets julspel har därmed blivit en tradition, en institution, ett måste! Hittills hafver följande gamla godingar avverkats:

Heroes of might and magic
Diablo
Civilization
Sims
Sims city
Rise of nations
Rayman
Rollercoaster Tycoon

Förra årets julspel blev Tomb Raider, men det blev snabbt alldeles för läskigt så det har jag fortfarande inte spelat, men det står där i bokhyllan och häcklar mig. Lockar inte med något spelsug dock.

Jag gillar att tänka och klura. (Sims) Jag gillar att bygga saker och pynta. (Sims och Rollercoaster Tycoon). Jag gillar att samla på mig rikedomar. (Heroes och Civilization.) Jag gillar inte att skjuta monster, zombies, människor och annat. Så nu lyder frågan: Vilket blir årets julspel? Tips emottages tacksamt. Och säger du Duke Nukem så får du bånk. Jag vill inte skjuta.

Ett viktigt kriterium måste uppfyllas: Det ska finnas till PC. Jag är fortfarande för fattig för en spelkonsoll.

Vad ska jag bli när jag blir stor?

2009-12-03T10:13:00.003+01:00

Håhåjaja framtiden framtiden framtiden.

Ozzy i morgonposition, funderandes över framtiden --->

Den 15:e januari är jag färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Hmm. Och då ska jag börja jobba... som... improproducent verkar det som. Yey! Fem års utbildning, fem års studielån, för att bli... något helt annat!

Nu får vi ju se om jag verkligen BLIR improproducent eller om vi bara gör föreningen bankrutt och sen får lägga ner, men någon gång måste man ju satsa, eller?

Igår kväll satt jag och gruppens nye ordförande Jens och löneförhandlade. Vi började vid tiosnåret på kvällen. Bra tid att löneförhandla. Då är ju hjärncellerna som mest välfungerande. Not. Öööö... nu fattar jag inte. Ah, nu fattar jag! Jaha du menar så, nä då fattar jag inte alls. Igen. Ungefär så gick diskussionerna.

Framtiden ja. Det känns ju som att man har pluggat i fem år för att äntligen få börja tjäna lite pengar. Och så får man ett erbjudande där man kan ha ganska skoj och tjäna bra pengar i två månader och sen inte alls bra. Eller jättebra om kunderna bara väller in. Stressvarning? O ja. Ozzy stresstålig? O nej. Men jag har nog inget val. Jag har inga andra erbjudanden och lär inte få stämpla när jag är klar.

Så, 15 januari byter jag titel till impromagnat. Eller impromagnet. Välj schälv.

Äntligen hemma!

2009-11-16T17:50:00.003+01:00

Jag samspelar i grupp

2009-11-09T10:26:00.004+01:00

Ozzy går kurs i konflikthantering, sista kursen ever för henne på lärarprogrammet. Spännande. Man får lära sig intressanta saker om att samspela i grupp. Ozzy har som vanligt svårt att sitta still och undrar om hon har vuxendamp.

Ozzy får veta att hon tar examen 15 januari. Då är hon färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Ozzy skall då vara en förebild för ungdomar med ungdomsdamp.

Ozzy tar ett djupt andetag och tittar på bananen framför sig och skriver dagens visdomsord.

Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa

.. och i bokhyllan står farsans trynorgel

2009-10-24T13:49:00.004+02:00

Sitter och rotar runt i min musiksamling. Hittar en Basie-mapp jag inte lyssnat igenom. Klickar på den, och den går igång. Och... döm om min förvåning när jag känner igen omslaget som ett av de som finns bland min salige fars gamla jazzskivor som jag nyligen fått överta av min käre bror! Ooo, det här måste lyssnas på noga. Lyss lyss... plockar fram vinyl(? är det vinyl? Den är jättetung ju. Bakelit?)-originalet och tar ut skivan...

och hittar ett helt fantastiskt urklipp i innerfodralet! "Högre fart på den nya poporkestern med ekomaskin och elektricitet". Där kan man läsa om Sture Kinells orkester från Karlskoga, ett band som "ska bli eldrivet".

"Siste träblåsaren i raden är artonårige Gunnar Lilja med altsax, piano, sångröst och munharmonika. Det sista är ingen vanlig trynorgel utan en apparat som låter ungefär som en blandning av hammondorgel och munspel. [...] Alltsedan starten har de sju hållit en jazzig stil med evergreens och liknande, som nog låter bra, men tyvärr inte är så där riktigt populär hos den rock- och twistfrälsta publiken. [...] Halvjazzen dör ut."

Underbart.

Åter till studierna.

Ozzy kvalitetstestar saker hon inte har råd med

2009-10-16T15:51:00.002+02:00

Hej jag heter Ozzy och jag sitter just nu i förstaklasskupén på Intercitytåget mot Stockholm.

Men Ozzy, om du har råd med förstaklassbiljett på intercity, varför tar du i inte ekstvåtusen istället då? Nej, för min färd bär icke mot hufvudstaden, utan mot vårt fädernes borg, Västra Aros! Hufvudstaden är bara för kycklingar, Västerås är det nya svart.

Vad fan gör man i Västerås? Äter gurkor? Ack nej, man kultiverar sig medelst improvisationsteaterkurser! Jag skall alltså hålla en helgkurs i hur man berättar en improviserad historia på scen - aka storytelling. (Jag har för övrigt idag blivit kallad "drottningen av storytelling", tack för det Anton. Bättre smeknamn än "hon lärargrejen" som en elev kallade mig häromsistens. Hej elevgrejen, jag har ett namn faktiskt. It's Ozzy.

Hur som hafver, ska man hålla kurs i Västra Aros så pröjsar ATR för tågbiljett och hotell, men Ozzy får själv boka biljetten.

Hmmmmmmmm..... förstaklass kostar bara hundra spänn mer än andraklass.... det märker de inte va? Näpp! Moahahaha, jag köper förstaklass, och ser med glädje fram emot denna eminenta upplevelse. Som jag i och för sig har upplevt förut, men då i opröjsad form. Man får sitta i förstaklass så länge det finns platser lediga. På ekstvåtusen i alla fall. Men nu hafver jag alltså en pröjsad, fluffig fåtöljplats längst fram i tåget. Nej vänta nu... vilket håll åker vi åt... vi lär ju knappast bränna rätt igenom hela centralstationen först... jag sitter... SIST i tåget! What da fuck? Ska inte förstaklassarna få sitta längst fram, som ena riktiga borgarbrackor och päsa i sina fluff-fåtöljer? Näpp. De ska å andra sidan inte behöva slita sina skosulor i onödan, och behöver således inte vandra längs med hela tåget för att hitta sin vagn.

Så, hur är då standarden här i förstaklass? Well... på medresenärerna är den nog ganska hög. Här dräller av buisnessboys i backslick och slingade kvinnor i guld och leopardmönstrat. Fåtöljerna är som sagt fluffiga, minst sagt. Toaletten... luktar... pess å pest å senapsgas! Men den är nog kanske en hel kvadratmeter större än vad fattiglapparna längst bak... förlåt... fram i tåget har. Och det fantastiska eluttaget som skall försörja den laptop som dessa bokstäver skrivs på sitter i...

...

röven på konduktören? Någon har helt klart snott dem, för det måste ju finnas eluttag i en tvåtusentalsförstaklasskupé, eller hur?

Ja.

Klart det finns.

Annars dör ju den här laptopen om 1,5 timme, och då kommer jag och alla backslickmän i fluff-fåtöljerna sakteliga döden dö. Vad skola vi göra utan vår uppkoppling? Ångest ångest äro vår arvedel!

Tröttja

2009-10-11T19:17:00.003+02:00

Ååååhåhåhåhåååå vad jag vill skolka från praktiken!!! Jag har inte haft ett nine to five-jobb sen 1997 och nu minns jag varför.

Fifan för nine to five. Man örker ju int nånting alls! Klockan är nu tjugo över sju och jag fundilerar så smått på att gå och lägga mig. När gick jag och la mig halv åtta senast? När jag var... fyra bast kanske?

Människan är inte skapt för att gå upp 05:15. I alla fall inte Ozzy-människan.

En annan störande grej är att jag funderar på att gå och lägga mig för att jag är... uttråkad. Skulle kunna städa. Men... lill inte. Blä. Den här praktiken suger musten så otroligt fett ur mig. Lill ingenting.

Min handledare tar ju fan inte rast heller. Kastar i sig mat på 10 minuter. Så jag gömmer mig på kontoret för att få rast, men hon börjar diskutera planeringar, didaktiska frågeställningar och annat. Någon gång har jag sagt till henne "jag tänkte slösurfa och låta hjärnan ta rast en stund nu om det är ok". Vilket det är. För hon inser ju att hon inte tar rast. Och fortsätter jobba. Och har jättehöga krav på mig. Vilket hon iofs kanske borde ha, med tanke på att jag i princip är färdigutbildad nu och ska vara en jämlike.

My ass.

Jag kan ingenting. Jag har inte tusen övningar att dra ut ur röven. Jag är totalt omotiverad och tycker att hon kräver för mycket av eleverna, och lider med eleverna som har sin första lektion klockan åtta.

Jag kommer bli en filmvisar-fröken. Hjälp.

Här får ni ett skitlångt inlägg om mitt fantastiska slitiga liv just nu

2009-10-10T09:44:00.002+02:00

Jag har fått skäll av Ellen för att jag bloggar för sällan. Skönt att vara saknad! Dock finns det en anledning till bloggfrånvaron, and it's called praktik. Eller VFU som det så fint heter nuförtiden. (VerksamhetsFörlagd Utbildning.) Fint att det finns ett fint namn. Praktik är tydligen fult. Sen får det inte heta handledare heller, utan lärarutbildare, som förkortas LLU:are. Var kommer mittenL:et ifrån? Jag är för övrigt inte praktikant, jag är lärarstudent. Fast alla skolor man är ute på hänger kvar i 80-talet och kallar oss för lärarkandidater. Så jag hasar omkring på min praktikplats (VFU-skola) i hasorna på min handledare (lärarutbildare) med en skylt på bröstet där det står lärarkandidat (lärarstudent). Gött.

När man är kandidat (student) ska man följa handledarens (LLU:arens) dag till punkt och pricka, vilket innebär att min väckarklocka ringer...

kvart....

över......

FEM!

tre dagar i veckan.

KVART ÖVER FEM!!! TRE DAGAR I VECKAN!!! VARAV TVÅ ÄR MÅNDAG OCH FREDAG!!! Kan det bli bättre? Ja.

Kvart över fem, vad är det för skola du är på egentligen? Jotack, det är en helt vanlig elitistisk skola där första lektionen börjar klockan åtta, vilket innebär att jag måste åka 07:09 för att vara på skolan 07:40 vilket innebär att jag måste gå 07:00 vilket innebär att jag måste kliva upp ur sängen 05:45 för att hinna vara vacker när jag åker till skolan, vilket jag oftast inte hinner eftersom jag är medvetslös när klockan ringer så tidigt. Jag... kan... inte... ta mig upp ur sängen. Så därför måste jag snooza ca 45 minuter. Yey. Och sen är jag som en zombie och allt går i ultrarapid och hela faderullan slutar alltid med att jag antingen går till skolan i slarvtruls och osminkad (men med sjukt snygga kläder) eller sminkar mig på bussen under trötta Göteborgares förvånade övervakning.

Väl på skolan är jag ganska pigg de första timmarna. När jag kommer dit har jag ju faktiskt varit nästan vaken i 2,5 timme. Tjofaderittan nu kör vi, vad bör en miljöbeskrivning innehålla? Skriv bra nu ongar annars får ni stryk av fröken. (Ja, jag säger sånt och hoppas att de fattar ironi, vilket jag själv proklamerar att de inte gör. Var inte ironisk! Det kan drabba dig själv!) Och eleverna skriver mindre bra och jag coachar. Skriveliskriv.

Och hallego. De kan ju inte. Och de sliter sitt hår. Och de FÖRSÖKER VERKLIGEN!!! Något jag inte är van vid. Har varit på elitskolor förut, men då hade jag såklart "skolans svåraste klass" och fick slita som ett djur för att få ordning på undervisningen. Men de här... hallego. I love them. Och lider med dem. Det är fan inte lätt att skriva skönlitterärt när man bara vill räkna matte hela tiden.

En elev som slitit som ett djur och skrivit en jättelång miljöbeskrivning som mest bestod av "det finns det och det och det och det och det och det och det och det där" sa med underbar öststatsbrytning; Det her er svårt freken. Dy är jettebrå på miljebeskrivning, du kommer på saker jettesnabbt jy, dy bara sejer rett yt saker, metaforer och såna saker.

Hallego. I love him. Och han sliter. Och kommer bara klara G. Kan man inte få ge betyg i go'het? Då får alla (utom en) mvg.

Post hantverkar-traumatisk stress

2009-09-23T17:58:00.002+02:00

Jag vill inleda detta inlägg med en öppen fråga.

Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.

Suck.

Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?

Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?

Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.

Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.

Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).

Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.

TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.

Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????

Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.

Och så fick jag migrän igen. Hej.

Ett halvfräscht inlägg om munhygien

2009-09-10T10:43:00.003+02:00

Jaha, jag har tydligen blivit veckobloggare. Bloggar en gång i veckan. Så kan det gå när man har för mycket att stå. I.

Trogna läsare vetom att jag för sisådär ett år sedan hade hål i tänderna. Hål djupare än Marianergraven. (Stort M?) Fick släpa mig till tandläkaren som gladeligen skinnade mig på sisådär... oj jag har förträngt siffran. Minns inte om det var tre lax eller sex laxar i en laxask. Skulle tippa på det senare, för jag fick högkostnadsskydd och betalade bara hälften, men betalade ändå sketamycket.

Tandläkaren sa sisomså: Ajabaja! Do måste skelja mit flååår, do får lett håll. (Bah säger jag, jag får inte alls lätt hål. Du skulle bara veta när jag var hos tandläkaren senast, hade jag lätt fått hål hade jag inte haft några tänder kvar.) Han skrev ut en stooor flaska flour som Ozzy tog hem och sköljde med vareviga kväll. I... två veckor. Sen fasade hon ut lite. Inte fan kan man stå och floura vareviga kväll heller, har väl viktigare saker för mig!

Tandhygienisten (som INTE är samma sak som tandläkare, de gör helt olika saker, alltid lär man sig något nytt) sa sisomså: Men assååå.. duvv måste juvv anvenda tandtråede! Duvv borstar juvv varje kvell eller huvr? Aaa och vahettere mellan tännndenna, de e juvv samma sak där liksom, duvv måste annvenda tanntrååd varje kvell. Åsså kan duvv köpa den här skitbilliga borsten å borsta bakom liksom. Vilket Ozzy gjorde. Tandborsten äro använd. En gång. Tandtråden var Ozzy mycket flitig med i säkert ett halvår, sen fasades det ut och blir nuförtiden nån gång när det känns som om det behövs, vilket ibland blir ofta, ibland inte alls.

Skämmes!

Vet ni vad som händer om man inte tandtrådar och sen går till hygienisten? (Förutom att man får lägga sig över hennes knän och få dask på stjärten?) (Oh, nu kommer jag få massa läsare eftersom jag skriver om smisk på stjärten.)(Smisk smisk.) Jo, hygienisten petar med en petmoj i tandköttet så blo'n sprutar och säger "men duvv har juvv inte tandtrådat, kolla vilka ficker du har!".

Skämmes!

Hygienisten frågade om jag ville boka tid om ett år av mig själv eller om hon skulle ringa. Och slarver som jag är så sa jag ring mig för annars kommer det dröja ett millennium innan jag kommer tillbaks. Och... nu har hon jagat mig i två veckor. Och jag har vägrat svara. MEN... idag lämnar hon det förlösande meddelandet "om du kommer innan 25:e september gäller ditt högkostnadsskydd fortfarande och då betalar du bara halva priiis". Jajadådådådådå! Bokar tid. Och inser att

NU JÄVLAR ÄR DET DAGS ATT FLOSSA OCH FLOURA! Får flossa och floura som fan så kanske jag hinner ikapp alla slarvdagar.

Så nu hinner jag inte blogga mer. Måste gurgla.

Jag KAN koppla av!

2009-09-03T16:52:00.003+02:00

För en herrans massa år sedan sprang jag in i den berömda väggen. Detta var långt före ordet "utbränd" blivit ett allmänt vedertaget begrepp, så sjukskrivning var det inte tal om. Istället ägnade jag min tid åt att rasa ihop när jag kom hem innanför dörren, skälla på allt och alla, göra tusen saker varje kväll för det blir nog lugnare bara "det här" blir gjort och ligga vaken på nätterna och vrida mig.

Hur jag kom ur detta minns jag inte, men när folk började prata om att vara utbränd förstod jag att det var just detta jag varit, och läste på. Sedan dess har Ozzylivet ständigt gått ut på att försöka inte ta på sig för mycket (trots att allt är så jävla kul!) varvat med att ta på sig för mycket (för allt är så jävla kul!) och säga nej till allt för att man inte kan säga nej (för allt är så jävla kul!).

Det senaste året har dock bjudit förändring. Tror jag. Om jag märker att jag blir irrationellt irriterad på någon inser jag att hoppla, riskzon, hem och slacka! Direkt alltså. Säga nej. Även till roliga saker. Den största insikten (shit man, jag är verkligen gammal och klok) är att... sluta plugga. Nej, jag har inte slutat PLUGGA. Men jag har slutat plugga. Ni fattar? Nä.

Ozzy - högskolestudent - fas 1 aka följströmmenfasen: Jag gör som alla andra. Skiter i de böcker som andra säger är dåliga, för det är fräckt att skita i skolan. Denna fas höll i sig i ungefär en termin, och var nog snarare ett utfall av att böckerna denna kurs var evinnerligen tråkiga och ointressanta. Och att det var kul att dricka öl med nya kompisar.

Ozzy - högskolestudent - fas 2 aka jag-älskar-svenska-fasen: Jag älskar svenska, älskar att skriva. Såklart. Varför skulle jag annars ha en blogg? Jag älskar grammatik, jag älskar litteratur, jag var i himmelriket och drog hem Vg på i princip allt. Ansträngningsnivån (hur fan stavar man till ansträngning undrar svenskfröken) var extrem. Ambitionsnivån ännu högre. Pluggade som en tok, spelade impro som en tok, och... ja. Hej lilla vägg. Inte en vägg den här gången, högre mur kanske. Men ändå. Avslappning var det inte tal om, men jag fick ta ett halvårs break från impron för att klara studierna.

Ozzy - högskolestudent - fas 3 aka diskbråcksfasen: Hur lär man sig historia? Det går ju inte! Man måste lära sig allt som hänt i hela världen någonsin! Det går ju inte! Det går dessutom ännu sämre om man får diskbråck och inte kan sitta. Denna fas gick mest ut på att ha ont blandat med tvångspluggande de stunder det inte gjorde ont eller var piss piss piss piss-tråkigt. Denna fas är precis lämnad, och har nu gett plats åt...

Ozzy - högskolestudent - fas 4 aka slackerfasen: Det är ju sjuuuukt gott om tid att läsa! Och texterna är ju sjuuukt lätta! (Jämför såklart med McKay hela världshistorien på 1200 sidor på amerikanska.) Och jag har lärt mig att föreläsningar på pedagogen kan vara intressanta och roliga, men inte så roliga att man går in i väggen för dem. Så, idag skolkade Ozzy första föreläsningen och bjöd sig själv på frukost på sängen istället, några timmar i skolan gick som en dans (förutom saaatans ont i ryggen), och hamnade nu på Forum (aka dansen) med en köpp kaff i handen. Skulle kunna plugga... Men... näh. Jag slackar istället. Jag slackar! Och hinner med det! Fifan va gött! Finns massa saker jag skulle kunna ha dåligt samvete för att jag inte gör just nu. Men... det skiter väl jag i?

Jaa det gör jag. Fläskar på Una Mae Carlisle (senaste fantastiska jazzfyndet) på Spotify och... slösurfar... aaaahhh... sörplar kaff... ahhh... virar in benen i fleecefilten och sjunker ner i soffan... aaaahhhh...

Jag är bra på att ta hand om mig själv. Jag älskar mig själv. Hejja.

Snart sluvt ju!

2009-09-01T08:59:00.002+02:00

Nu har jag gått omkring i snart två veckor och haft dåligt samvete över min stackars bortglömda blogg. Gått och väntat på inspiration. Den förefaller icke infinna sig när man hafver tid att skriva. Snarare när man inte alls har tid att skriva säger inspirationen "hallå, jag finns!" och Ozzy tvångsloggar in på bloggen för att skriva av sig.

Vad det nu är hon ska skriva av sig. Idag är det nog skola som är det stora ämnet, för idag börjar jag MIN ALLRA SISTA TERMIN AV TIO (!) på lärarprogrammet. Sen är jag färdigutbildad gymnasielärare i svenska och historia. Sic!

Första dagen av alla dagar av alla tio terminer minns jag otroligt väl. Minns vad jag hade på mig. Minns att jag skakade av nervositet hela dagen och hetsdrack 7elevenjättekaffe hela dagen. Minns att jag inte vågade prata med någon. Minns att jag var jätte i tid. Var jättenyfiken på mina nya klasskamrater. Som jag sen blev jättebesviken på för de var ju så... vanliga. Och sen lärde jag känna dem och förstod att de var helt... ovanliga. Och helt fantastiska. Och en av dem är nu förlovad med min bästa vän. Och nu messade han och undrade om jag ska cykla till skolan, för nu ska vi gå i samma klass och han bor tre minuters cykelväg bort. Darn. Jag som tänkte slacker-åka vagn.

Nu har det gått nio terminer, och jag bloggar trots att jag borde skynda mig för Gorane väntar med cykeln. Snart i alla fall. Hetsar inte direkt till skolan. Vet att jag förmodligen kommer hata halva klassen och älska andra halvan. Vet att jag kommer skolka 70% av föreläsningarna. Äh va fan jag hinner ju inte med detta jag får skriva poetiskt om skolan en annan dag. Nu ska jag packa matsäck.

Ozzy - den dikotomiska kvinnan

2009-08-19T13:17:00.003+02:00

Äntligen äntligen äntligen får jag tid att landa hemma. Börjar styra upp livet igen, städar efter alla väsk- ur och i- packningar, börjar lagra upp matlådor för vintern, tvättar, styr upp hemmet helt enkelt. Och fundilerar på det däringa att gbgimpro frågade om jag ville vara deras (våran?) officiella producent med högre arvode osv, och inser att om jag gör det (vilket jag kommer göra) så kommer mitt liv i mycket större utsträckning utspela sig hemmavid.

Åååååhhh! Hemma! Jag älskar hemma!

Vilket är ytterst motsägelsefullt, med tanke på att jag spenderar sisådär 6-7 kvällar i veckan någon annanstans än hemma.

Och sen kom jag inte längre i den tankebanan nähä där sir man köp min bok istället jag är pank

Pengar vs ledighet

2009-08-15T11:32:00.003+02:00

För kanske första gången i sommar känns det som om jag är ledig. Oh, the irony, med tanke på att skolan börjar om knappt två veckor och jag har sjuuukt mycket att fixa innan dess.

Men idag.

Inga tider att passa. Ålandstoken och hennes älskade Boogieman och hennes älskade hunn kommer ut till ön för att få si hur paradiset ser ut i oväder, och jag ska väl slänga ihop något att stoppa i deras magar. Men det gör jag sääään! Istället dricker jag kaffi, luktar på mors nybakade bullar, lyssnar på melodikrysset, slöläser bloggar och känner mig...

ledig.

Ah.

Ledig med stor L.

Fan att jag glömde Tomb Raider aka årets "testa gamla klassiker-spel"-variant i stan. Hur ska jag nu fördriva min lediga tid?

Den fantastiska ledighetskänslan infann sig av en enda orsak. Jag jobbade sista dagen på sommarjobbet igår, och har väl kanske bestämt mig för att inte ta några extradagar där. Fattiglapp som jag är så har jag så otroligt svårt att tacka nej till jobb. Men när jag inser att jag faktiskt har två betalda improuppdrag kvar innan augusti är slut, och dessutom får producentarvode för ett feeeeett uppdrag jag sålde igår så tänker jag att... kanske jag är värd lite vila?

Ja. Det är jag.

Vila.

Ah.

Dagens smolk i bägaren dock: Jag glömde varma kläder i stan och har bara små fina kjolar och nylonstrumpor att värma mina stackers ben med. Hej filt.

Busseti

2009-08-13T14:35:00.002+02:00

För kanske tysende gången den här sommaren sätter jag mig i ett fordon för att färdas tio mil från ett paradis till ett annat (från stan till öa eller tvärtom), och suckar spontant att det var helvitta vilket åkande det var den här sommaren då, aldrig får man pusta ut, alltid ska man färdas. Men så plockar jag fram pressbyråbullen och pressbyråkaffet som får stilla den värsta hungern innan ankomstplats aka sommarjobbet äntras, och som grädde på moset knäpper jag på den lilla presenten jag fick för gårdagens radiopratande, en liten fickradio med hörlurar. Käckt. Länge sedan jag lyssnade på radio.

Ahhh.. plötsligt förvandlas det sega bussharvandet till en orgie i kontemplation och avkoppling! Radio, kaffe och bulle, behöver människan mer för att kunna koppla av? Hade glömt hur otroligt avkopplande det är att lyssna på människor som pratar om absolut ingenting och ibland någonting blandat med bra och mindre bra musik.

Någonstans i Kungälvstrakten börjar dock radioskuggan infinna sig, kaffet är nästan slut - och kallt - och bullen mättade inte mycket. Gnälleti! Kinketi! Så, för att återskapa ett visst mått av njutning plockas laptopen fram, för att dokumentera buss och radiotankarna. Vilket jag gör nu. och det är SUKT OBEKVÄMT!!! Bussbältet skär in i halsen, laptopen får inte riktigt plats, så jag får skriva och sedan korrekturläsa eftersom jag inte kan se vad det står på skärmen, i och med den konstiga vinklingen. Grrr. Suck.. Morr gnäfs gnäll. Nu får det snart vara slutåket. Blärk.

Och nu ska jag korrekturläsa vad jag skrivit medelst vinkling av dator. Hej hopp.

Jag kular, å å

2009-08-12T14:49:00.002+02:00

Inför kvällens happenings (tycka om nyheter i Radio Göteborg kl 17 samt öppet hus med Ozzy som dj på dansen från 18 och framåt) kör jag hardcore. Laddar med ölburksfrisyr (ölburk = the ultimate luggpapiljott!), val av kläder (varför har jag aldrig något att ta på mig???) och musiklyssning, och plötsligt slår det mig.

Vilket kul liv jag har. Jäkla kulare är vad jag är. Så som livet är nu skulle det alltid kunna få vara. Ledig till eftermiddagssnåret då det är dags att lalla iväg till nåt kul. (Gärna något kul man får betalt för!)

Visst måste kularna finnas? Vi kulare drar ju igång en massa människor och förgyller deras liv! Får dem att skratta, dansa och aktivera sig!

Jag måste nog lämna in en petition till regeringen. Inför stadsanställda kulare! Tiotusen spänn i månaden för att göra kul grejer som aktiverar andra. That's my shit!